Under senare år har ett antal läkare vid kliniken sjukskrivits på grund av stressrelaterade sjukdomar.
– Många har mått väldigt dåligt, säger Östen Jonsson, läkare och lokalt skyddsombud. Ledningen har vidtagit åtgärder, men vi har egentligen inte upplevt några förbättringar. Därför känns det rätt att agera nu. Vi vill lyfta frågan. Det håller inte att folk går sönder.
Arbetssituationen på barn- och ungdomskliniken i Örebro har varit under lupp länge. 2006 genomförde de fackliga representanterna en enkät bland medarbetarna, en enkät som sedan upprepats 2010 och 2012.
I den senaste undersökningen svarade 29 av 30 läkare. Nästan hälften av dem (46 procent) uppger att personer i deras närhet anser att de är eller håller på att bli utbrända. 42 procent säger att de har sömnproblem även veckor när de inte har jour. 31 procent har övervägt att sjukskriva sig och 27 procent har funderat på om de ska söka professionell hjälp på grund av stress.
Det läkarna framför allt upplever är att jourbördan har ökat.
2006 ansåg 43 procent av dem att jourbördan var orimlig. Den siffran hade 2010 ökat till 62 procent, och nu 2012 uppger hela 72 procent samma sak.
– Jag vill betona att vi inte har några interkollegiala konflikter, stämningen är i det avseendet god. Men vi upplever att vi inte räcker till. Vi hinner aldrig färdigt, vi är ständigt oroliga över att ha missat någonting, säger Östen Jonsson.
Remisser riskerar att bli liggande. Familjer hör av sig, undrar varför de inte har blivit kallade och påpekar att det är svårt att komma i kontakt med läkarna på barnkliniken.
– Jag tror inte att den här situationen är unik för just vår klinik, menar Östen Jonsson. Det visar om inte annat den rapport som Arbetsmiljöverket kom med alldeles nyligen (»Arbetsorsakade besvär«; se Läkartidningen nr 41/2012). Den visar ju att läkare i större utsträckning än andra yrkesgrupper drabbas av besvär som kan relateras till stress eller andra psykiska påfrestningar.
Louise Björkman är ST-läkare och facklig suppleant. Hon har arbetat på kliniken i två år. Hon påpekar att hon inte har så mycket annat att jämföra med ännu, men att hon hör till dem som tycker att jourbördan är väldigt stor.
– Dessutom ser jag hur mina kollegor mår, och jag kan bli rädd när de inte orkar med. Det här är ju det jobb jag ska ha hela livet. Hur ska jag få mitt arbete att gå ihop med ett framtida familjeliv?
Louise Björkman har varit delaktig i arbetet med den senaste enkäten.
– Det jag tänker är att de resurser vi har fått tilldelade inte räcker med tanke på hur stort vårt uppdrag är. Örebro hör till de landsting som har gratis sjukvård för barn och ungdomar, det är gratis ända tills man fyller 25. Det medför att väldigt många unga söker till vår jour, men långt ifrån alla behöver specialistvård. De borde i stället ha hänvisats till primärvården.
När olika strategier för att begränsa söktrycket diskuterats kan läkarna på barn- och ungdomskliniken ibland få höra att det verkar som om de inte vill ta emot patienter.
– Så är det ju inte. Men med den jourbörda vi har är det svårt att bedriva den verksamhet vi vill bedriva. Risken är att de svårast sjuka barnen drabbas. Ytterst är det en politisk fråga att fördela resurserna så att vården för de sjuka barnen säkras.
På en direkt fråga om vad Östen Jonsson och Louise Björkman hoppas uppnå med anmälan till Arbetsmiljöverket svarar Östen Jonsson att han hoppas på att få hjälp utifrån »så att vi får tid med ett förändringsarbete som ger konkreta resultat«. Louise Björkman håller med om det.
Ingen av dem vill hacka på vare sig klinik- eller sjukhusledning. De betonar båda att ingen är intresserad av en öppen konflikt. Alla strävar gemensamt efter konstruktiva lösningar.
Detta skriver även verksamhetschefen Gunnar Skeppner under på.
– I den enkät som gjordes nyligen ser man att stressnivån ökat i läkargruppen. Jag har full förståelse för att de fackliga företrädarna måste gå vidare när de ser de signalerna, säger han.
Enligt Gunnar Skeppner har flera åtgärder vidtagits de senaste åren för att förbättra arbetsmiljön.
– Vi har sett över arbetstiderna, förbättrat möjligheterna att ta ut jourkomp löpande och vi har tätare möteskontakter för information, bland annat. Men uppenbarligen har åtgärderna inte varit tillräckliga.
Han menar att det faktiskt satsas en hel del på pediatriken i Örebro. Till exempel håller man på att bygga upp en ny pediatrisk öppenvård.
– Förändringar är på gång, men tyvärr ligger de i framtiden. De bär inte frukt ännu på ett tag.
Men den tunga jourbördan verkar vara ett akut problem, vad kan man göra för att lösa det?
– Jag tror att vi måste föra en dialog med primärvården om patienterna, vem som ska ta hand om dem och var.Många av dem som vi tar emot är egentligen primärvårdspatienter. Men det är en komplex verksamhet, och jag tror att det mer eller mindre ser likadant ut på alla barnkliniker i landet.
Maria Lundvall Sundh är den inspektör på Arbetsmiljöverket som handlägger barn- och ungdomsklinikens anmälan. Hon berättar att ett möte med de berörda parterna är inbokat till den 16 november.
– Då kommer vi att göra en inspektion.
För ett par år sedan fick Arbetsmiljöverket in en liknande anmälan från barn- och ungdomskliniken i Karlstad.
– Barnläkare verkar vara hårt belastade, konstaterar Maria Lundvall Sundh.
Hennes uppfattning är att det inte är helt ovanligt att sjukhuskliniker vänder sig till Arbetsmiljöverket med begäran om undersökningar.
– Skyddsombuden har den möjligheten när man tycker att det finns brister i arbetsmiljön.
Det är knappast aktuellt att gå in och förbjuda verksamheten på barn- och ungdomskliniken, däremot kan Arbetsmiljöverket ställa villkor för att vissa arbetsmoment eller –uppgifter ska få fortsätta att utföras.
Östen Jonsson och Louise Björkman har båda varit engagerade i arbetet med den enkät som genomförts bland läkarna på barn- och ungdomskliniken vid universitetssjukhuset i Örebro. 29 av 30 läkare svarade. Framför allt är det jourbördan som upplevs som orimligt stor. Foto: Petter Koubeck/Scanpix
