Den andra mars 2009 greps en narkosläkare på sin avdelning på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Fyra poliser förde bort henne, anhållen och misstänkt för mord på ett spädbarn. Bakgrunden var ett postmortalt blodprov från flickan som efter rättskemiska analyser visat sig innehålla orimligt hög koncentration av narkosmedlet tiopental. Åklagaren åtalade efter en ovanligt lång förundersökning narkosläkaren för att ha tillfört den döende flickan tiopental i avsikt att döda henne.
Hösten 2011 blev narkosläkaren frikänd i en dom som var osedvanligt klargörande. Däremellan låg månader av plåga. För narkosläkaren, som jagades av media och en misstänksam allmänhet, och för föräldrarna, som från början egentligen bara ville veta hur deras för tidigt födda barn behandlats under de ca 15 veckor hon var i livet.
Om detta uppmärksammade fall har Läkartidningens reporter Sara Gunnarsdotter skrivit boken »3 ml. Om ett blodprov och ett åtal«.
– Efter att ha arbetat med ärendet i nästan tre år kändes det naturligt att försöka sammanställa delarna till en helhet, en bok. Redan från början var många kritiska mot åklagarnas hantering av saken, och många såg också fallet som en fond för debatt om vård i livets slutskede. I boken har jag bland annat intervjuat några av dem som gav sig in i diskussionerna och jag tycker att alla bidrar med viktiga resonemang om vilka lärdomar som finns att dra för såväl vården som rättsväsendet, säger Sara Gunnarsdotter.
Boken kommer av trycket lagom till Medicinska riksstämman i Älvsjö 28–30 november där den säljs i Läkartidningens monter. Den kan även beställas här.
– Det är en viktig bok, säger tidningens chefredaktör Jonas Hultkvist.
– Den sätter fokus på en rad frågeställningar om läkarrollen och juridiken. Inte minst visar den den klumpighet och bristande professionalism som ofta präglar den svenska rättsapparaten.
– Fyra poliser griper en misstänkt på hennes arbetsplats, inför hennes arbetskamrater, lång tid efter att det påstådda brottet ägt rum. De kunde lika gärna kallat henne till förhör. Misstankarna visade sig ju senare vara fullständigt ogrundade. Hanteringen visar ånyo att den svenska rättsstaten oroväckande ofta havererar, säger Jonas Hultkvist.
