Missnöje över arbetssituationen fick Richard Schnell att växla spår i karriären. Han lämnade sin anställning efter 19 år för att arbeta som hyrläkare.
– Det är en bra övergångslösning för min del, men dyker det upp en lämplig, fast tjänst så återgår jag nog till att vara anställd, säger Richard Schnell, specialist i internmedicin med hematologi som subspecialitet.
I drygt ett år har han nu hyrt ut sina tjänster via ett bemanningsföretag. Men något större hattande har det inte blivit.
Först var Richard Schnell inhyrd som hematolog i Norrköping under nästan ett år, och nu delar han sin arbetstid mellan lasarettets akutmottagning i Växjö och hematologen vid sjukhuset i Gävle.
– Det känns som vettiga lösningar för min del. Till Växjö kan jag dagpendla och i Gävle finns jag en vecka i månaden.
Han är numera bosatt i Kalmar och uppdrag som hyrläkare har passat bra i samband med att han flyttade söderut. I 19 års tid arbetade Richard Schnell vid Kullbergska sjukhuset i Katrineholm.
– Jag tror många kollegor vid mindre länsdelssjukhus kan känna igen sig i det jag upplevde. Sjukhuset ska vara kvar – det har politikerna lovat. Men i stället krymper man gradvis resurserna och arbetsbördan blir orimlig.
– Till slut nådde jag en gräns när frustrationen blev för stark. Jag hoppade av jobbet utan att ha något ersättningsjobb klart, och i det läget passade det bra att jobba via bemanningsföretaget.
Richard Schnell arbetar drygt tre veckor per månad för att få en inkomst som motsvarar den han hade som anställd. Han kan koncentrera sig på patientarbete, men tycker att det både har för- och nackdelar.
– Visst slipper jag en massa möten, men det innebär också att jag förlorar i inflytande. Det som känns mest positivt är att jag slipper gå från jobbet med dåligt samvete för en massa pappershögar som borde betas av.
Hur ser du på framtiden?
– Om jag blir erbjuden en passande tjänst i mitt närområde i Kalmar kommer jag förmodligen att nappa på det. Det har varit utvecklande att arbeta som hyrläkare, men långsiktigt föredrar jag en anställning.
Distriktsläkaren Stefan Sinko har en liknande bakgrundshistoria med missnöje över besparingar. Efter tio år på samma vårdcentral i Östersund begärde han först tjänstledigt och sade sedan upp sig under tiden som hyrläkare i Norrbotten.
Nu är han tillbaka på sin gamla arbetsplats i Östersund – inhyrd genom ett bemanningsföretag.
– Jag slipper ägna mig åt administrativa uppgifter och kan fokusera på patienterna. Det går mycket lättare att koppla bort besparingsprogram och landstingspolitik än tidigare som anställd. Jag trivs med den här lösningen, säger Stefan Sinko, som arbetar ungefär 75 procents arbetstid.
– Mina patienter är nöjda – det är huvudsaken. Jag ser det som att jag slutat rabattera bort mitt egentliga värde på arbetsmarknaden. Att folk sedan har synpunkter på stafettläkare kan jag leva med. Det finns så många missuppfattningar, men saken är ju den att stafettläkare anlitas för att lösa ett problem och då kan ju inte lösningen vara problemet.
Stefan Sinko ställer sig tveksam till om SKL kan nå fram till en modell för att lösa läkarbristen bland framför allt distriktsläkare i glesbygd.
– En nationell sjukvårdsorganisation som fungerar kräver en nationell organisation. Då vore det enklare att fatta beslut om att nödvändiga vårdresurser av olika slag skulle tillföras även ekonomiskt svagare delar av landet. Det är en omfördelning som storstadsregionerna knappast accepterar i en regional, länsbaserad organisation.
