En färsk utredning under ledning av Marie Beckman Suurküla överlämnades i slutet av mars till regeringen. Utredningen föreslår bland annat att staten i avtal med sjukvårdshuvudmännen, inom ramen för Dagmar, kömiljarden eller nationella cancerstrategin, ger ett tidsbegränsat, riktat stöd för handledning av ST-läkare inom patologin.

– Vi ser att det finns ett behov av att öka antal patologer både på utbildningsnivå och som färdiga läkare. I förlängningen handlar det om en patientsäkerhetsfråga. Det är viktigt att det finns en struktur ute i landet att inte enskilda sjukdomsgrupper, läkare och medborgare kommer i kläm, säger Marie Beckman Suurküla.

Förslaget om statligt finansierad utbyggnad av patologin hämtas från Nederländerna, det land i Europa som enligt Marie Beckman Suurküla har varit bäst på att tillgodose behovet av patologer, en bristvara i hela övriga Europa:

– Den holländska staten finansierar block till ST-läkare och motsvarande till de stora sjukhusen. På så vis har den holländska staten vunnit kontroll över hur man bygger ut kompetens i landet, säger hon.

Marie Beckman Suurküla vill se en fördubbling av antalet patologer i Sverige, från dagens 200 till 400.

Var är bristen på patologer störst?

– Man skulle kunna tro att det är i glesbygden. Men så är det inte. Det är ojämnt fördelat, man har gjort olika lösningar i landet. I norr har man valt att låta Umeå ha ett stort ansvar, och hjälpa landsting i närheten, som Jämtlands och Norrbottens läns landsting. I storstäderna, som i Stockholm, är man ganska väl försedd med patologer. Samtidigt finns på de stora sjukhusen ett växande behov av patologisvar och patologiinsatser för att snabbare komma fram till diagnos.

– På många ställen i landet har man tillgång till en allmänpatolog, men kanske inte till superpatologen inom till exempel hematologi.

Utredningen av den svenska patologin tillsattes av regeringen i januari 2011 inom ramen för den nationella cancerstrategin. Den bekräftar att den bristande kapaciteten inom patologin orsakar fördröjningar i vården av cancerpatienter. Bristen på patologer påverkar även medicinsk kvalitet och forskning och utveckling.