Att det råder brist på patologer är inget nytt. Klinisk patologi är också den bäst betalda specialiteten. Medianlönen är 69 200 kronor i månaden. Nästan lika högt ligger specialiteterna neuroradiologi, neurokir­urgi och rättspsykiatri med medianlöner på 68 000 kronor och uppåt, enligt den senaste lönestatistiken, baserad på uppgifter i november 2011.
Medianlönen för alla specialistkompetenta läkare är 63 500 kronor i månaden.
Lägst medianlön har barn- och ungdomsmedicin, 60 200 kronor i månaden. Näst lägst ligger arbets- och miljömedicin och neurologi, båda 60 800 kronor i månaden.
En stor förklaring till skillnaderna är i mångt och mycket, enligt Läkarförbundets chefsförhandlare Karin Rhenman:
– Utbud och efterfrågan. Brist är det som ger högre lön, säger Karin Rhenman.

Nina Nelson, till nyligen ordförande i Svenska barnläkarföreningen, håller med. Men marknadskrafterna är bara ett av flera skäl till just barnläkarnas relativt låga lön. Den förklaringen räcker dessutom inte långt när det gäller erfarna barnläkare, för även de är en bristvara, påpekar hon. Hon ser flera andra faktorer som bidrar till att barnläkarna ligger lägst.
– Jag tror det hänger ihop med att det är en kvinnodominerad specialitet.
– Och sedan tror jag att det beror på omgivningens syn. Det är en allmän uppfattning att »barn, det kan väl alla«, eftersom alla tycker om barn och många har erfarenheter av egna barn. Men i den faktiska situationen, till exempel när man ska återuppliva eller söva ett barn, är det plötsligt en specialistkompetens, då tar alla andra sina händer ifrån situationen.
– Jag tror också att vi barnläkare är lite av duktiga scouter. Vi är bra på att hävda barnens behov, men vi är sämre på att hävda oss själva, säger Nina Nelson.
För två år sedan skickade Barnläkarföreningen en skrivelse till Läkarförbundet och frågade vilka strategier förbundet har för att lyfta de specialiteter som ligger lägst.
I sitt svar uttryckte förbundet genom dåvarande ordföranden Eva Nilsson Bågenholm sin förståelse för barnläkarnas besvikelse över löneläget. Hon svarade bland annat att lönen sätts lokalt av arbetsgivaren nära individerna och verksamheten och att det krävs ett »enträget lokalt fackligt arbete« för att övertyga arbetsgivaren om att tillföra en klinik eller specialitet mer än andra i lönerevisionen samt att ett av syftena med lönestatistiken är att ge ett bra underlag i förhandlingar och lönesamtal.

Utbud och efterfrågan syns även geografiskt, till exempel på AT-lönerna. De är lägst i Halland, Skåne, Stockholm, Södermanland, Uppsala och Västra Götaland, 27 000–28 000 kronor i månaden.
– Där det är attraktivt att vara är det också lägre löner för AT-läkare, säger Karin Rhenman.
Sedan i april 2011 finns ingen överenskommen lägstalön för AT-läkare i läkaravtalet. Exakt hur denna förändring har påverkat AT-läkarnas löneförhandlingar vet man inte ännu.
– Vi ska gå ut med en enkät för att ta reda på hur det har gått efter det. Men AT-läkarna är de som har haft den bästa löneutvecklingen mellan 2010 och 2011, säger Karin Rhenman.
AT-läkarnas löneutveckling mellan de två åren var den högsta, hela 8,8 procent, om man studerar medellönerna i november för identiska individer på samma befattning (se LT nr 17–18 sidan 870).
Bäst tjänar AT-läkare på Gotland, 31 225 kronor i månaden. Tyder detta då på att det är svårt att rekrytera AT-läkare till Gotland?
– Nej, det skulle jag inte säga, det är ungefär tio sökande per plats, säger Klara Gustavsson, vice ordförande i Gotlands yngre läkares förening och ST-läkare i allmänmedicin.
Varför har då Gotlands AT-läkare högst lön?
– Vi har stridit lite för det. 2009 bytte vi AT-chef. Då sänktes ingångslönen, och då blev det missnöje i lägret, så därför har vi haft mycket diskussioner. Och i mars i år beslutade man att höja ingångslönen till 28 500 kronor i månaden.
En annan förklaring kan vara att AT-läkarna på Gotland får omförhandla lönen 18 månader efter examen, tror hon.
– Det är inte så många landsting som har det, men på Gotland är det en stark tradition. Ofta får man upp till 4 000 kronor mer och ganska tidigt under AT-tiden, eftersom många har vikarierat innan, säger Klara Gustavsson.

Överläkare har högst lön i Västmanland, 68 900 kronor i månaden. Lägsta medianlönen för överläkare finns i Kronoberg, 61 600.
– Västmanland är ett litet landsting nära Stockholm som måste konkurrera med lönen, säger Karin Rhenman.
Har du slagits av något i statistiken?
– Det är lite oroande att det inte är så stora skillnader mellan 10:e och 90:e percentilen. Det är bra om det finns skillnader för det främjar löneutvecklingen, om de inte är osakliga förstås, säger Karin Rhenman.

Även chefslönerna varierar geografiskt. Vad gäller nivån »Läkare/chef på mellannivå« ligger Halland i topp, 95 000 kronor i månaden. I botten ligger Jämtland med en medianlön på 71 138 kronor i månaden.
Också överläkare och specialistläkare i Jämtland ligger lågt i lön jämfört med sina kollegor i övriga landet.
– Det här bekräftar det vi haft på känn, att vi halkat efter när det gäller läkare med mer ansvar. Läkarföreningen tycker det är väldigt tråkigt att vi ligger så lågt, och vi är absolut inte nöjda. Det känns fånigt att ett litet landsting i Norrlands inland ska ligga i botten, säger Sara Sehlstedt, ordförande i Jämtlands läns läkarförening.
Varför just Jämtland, är det lättare att rekrytera till Jämtland?
– Nej, det är minst lika svårt som i övriga Norrland. Sjukhuset har visserligen gott rykte, men det är väldigt svårrekryterat på vissa subspecialiteter. Det finns ingen annan förklaring än att landstingen har ont om pen­gar. Arbetsgivaren försöker hålla nere lönerna, och i Jämtland har man effektivt förhindrat löneglidning de senaste åren. Vi har bara ett sjukhus, så det är lätt för arbetsgivaren att kontrollera lönerna. Det börjar synas nu.
– Distriktsläkarna ligger hyggligt, men de har också tappat. Vi har väldigt stora rekryteringsproblem bland distriktsläkarna. För fem år sedan låg de bland de bästa i landet. Vi hoppas vi kan använda den här statistiken för att öppna en diskussion med landstingsledningen, säger Sara Sehlstedt.

Statistiken omfattar drygt 26 000 läkare, de flesta anställda i landsting och regioner, men där ingår även 166 kommunanställda, de flesta på Gotland, och 1 776 personer anställda i kommunala bolag inom arbetsgivarorganisationen Pactas avtalsområde.








Om tabellen är svårläst, se artikeln i bifogad pdf!