– Man verkar visst få bete sig hur som helst som åklagare.
Det säger narkosläkaren som är mycket kritiskt till Riksåklagarens (RÅ:s) granskning och menar att han håller åklagarna om ryggen och väljer att lägga all skuld på Rättsmedicinalverket (RMV).
Riksåklagaren (RÅ) anser att åklagarens beslut om att använda tvångsmedel, det vill säga anhållandet, husrannsakan och begäran om häktning, var rimligt. RÅ hänvisar främst till brottets svårighetsgrad och anser att utifrån var som vad känt vid tiden för besluten så var åklagarens beslut i enlighet med tillämplig praxis och rutiner.
RÅ har också granskat åklagarens beslut om att väcka åtal och att senare vidhålla åtalet, det vill säga inte lägga ned det.
– Det har varit en komplicerad bevisfråga, säger RÅ Anders Perklev till Läkartidningen och fortsätter:
– Men åklagaren har vänt sig till expertmyndigheterna. Det har funnits en kritik om att åklagaren saknat medicinsk kompentens. Därför är det viktigt att inhämta kunskap, och det har han gjort.
RÅ poängterar också, precis som i beslutet, att ett åtalsbeslut inte syftar till att fastställa skuldfrågan i ärendet, utan endast huruvida det finns skäl att låta skuldfrågan prövas i domstol. Och RÅ anser alltså att åklagaren haft fog för att göra bedömningen att det förelåg tillräckliga skäl.
Riksåklagaren har utifrån kritik som förts fram granskat vad som gäller beträffande åklagarens objektivitetsplikt. RÅ poängterar dock att hans granskning inte omfattar åklagares uttalanden i medier. Däremot har han utifrån objektivitetsplikten granskat åklagarens avslag på försvarets begäran om en vertikal revison av Rättsmedicinalverket. Även här har emellertid RÅ kommit fram till att åklagarens beslut var korrekt mot bakgrund av hur begäran framställdes av försvaret, trots att det saknas närmare dokumentation av hur åklagaren resonerat i frågan. RÅ Anders Perklev säger också till Läkartidningen att eftersom det inte tidigare förekommit att en domstol ifrågasatt RMV:s tillförlitlighet så fanns det inte anledning för åklagaren att ifrågasätta analyserna därifrån.
Efter att beslut om åtal fattats en första gång i februari 2010 återupptogs ju förundersökningen, och ytterligare utredningar vidtogs. RÅ skriver i sitt beslut att den fortsatta förundersökningen innebar att åklagarens bevisläge försvagades av vad som framkommit vid den vertikala revision av Rättsmedicinalverket som till slut kom till stånd på försvaret enträgna begäran och utifrån vittnesmålet från den specialistsjuksköterska som i förhör erinrat sig att tiopental givits till flickan drygt en vecka före dödsfallet. Därför menar RÅ att det var rätt av åklagaren att vända sig till Socialstyrelsens rättsliga råd, som i sin tur anlitade en norsk rättstoxikolog för att granska Rättsmedicinalverkets metoder och slutsatser. Även om RÅ skriver att det utlåtandet inte gav någon helt tydlig bild av vilka slutsatser som kunde dras, menar RÅ att det egentligen inte kommit till något som ställde åtalet i helt ny dager. Därför menar RÅ att det inte var felaktigt av åklagaren att inte lägga ned åtalet. Att det senare blev en friande dom ändrar, enligt RÅ, inte den bedömningen.
RÅ noterar att den sammanlagda handläggningstiden varit lång och skriver att det är otillfredsställande. Men RÅ menar också att åklagarna drev förundersökningen framåt med den skyndsamhet som krävdes utifrån hur ärendet utvecklade sig. RÅ poängterar att skriftväxlingen mellan försvaret och åklagaren varit ovanligt omfattande.
– Skyndsamt? Peter Claeson såsade sig igenom utredningen, säger narkosläkaren och fortsätter:
– RÅ har inte satt sig in i materialet, han skriver att försvaret skickade 37 brev till åklagarna under utredningen så måste han väl förstå att det berodde på att det fanns något viktigt att säga!
Narkosläkaren själv har vid ett flertal tillfällen bett att få träffa Nils Rekke, överåklagare, som varit med och handlagt översynen. Nils Rekke har dock inte velat mötas.
Narkosläkaren säger att hon är mycket besviken över detta.
Nils Rekke skrev i brevsvar till narkosläkaren att han inte trodde att ett möte skulle föra granskningen framåt, att det inte skulle gagna utredningen, utan att det tvärtom skulle kunna komma att fördröja granskningen ytterligare.
Anders Perklev betonar också att granskningen gjordes enbart utifrån de skriftliga handlingar som fanns i ärendet, det vill säga förundersökningen, den så kallade slasken samt domen. Han säger att utredningen blev ganska omfattande ändå och menar att om Riksåklagaren hade gått med på att muntligen höra narkosläkaren så hade man inte kunna göra det med mindre än att övriga parter också hördes.
Riksåklagaren (RÅ) kallar ärendet unikt i två avseenden. Dels för att det är första gången en domstol har ansett att en analys genomförd av RMV har varit förenad med sådan brist att den inte har kunnat läggas till grund för rättens bedömning.
Dels eftersom det inte tidigare har förekommit att en läkare har åtalats misstänkt för att i samband med vården av en patient i livet slutskede uppsåtligen ha berövat henne livet. Och precis som domaren har RÅ sett sig föranledd att än en gång tydliggöra vad sakfrågan gällde:
»Allmänt kan sägas att det från straffrättsliga utgångspunkter finns ett mycket stort utrymme för läkare att i smärtstillande och ångestdämpande syfte medicinera patienter i livets slutskede även om medicineringen i sig skulle medföra att patientens återstående tid i livet förkortas. Detta utrymme har inte i något avseende ifrågasatts eller begränsats av de ställningstaganden som har gjorts i det granskade ärendet.«
Utifrån att RÅ anser att detta är ett mycket ovanligt ärende menar han att det kan finnas anledning att överväga att vissa åklagare specialiserar sig på handläggning av misstanke om brott inom hälso- och sjukvårdsområdet. I beslutet tar RÅ upp att sådana åtalsanmälningar inte är särskilt vanligt förekommande men att de skulle kunna komma att öka allteftersom Socialstyrelsens tillsyn utvecklas.
– Den nya patientsäkerhetslagen föreskriver ju en anmälningsskyldighet för Socialstyrelsen som på sikt skulle kunna generera ett ökat antal ärenden, säger Anders Perklev.
Han säger att området är så litet så att det inte motiverar en helt egen kammare men att man skulle kunna tänka sig att någon åklagare inom varje region hade utökade kunskaper.
Narkosläkaren tycker visserligen att det verkar bra med högre kompetens inom området hos vissa åklagare, men hon ställer sig ändå undrande inför förslaget:
– Om de här åklagarna inte har begått något fel
behövs väl ingen speciell kompetens? Säg då att åklagarna gjort ett dåligt jobb istället!
RÅ poängterar att hans utredning har rört just åklagarna och att en mer övergripande granskning av alla de inblandade myndigheternas handläggning kan komma ut av de anmälningar som nu ligger hos JK. Anders Perklev säger att RÅ kommer att följa JK:s utredning med stort intresse.
– JK:s ställningstagande blir också rättesnören för oss.
