Vid ett scensamtal om läkares och sjuksköterskors arbetsuppgifter och ansvarsområden berättade Staffan Bergström, professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet (se LT nr 13/2007) om sitt arbete i Afrika.
Staffan Bergström har de senaste åren arbetat med att utbilda så kallade medical assistant officers på små hälsocentraler i västra Tanzania. Utbildningen av yrkesgruppen, som enligt Staffan Bergström är något mittemellan sjuksköterskor och läkare, syftar till att ge kunskaper i obstetrisk kirurgi som kejsarsnitt, hysterektomi och laparatomi. Utbildningen är tvåårig plus 4 månaders kirurgisk praktik.
Sedan man började med utbildningsinsatserna för fem år sedan har mödradödligheten i området gått ner med 30–40 procent. Detta trots att fler svårt sjuka och döende mödrar söker sig till området allteftersom informationen om det nya arbetssättet sprider sig.
Men alla är inte positiva till det nya arbetssättet. Läkare i regionen ser lätt den nya yrkeskategorin som ett hot i en redan pressad ekonomisk verklighet.
Läkarförbundets ordförande Marie Wedin sa att hon kände igen problemet, och berättade att det då och då i internationella sammanhang kommer upprop från dessa läkare, som vill ha stöd eftersom de uppfattar att de nya operatörerna »tar brödet ur deras mun«.
Staffan Bergström riktade en uppmaning till Läkarförbundet och Marie Wedin att verka för att World Medical Association slår fast att läkare själva inte kan rädda mödrarna men att de däremot kan hjälpa till att utbilda andra grupper.
– FIGO [International Federation of Gynecology and Obstetrics] har gått ut med ett statement att läkare inte kan lösa mödradödligheten. Vi måste arbeta skuldra mot skuldra med barnmorskor och andra yrkeskategorier. Inte strida mot varandra!
