Det mesta av Socialstyrelsens tillsynsarbete sker ute i de sex regionerna. Tillsynsenheten i Malmö, som har ansvar för Skåne, Blekinge och Kronobergs län, upptar tre våningsplan i ett kontorshus av rött tegel på gränslinjen mellan innerstaden och infarten till Malmöhus slott.
Hit flyttade enheten i december 2009, berättar Lars Rahm:
– Det var när vi skulle ta över tillsynen av socialtjänsten från länsstyrelserna. Innan dess var vi drygt 20 personer; vi satt mitt emot Centralstationen, i huset bredvid hotell Savoy. Nu blev vi drygt 60 i stället, och de gamla lokalerna var för små.
Lars Rahm är inspektör vid Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Malmö, och arbetar vid den sektion som har hand om tillsyn av den somatiska sjukvården. De flesta vid denna sektion har medicinsk utbildning; själv är han specialistsjuksköterska med inriktning på intensivvård.
Just tillsynen av den somatiska sjukvården låg hos Socialstyrelsen även före omorganisationen, så denna medförde inte någon större skillnad i Lars Rahms arbets-
uppgifter. Förutom det som gällde för alla: att hitta rutiner som fungerade när man blev tre gånger fler, och många av de nya hade annan bakgrund och arbetade med andra frågor.
– Det fanns en uttalad vilja att tillsynen av sjukvården och av socialtjänsten skulle integreras, säger han. I dag gör vi det när det finns behov, till exempel genom gemensamma inspektioner.
En av de nya frågor som Socialstyrelsen fick ta hand om var inspektioner av barn- och ungdomshem. Dessa inrättningar är de enda i Sverige där regeringen har beslutat om så kallad frekvenstillsyn: vart och ett av dessa hem ska inspekteras två gånger om året. Det kräver stora resurser, och sysselsätter en av de fyra sektionerna vid tillsynsenheten i Malmö.
På Lars Rahms sektion är en av de största uppgifterna anmälningar enligt lex Maria, alltså händelser som vårdgivaren är skyldig att anmäla för att de har medfört eller kunnat medföra en allvarlig vårdskada. Klagomål från enskilda hanteras däremot vid den centrala enheten i Stockholm – såvida det inte kommer in en lex Maria-anmälan om samma händelse.
Under första halvåret i år lade dock enheten i Malmö, liksom Socialstyrelsens andra regionala enheter, ner mycket arbete på den gemensamma satsningen för att beta av högarna av klagomålsärenden. Men bortsett från den insatsen ser man i Malmö inte mycket av de berömda ärendehögarna.
Kanske anmäler folk lite för ofta till Socialstyrelsen, säger Lars Rahm:
– En del av ärendena skulle säkert kunnat hanteras mellan patienten och vårdgivaren. Vårdgivarna borde ha välfungerande system för att ta emot klagomål från patienterna, vilket de dessutom är skyldiga till enligt patientsäkerhetslagen.
Lars Rahm tycker att han och hans kollegor arbetar för mycket reaktivt, att deras tid till största delen styrs av lex Maria-anmälningar och andra impulser utifrån. Alltför sällan hinner man samla sig till större projekt, som de nationella granskningarna av akutmottagningarna eller äldrevården. Själv var han under flera år med i ett nationellt projekt som granskade vårdgivarnas arbete med ledningssystem och patientsäkerhetsfrågor:
– Alla landsting fick krav på förbättringar och en del hade inte gjort något alls, säger han. Det var nedslående att de inte hade hunnit längre.
– Hade vi mer tid skulle jag vilja att vi gör fler inspektioner. Det är viktigt att få en god inblick i vårdverksamheten, så att Socialstyrelsen kan bedöma om de åtgärder som vidtas verkligen medför ökad patientsäkerhet. Jag skulle också vilja att vi får möjlighet att analysera många lex Maria-anmälningar för att kunna hitta de stora mönstren. Då kunde vi tydliggöra bristerna och lyfta dem till vårdgivarna, så att de kan tänka mer proaktivt.
Ett problem är också att få vårdgivarna att ta till sig kritiken, anser Lars Rahm:
– Vi kritiserar och kräver åtgärder, men vi borde också följa upp mer. Upptäcker vi att bristerna kommer tillbaka, borde vi få större möjlighet att pröva sanktioner. De förelägganden som Arbetsmiljöverket delar ut kan vara en bra modell.
Tillsynsavdelningens framtid ligger i stöpsleven. Just nu pekar det mesta på att den bryts loss från Socialstyrelsen och bildar en egen inspektionsmyndighet. Lars Rahm tycker inte att valet av organisationsform är så dramatiskt:
– Det finns fördelar och nackdelar med båda lösningarna. När vi är i Socialstyrelsen är det lättare att dra lärdomar från tillsynen, eftersom tillsyn och kunskapsstyrning finns inom samma myndighet. Är vi en egen myndighet, måste vi bygga upp samverkan för att åstadkomma detta.
– Även om vi blir en egen myndighet, så kommer vi att fortsätta med samma typ av ärenden. Vi får ett nytt namn och en ny logga – men arbetet fortsätter.
Ett nytt namn är dock inget Lars Rahm längtar efter:
– Namnet Socialstyrelsen bär man med värdighet. Om vi får ett nytt namn, måste man bygga upp förtroendet igen.
Lars Rahm vill få möjlighet att analysera fler lex Maria-anmälningar för att på så sätt hitta mönster. »Då kunde vi tydliggöra bristerna och lyfta dem till vårdgivarna, så att de kan tänka mer proaktivt.« Foto: Ola Torkelsson
