– I äldreomsorgen såg man väldigt snabbt effekt i form av minskat behov av psykofarmaka, mindre förvirring och oro. Och övriga vårdtagare och personal mådde bättre, berättar Ingeborg Höök, tidigare sjuksköterska och chef inom bland annat äldrevård och psykiatri.
På senare år har hon varit centralfiguren inom området vårdhundar i Sverige. Numera driver hon Vårdhundskolan med sin man i Brösarp, Skåne. Inom projektet »Hund i vården«, finansierat av Allmänna arvsfonden, tog de under några år fram en utbildningsmodell för vårdhundar och deras förare samt kriterier för diplomering av vårdhund. Arbetet gjordes tillsammans med brukarorganisationer, vårdpersonal och chefer inom vård och omsorg.
Den första landstingsanställda terapihunden i Sverige var den svarta labradoren Blackie boy på demensboendet Baltzargården i Motala redan på 1980-talet. Den som banade väg för honom var Barbro Beck-Friis, professor i geriatrik. I boken »Hundens betydelse i vården« från 2007 skriver hon om honom: »Han skapade trygghet, skratt och lekfullhet, tröst och kroppskontakt. […] Man kunde sammanfatta effekterna i ett enda ord – livskvalitet.«
– Jag var chef för geriatriken i Motala, och det var så tydligt vilken glädje han spred. Det här med djur i vården är så oerhört viktigt, säger Barbro Beck-Friis.
År 2007 blev hon hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet för att »hon tidigt väckt förståelse för betydelsen av djurkontakter i samband med vård och rehabilitering av människor«.
Förutom i äldreomsorgen finns i dag vårdhundar även inom rehabilitering av barn och vuxna med förvärvad hjärnskada, rehabilitering efter stroke, inom äldrepsykiatri och ungdomspsykiatri. Kontakten med hund kan lugna, men också fungera som socialt smörjmedel mellan människor eller motivera patienter till träning och aktivitet, berättar Ingeborg Höök.
– Sjukgymnaster har haft känslan av att ha ett trollspö. Patienten är plötsligt motiverad.
En vårdhund arbetar vanligen med sin förare på ordination från läkare eller sjukgymnast. Hunden kan besöka en patient inledningsvis under tre halvtimmespass i veckan under 6–8 veckor, så att en relation kan etableras. Därefter trappar man ner till två gånger i veckan, och sedan fasas det ut. Annars skulle det bli för dyrt.
– Hunden »lyfter upp« vårdtagaren till en nivå där annan personal kan ta vid.
Men vårdtagaren kan ha kvar bilder av hunden att titta på och hunden kan hälsa på i samband med att den besöker andra patienter.
En färdigutbildad vårdhund kostar 250 000 kronor. Men den största kostnaden är hundförarens lön. En vårdhundförare ska även vara vårdutbildad med minst två års yrkeserfarenhet.
– Det är viktigt att veta när det är lämpligt och kostnadseffektivt med vårdhund, och när det inte är det. Hittills tycker jag att vården klarat det bra, för vården är så slimmad. Det vill till att det blir rätt snabba resultat. En vårdhund ger svar i kassan inom en månad, säger Ingeborg Höök.
Finns det evidens för nyttan av vårdhund?
– Det finns några få studier med lite mer tyngd, men det mesta av forskningen är undermålig. Alltför många studier är alldeles för okritiskt gjorda. Man vill tolka in allt möjligt när man är positiv. Det är lätt att tro att det botar både prostatit och glaukom.
Ingeborg Höök såg potentialen med vårdhund när hon arbetade inom vården och började använda sin egen hund i arbetet.
Är det en god idé att ta med sin sällskapshund till jobbet?
– Det kan vara bra på vissa ställen, om alla är ense om att personen får avsätta arbetstid för detta, för det måste finnas någon som kan stötta samspelet.
Men ingen har gott om tid i äldrevården, påpekar hon. Så antingen lägger sig hunden och vilar, eller så är den utlämnad att klara svåra situationer på egen hand, till exempel att någon stryker den mothårs eller ger ifrån sig konstiga ljud. Då väljer hunden bort de personerna. Den väljer oftast ut några få fungerande individer, och då kan andra känna sig bortvalda. Det kan vara svårt att känna sig bortvald till och med av en hund. Så hunden kan göra mer skada än nytta. Dessutom gör hunden avdelningen till sitt revir och skäller på matleveranser till exempel, säger Ingeborg Höök.
Normalt lyder en tjänstehund endast sin förare. Men en vårdhund ska kunna ta kommando från vilken patient som helst.
– Den får inte vara för fixerad vid sin förare. Den uppmuntras också att inom givna ramar ta egna initiativ.
Det kan handla om att hunden väljer att ligga kvar bredvid någon som behöver dess sällskap. Då ska inte hundföraren insistera att kalla in den.
– Det krävs ett speciellt sätt att träna hunden, det är jätteklurigt. Livia har legat hos många vårdtagare intill slutet. Hur hunden gör sina beslut, det vet vi inte. Kanske är det utifrån dofter. Men hunden lär sig att vi respekterar dess val.
För att passa som vårdhund måste hunden ha ett väldigt gott självförtroende, så att den vågar testa ramarna och samtidigt vara till lags. Den ska vara humörmässigt stabil, orka med maskiner som låter eller människor som gör konstiga rörelser, aldrig bli aggressiv, och den ska vara glad även när den blir klappad för tjugofemte gången. Väldigt få passar. 90 procent faller bort i lämplighetstestet, säger Ingeborg Höök.
Barbro Beck-Friis håller med om att det är mycket viktigt att välja rätt hund. Men hon tycker att det har blivit »så mycket fokus på AAA-hunden«. En väldigt sträng reglering kan göra att spontaniteten och glädjen i kontakten med hunden kan gå förlorad.
– Ett alternativ är katten. Den är stolt, klok, intelligent och går sina egna vägar. Och den har också en fantastisk förmåga att trösta där den bäst behövs. Det finns många katter inom äldrevården och de kostar ingenting, säger Barbro Beck-Friis.
