Hälsocentralen i Burträsk ligger i glesbygd men är ändå fullt bemannad. Här stannar läkarna tills de går i pension, och under tiden har de rekryterat sina efterträdare.
Burträsk är en ort med drygt 4 000 invånare; den ligger i jordbruksbygd fyra mil sydväst om Skellefteå, och är mest känd för att det är här Västerbottensosten tillverkas.
Trots att den ligger i glesbygd, är hälsocentralen i Burträsk en av de få som lever upp till normen att det ska finnas en fast allmänläkare per 1 500 invånare. Läkarna trivs och stannar kvar; hälsocentralen har haft full bemanning sedan 1997, konstaterar verksamhetschefen Maud Sjöberg.
Vårdcentralen är relativt liten, med 4 200 listade patienter på tre specialistläkare (2,75 heltidstjänster). Därutöver finns det två ST-läkare som har varit där i fem år var, och en underläkare som är vikarie. Att ST-läkarna finns där är ingen slump. Inom ett par år går två av de tre fasta läkarna i pension, och då ska de två ST-läkarna vara färdigutbildade och kunna ta över.
Vikarien är precis klar med sin AT, och kollegorna ser gärna att han stannar i Burträsk som ST-läkare. Då blir han färdig specialist samtidigt som det är dags för den tredje fasta läkaren att gå i pension.

– För sju år sedan satte vi oss ner och gjorde en strategibedömning av pensionsavgångarna, säger Sven-Erik Åslund, en av de distriktsläkare som snart går i pension; han har arbetat på hälsocentralen i Burträsk i 28 år, och har tidigare bland annat varit verksamhetschef.
– Vi kom fram till att aktiv rekrytering är den bästa strategin, rekrytering av både ST och AT. Vi jobbar aktivt mot underläkarna i Skellefteå, och har bland annat ett tredagars vinterseminarium i Malå som är helt inriktat på hur vi jobbar på hälsocentraler. Vi är också öppna mot läkarstuderande från alla terminer.

Det var svårt att sälja in den långsiktiga rekryteringsstrategin till landstinget, konstaterar han:
– »Ni behöver inga ST-läkare, ni är ju fullbemannade«, sade de till oss. Det är problemet i en så stor organisation: det blir en kvartalsekonomi. Vi fick kämpa för att få landstinget att inse, att om vi inte gjorde något direkt skulle det här vara en stafettvårdcentral om sex–sju år.
– På landstinget tror de att när det blir en vakans sätter man in en annons och så kan man anställa en färdig specialist. Jag förstår inte hur de tänker. Man måste utbilda dem på plats. Det är förstås ett risktagande, man kan förlora dem under resans gång. Men den risken måste man ta.

Burträsk är trots allt glesbygd, och att locka hit nya läkare är inte enkelt. Det tyngsta argumentet är den goda arbetsmiljön, som bland annat innebär rimlig arbetsbelastning och bra arbetstider.
– Här börjar vi jobbet klockan 8 med ett kort möte för hela personalen, och går hem klockan 17, säger Björn Löfvenius som är distriktsläkare och medicinskt ledningsansvarig. Att jobba övertid är inte tillåtet. Det är vår policy, och vi lär upp nya AT- och ST-läkare att gå hem klockan fem.
– Om någon ligger efter med till exempel administration så får han signalera det. Då tar vi andra över några patientbesök så han kommer i kapp, och inte behöver jobba över.
Den här beredskapen att rycka ut och hjälpa kollegor är också en del av arbetsmiljön. Bra arbetsmiljö är att ha tillit till varandra, säger verksamhetschefen Maud Sjöberg. Hon är själv sjukgymnast och påpekar att tilliten omfattar alla personalgrupper. Då kan man ha hög flexibilitet på jobbet.

Arbetet på hälsocentralen är medvetet organiserat för att eliminera flaskhalsar och stopp. Dörrarna är öppna, och uppstår ett problem där man behöver hjälp löses det utan dröjsmål.
– Om en patient kommer på provtagning och de där tycker att det behövs en läkarbedömning, så gör jag den direkt, säger Sven-Erik Åslund. Om jag senare behöver ett EKG så är det inte stopp på provtagningen. Jag får det på några minuter. För blir det stopp någonstans drabbar det hela organisationen.
Det här påminner om någon japansk produktionsfilosofi, men Maud Sjöberg säger att de började utveckla modellen långt innan någon av dem hört talas om »lean«.
Men är det inte den goda läkarbemanningen som gör flexibiliteten möjlig?
– Jo, medger Sven-Erik Åslund. Men vad är hönan och vad är ägget? Varför har vi så bra bemanning med både läkare och annan personal? Jo, därför att flödena går så snabbt och smidigt att man upplever det som en bra arbetsmiljö.
För patienten märks detta på andra sätt. En patient som vill träffa en läkare får vanligtvis göra det samma dag, även om det inte är akut. Inom den stora Västerbottensundersökningen gör man regelmässigt hälsokontroller av alla 40-, 50- och 60-åringar. Men i Burträsk erbjuder man dessutom en 70-årskontroll, och har börjat testa en 75-årskontroll också.
– Det kan diskuteras om det är medicinskt motiverat, säger Sven-Erik Åslund. Men det skapar trygghet hos patientgruppen, och ger underlag till förebyggande arbete.

Läkarbristen i primärvården

Sollefteå: Jag vet inte hur länge vi orkar

Burträsk: Här stannar läkarna till pensionen

Kåge–Moröbacke: Uppropet fick stort gensvar

Distriktsläkarna Björn Löfvenius och Sven-Erik Åslund på hälsocentralen i Burträsk. Foto: Viktor Lundberg