För att komma till rätta med den minskande fortbildningen har Läkarförbundet inför årets avtalsrörelse krävt en tydligare struktur för läkares fortbildning, inklusive individuella fortbildningsplaner som årligen följs upp (se LT 01/2013). Men fortbildningsfrågan togs upp redan i 2012 års avtalsförhandlingar, då man kom överens med SKL om att inleda en dialog. I slutet av 2012 hölls ett första möte.
– Vi delar Läkarförbundets syn att fortbildning är en väldigt viktig fråga för patientsäkerheten, säger Agneta Jöhnk, chef för avdelningen för arbetsgivarpolitik på SKL.
Vid mötet meddelade SKL att man som ett första steg vill försöka kartlägga hur det ser ut i de olika landstingen.
– Vi kommer att ta upp frågan med alla personaldirektörer i landstingen. Vi behöver skapa en bild av hur mycket arbetsgivarna arbetar systematiskt med den här frågan. Tanken är bland annat att se om det finns goda exempel på arbetssätt som skulle kunna spridas till fler landsting.
Agneta Jöhnk menar att kompetensutveckling bör ses som ett arbetsgivaransvar och inte bara något som åligger den enskilde läkaren.
– Jag tror tyvärr att det finns stora variationer på den punkten. En del landsting arbetar systematiskt, i andra varierar det väldigt mycket mellan olika sjukhus och olika primärvårdsområden.
För att säkra fortbildningen ser Läkarförbundet gärna att man viker ett visst antal dagar åt exempelvis extern fortbildning. Agneta Jöhnk avvisar inte helt kvantitativa mål, även om hon anser frågan vara för tidigt väckt.
– Men jag är lite tveksam till att slå fast ett antal dagar. Det är ju innehållet som är viktigt. Det handlar om vars och ens behov, säger Agneta Jöhnk.
Enligt henne aktualiseras frågan om fortbildning också av att allt fler verksamheter omfattas av vårdval.
– Vi behöver lära oss som beställare hur man jobbar med kompetenshöjning under entreprenaden.