Viktigt att anmäla olämpliga förare

Hur stor andel av krockar med dödlig utgång beror på sjukdom? frågade Lars Englund, chefsläkare, Transportstyrelsen, på ett symposium om medicinska krav för körkortsinnehav på riksstämman.
Auditoriet fick välja mellan så olika svar som 1 och 50 procent. Några räckte tveksamt upp handen för siffror som låg någonstans emellan dessa.
Men rätt svar finns inte.
Det har gjorts väldigt få studier om detta. Lars Englund refererade dock en av dessa, en australisk studie som pågick under fyra år, där ett akutteam åkte ut och följde upp trafikolyckor. Det blev sammantaget 300 händelser med 623 personer inblandade. Enligt resultatet var sjukdom orsak till 23 procent av olyckorna med dödlig utgång, och till 13 procent av olyckorna med allvarliga skador.
– Och då räknades inte alkohol och droger in, sa Lars Englund.
Hur läget är i Sverige vet man inte, även om det 2005 gjordes en bedömning att 50–150 händelser med dödlig utgång under ett år orsakas av sjukdom.
Lars Englund berättade att man i allmänhet inte tittar på medicinska faktorer vid de djupstudier efter trafikolyckor som görs i Sverige. Där koncentrerar man sig på tekniska faktorer, som krockkuddar, hinder på vägen och träffbilder.
– Rättsmedicinska obduktioner visar inte heller så mycket, sa Lars Englund.
Demens, till exempel, kollas det inte rutinmässigt för, epilepsi lämnar inga spår och synnedsättningar fångas inte upp.
Hur ska man då förebygga sjukdomsorsakade trafikolyckor?
– Läkares anmälan är central, sa Lars Englund. Och det är särskilt viktigt med de förare som inte själva förstår att anpassa körning efter förmåga.
Detta är ett av få tillfällen när läkaren ska bryta sekretessen, påpekade Lars Englund, som också konstaterade att i Sverige är läkares anmälan det huvudsakliga sättet att hitta medicinskt olämpliga att ha körkort.
Även om läkares anmälningar ökar, ansåg sig Lars Englund vara trygg i att säga att för få anmäls. Det byggde han bland annat på siffror som att det varje år sker 5 000–6 000 medicinska återkallelser av körkort, medan det bara görs 1 500–2 000 anmälningar. Dessutom får till exempel 30 000 stroke varje år, för att bara nämna en av sjukdomarna som kan påverka bilkörning.
Många läkare väljer också att göra en muntlig överenskommelse med patienten om att denne ska avstå från att köra. Då kan man enligt lagen avstå från anmälan, se ruta. Lars Englund berättade att en några år gammal studie med allmänläkare visade att muntlig överenskommelse var 3–4 gånger så vanligt som anmälan. Den brasklappen i lagen behövs ibland, men gör det också svårare att anmäla, konstaterade Lars Englund.
Lars Englund sa att han förstår att det kan vara svårt för läkare att tillämpa lagen när patienter kommer för att få hjälp, inte minst vad gäller psykologiska tillkortakommanden.
Samtidigt påpekade han att kognitiva störningar kanske är det allra viktigaste att tänka på i trafiksammanhang.
– Jag tror bilkörning är bland det mest kognitivt krävande vi gör, sa Lars Englund.
Kognitiva störningar är också svåra att bedöma.
Men det finns bra test, upplyste han om, både hos neuropsykologerna och till exempel Nor SDSA (Nordic stroke driver screening assessment) som arbetsterapeuter använder.