I ett brev till Statens medicinsk-etiska råd, SMER, uppmanar Niels Lynøe, professor i medicinsk etik, och Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, SMER att utreda en ändring i brottsbalken för att öka möjligheterna att erbjuda sederingsterapi till patienter med dödliga somatiska sjukdomar som kan innebära ett outhärdligt lidande under den sista fasen.

Brevskrivarna hänvisar till en nyligen publicerad studie i NEJM som visar på en avsevärt förhöjd suicidrisk hos patienter som nyligen fått cancerbesked. Om dessa patienter haft visshet om att de kunde be om sederingsterapi om plågorna skulle bli för svåra kanske många av dem hade vågat leva vidare, resonerar brevskrivarna.

Problemet är att om patienten önskar sådan terapi i ett skede när döden inte bedöms inträffa inom de närmaste dygnen kommer patientens liv att förkortas, eftersom patienterna ofta avstår från vätskebehandling. Detta skulle, skriver man, kunna uppfattas som dråp av åklagare, även om det rör sig om åtgärder som är adekvata enligt hälso- och sjukvårdslagstiftningen.

Med ett förtydligande av brottsbalkens ansvarsfrihetsgrunder menar Lynøe och Leijonhufvud att fler läkare skulle våga lova sina patienter att få somna in med sederingsterapi om de upplever lidandet som outhärdligt.