– Det skiljer väldigt mycket i förutsättningar mellan olika landsting och jag tror att det som blir slutresultatet av SKL:s arbete mer får karaktären av handlingsplan än åtgärdsprogram. Det finns ett antal goda exempel runtom i Landstingssverige och där finns vi gärna med och sprider kunskap, säger Mats Uddin, personaldirektör vid Landstinget i Östergötland.
I Östergötland har kostnaden för hyrläkare legat på en konstant mycket låg nivå, runt 34 miljoner kronor per år, under de senaste åren.
Framförhållning och en strikt beslutsstruktur ligger bakom framgångskonceptet.
– Vi har lyckats undvika bemanningsföretag för långsiktiga lösningar och det handlar om att arbeta väldigt långsiktigt med frågor som rör kompetensförsörjning.
– I Östergötland har det skett en dubblering av antalet ST-block och vi anpassar vår AT till att matcha de framtida behoven av olika specialister, exempelvis för att stimulera unga läkare att välja psykiatrin.
Landstinget i Östergötland har också en mycket formaliserad beslutsordning där vårdcheferna måste undersöka alla andra lösningar innan man kan vända sig till personal- eller landstingsdirektör för att få ett godkännande att använda bemanningsföretag.
I Gävleborg är situationen en helt annan med bland de högsta hyrläkarkostnaderna i landet räknat per invånare. Oppositionslandstingsrådet Alf Norberg, Vänsterpartiet, var en av dem som låg bakom motionen om hyrläkarstrategi som fick stöd på SKL:s kongress.
Han tycker att landstingens läkarrekrytering delvis spårat ur:
– Det finns faktiskt en uppförandekod om att ett landsting inte ska genomföra rekryteringskampanjer som slår mot andra landsting. Jämför det med hur det verkligen ser ut, med landsting som direkt vänder sig till våra distriktsläkare för att locka dem till sig.
– Jag tror alla är överens om att det behövs en uppstramning och någon form av nationell samverkan. Jag är faktiskt lite positivt överraskad över den respons som motionen fått.
Ingalill Persson, socialdemokrat och landstingsstyrelsens ordförande i Dalarna, menar att flera glesbygdslandsting hamnat i en farlig situation då stora kostnader för hyrläkare ingår i budgetarna.
– För vår del har det rört sig om cirka 100 miljoner kronor per år relativt konstant under de senaste åren. Det är inte alls bra att man planerar utifrån bemanningslösningar som inte ger någon bra kontinuitet.
Hon hoppas att SKL och medlemslandstingen kan enas om ett gemensamt regelverk för anställda läkares bisysslor.
– Om en läkare vill jobba extra så är det rimligt att det sker inom det egna landstinget – inte som hyrläkare i ett annat landsting.
– I Dalarna arbetar vi med en åtgärdsplan för att göra det attraktivt att bli distriktsläkare. Någonting liknande på nationell nivå kunde vara intressant. Det är också viktigt att vi stramar upp våra rekryteringskampanjer och inte riktar oss direkt mot läkare i andra landsting.
Jacomina Beertema, moderat landstingsråd i Västernorrland, ställer sig lite tvekande till om en nationell samordning kan ge effekt:
– Det finns ju en förklaring till att gemensamma aktioner inte lyckats tidigare och det är att det finns en brist på vissa specialister. Vi kan inte bortse från hur marknaden ser ut och för vår del tror jag att bra rekrytering och arbetet med en regional läkarutbildning ger bäst resultat.
