I april 2011 överlämnade utredaren Gerhard Larsson Missbruksutredningen till regeringen. Det är ett omfattande dokument som föreslår relativt stora förändringar. Mest kontroversiellt är förslaget att landstingen ska få hela ansvaret för vård och behandling; i dag delas detta mellan kommuner och landsting.
Remisstiden gick ut den 15 oktober förra året, men fortfarande har ingen proposition lagts fram. Jörgen Engel, professor emeritus i farmakologi vid Göteborgs universitet och ordförande för Svensk förening för beroendemedicin, är mycket kritisk mot dröjsmålet:
– Det är ansvarslöst och tragiskt att inget har hänt, säger han. Människor dör för att de inte får adekvat behandling. Därför är det viktigt att genomföra förslagen i utredningen. Beroende är en kronisk, recidiverande sjukdom, och den ska behandlas inom sjukvården.
Jörgen Engel pekar på uppgifter i utredningen som belyser hur beroendevården fungerar i dag. Vården når bara en av fem med beroendeproblem. Och mindre än tio procent av svenskar med alkoholberoende får läkemedel mot det, trots att det finns flera läkemedel med god evidens.
Att flytta över ansvaret till sjukvården skulle också leda till att fler söker hjälp, säger han. Enkätundersökningar visar att nio av tio personer med missbruk eller beroende helst söker hjälp inom hälso- och sjukvården. Endast fem procent vill helst söka vård inom socialtjänsten.
Remissinstanserna är splittrade i synen på utredningens huvudförslag. Svensk förening för beroendemedicin ställer sig bakom utredningen, liksom bland andra Läkarförbundet, Läkaresällskapet och Vårdförbundet. Men SKL, Sveriges Kommuner och landsting, säger nej till att flytta ansvar från kommunerna, och det gör också några fackförbund med många medlemmar inom socialtjänsten.
Ansvarsfördelningen är grundfrågan, fastslår Svante Pettersson, utredare på Läkarförbundet:
– Vi förutsåg att det skulle kunna bli en blockering inom SKL, eftersom denna organisation ska företräda både kommunernas och landstingens intressen. Därför hoppas jag att staten kan agera oberoende av dessa intressen, och i stället se till behoven hos dem som behöver insatser.
Elisabet Aldenberg, som handlägger Missbruksutredningen på Socialdepartementet, bekräftar att huvudmannaskapet är den svåraste frågan. Många andra förslag i utredningen är avhängiga av det ställningstagandet.
– Frågan om behandlingsansvar blir också en ideologisk diskussion, säger hon. Är missbruk och beroende en medicinsk eller en social fråga, eller en sammansatt problematik?
På Socialdepartementet planerar man nu att lägga fram en proposition i början av nästa år, säger Elisabet Aldenberg.
Riksdagsmannen William Petzälls död i september i år väckte stor uppmärksamhet; när han dog hade han länge stått i kö för att få metadonbehandling mot sitt narkotikaberoende. Ungefär samtidigt redovisades siffror som visar att narkotikadödligheten i Sverige 2011 var den högsta någonsin: 487 personer.
En politiker som engagerat sig i frågan är Hillevi Larsson, riksdagsledamot för Socialdemokraterna:
– Det måste bli lättare för opiatmissbrukare att få behandling med metadon eller Subutex, säger hon. Utan läkemedel är det många som inte klarar att sluta – trots att alternativet ofta är brottslighet, prostitution eller en för tidig död.
Om det är svårt att nå fram till beslut i huvudmannafrågan, så tycker Hillevi Larsson att man skulle kunna bryta loss vissa delförslag från Missbruksutredningen och behandla dem snabbare. En fråga hon nämner är just läkemedelsbehandling av opiatmissbrukare.
Kanske är regeringen inne på samma spår. I slutet av september gav man Socialstyrelsen i uppdrag att snabbutreda hur metadon- och Subutexprogrammen fungerar.
Narkotikarelaterade dödsfall i Sverige. Källa: Anna Fugelstad, Ki/FMi
