– Så länge journalen består av stora mängder ord och ingen struktur och ordning är det inte bra.
Så lät det redan för två år sedan, på 2010 års medicinska riksstämmas symposium om IT i vården. Den som sa det var Mikael Rolfs, ordförande i Läkarförbundets råd för läkemedel och medicinteknik. Med på symposiet var då representanter för regeringen, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, SKL och branschen, som frågades ut av Mikael Rolfs och Nina Rehnqvist, ordförande, SBU.
När samma gäng träffades igen på årets stämma, för tredje gången, handlade en stor del av diskussionen om huruvida Socialstyrelsen skulle ta fram en föreskrift för strukturerade journaler.
Det tyckte Nina Rehnqvist.
Lars-Erik Holm, generaldirektör för Socialstyrelsen, var positiv till strukturerade journaler men lutade åt att det är i vården de måste börja utvecklas. Ett skäl till detta är att det behövs specifika journalmoduler för olika diagnosgrupper.
Men Nina Rehnqvist höll inte med om att en föreskrift behöver specificera hur det ska se ut för diabetes, hjärtinfarkt och andra diagnoser.
– Du behöver inte exempel för alla delar i vården i en föreskrift, sa hon.
Socialstyrelsen reviderar nu sina föreskrifter från 2008 om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården.
– Då har vi hela tiden detta i huvudet, försäkrade Lars-Erik Holm, som också lade in en brasklapp för att man måste titta på de juridiska möjligheterna för en föreskrift.
Redan på det första symposiet för två år sedan berättade Anna Lefevre Skjöldebrand, vd, Swedish Medtech, att branschen jobbar med standardisering av IT-system och moduler.
– Det måste finnas möjlighet för små tillverkare att fungera ihop med stora system, sa hon i år.
Standarder skulle göra det lättare.
Mikael Rolfs, som också menade att det är viktigt att nya tankar kan kopplas till befintliga system, undrade varför antalet system i Sverige då minskar.
– Är det inte ett tecken på att det går åt fel håll?
Anna Lefevre Skjöldebrand höll inte med. Hon menade att man nu är inställd på att standardisering handlar om gemensamma gränssnitt, inte gemensamma system.
Mikael Rolfs kommentar efter mötet var att den största pusselbiten fortfarande saknas: en gemensam informationsstruktur. Det handlar både om journalstrukturen och om att systemen ska klara att föra information vidare även om man kallar den något annat.
Mikael Rolfs betonade också att läkare måste tas med i arbetet. De kan tala om vilken information som är viktig.
– Vi måste först veta vad vi ska strukturera, sa han.

Medicinska riksstämman 2012 – alla artiklar!