Det är specialitetsföreningarna inom palliativ medicin, hematologi, njurmedicin och kärlkirurgi som får medel för att tillsätta var sin koordinator på deltid som ska underlätta erfarenhetsutbytet mellan kliniker i olika delar av landet. Tanken är att få till stånd en dialog utifrån kvalitetsregisterdata kring arbetssätt och andra faktorer som ligger bakom skillnader i resultat och kring hur vårdens kvalitet kan förbättras.

Mårten Segelmark, ordförande i Svensk njurmedicinsk förening, berättar att man kommer att titta på de skillnader man ser i landet vad gäller användningen av olika typer av access för bloddialys.
– Vi matar in väldigt mycket data i kvalitetsregistren men de utnyttjas inte fullt ut för att förbättra vårdkvaliteten. Det här är ett problem vi har haft klart för oss länge, men som vi inte haft resurser att ta tag i.
Pengarna delas ut inom ramen för ett pilotprojekt som ingår i satsningen Nationella kvalitetsregister, som staten och SKL står bakom och som omfattar 1,5 miljarder kronor 2012–2016. Syftet med projektet är att se om denna typ av samverkan kan användas i utvecklingsarbetet.

Svante Pettersson, utredare på Läkarförbundet och ledamot i en referensgrupp inom Nationella kvalitetsregister, säger att Läkarförbundet varit drivande för att projektet ska komma till stånd. Förbundet är kritiskt till att profes­sionen, som en gång byggde upp registren, i stor utsträckning fallit bort i diskussionerna kring hur kvalitetsregistren ska utnyttjas i utvecklingsarbetet. Det gäller inte minst i den stora översynen från 2010, »Guldgruvan i hälso- och sjukvården«.

– Det har varit väldigt mycket fokus på ledningsperspektivet, hur verksamhetschefer och andra ska använda registren. Vi tycker att det saknats en koppling till det frivilliga arbete som bedrivs i specialitetsföreningarna och som traditionellt varit en viktig drivkraft för att utveckla kvaliteten i hälso- och sjukvården, säger Svante Pettersson.
Redan i början av nästa år ska resultatet av specialitetsföreningarnas arbete redovisas. Om modellen visar sig framgångsrik är förhoppningen att verksamheten successivt ska utvidgas, säger Svante Pettersson, som också tror att projekt som detta kan leda till högre registreringsfrekvens.
– När man ser att data används i det kliniska vardagsarbetet tror jag att benägenheten att registrera ökar.