– I korthet så jobbar vi via nationella läkemedelsstrategin där ett målområde är att se över miljöprofilering.
Mikael Rolfs sitter med i den så kallade högnivågruppen som leder arbetet med den nationella läkemedelsstrategin. Gruppen sammanträder två gånger per år och får då avrapportering från olika instanser.
– Bland annat ser vi över om det är möjligt att ändra lagstiftningen för att premiera de läkemedel som är bättre för miljön.
Läkarförbundet har också bjudit in Läkemedelsverket för att höra hur de jobbar och så finns miljöfrågorna med i förbundets läkemedelspolitiska program.
– Sedan har vi varit med i diskussionen runt miljöpåverkan på Östersjön vad gäller läkemedel, men detta arbete går dock vidare på EU-nivå nu, berättar Mikael Rolfs.
Vad kan den enskilda läkaren göra?
– Det kan aldrig läggas något sådant ansvar på den enskilde läkaren, förutom att gå med i någon intresseorganisation eller dylikt. I mötet med patienten måste man i första hand hålla sig till vad som är bäst för individen och i andra hand vad samhället anser kostnadseffektivt. Sedan kan man ju vara tydlig med att överbliven medicin ska lämnas in till apotek.
Publicerad:
Läkartidningen 14/2012
Lakartidningen.se
