Läkarna på Kåge–Moröbacke hälsocentral i Skellefteå har tröttnat på den snåla resurstilldelningen till primärvården. De har skrivit ett upprop och uppvaktar landstingspolitikerna.
Det började i november förra året med att lokaltidningen Norran hade en artikel om att Kåge–Moröbacke är en fullbemannad vårdcentral. Läkarna där kände att det var något som inte stämde, berättar en av dem, distriktsläkaren Viktoria Strömberg:
– Varför lyckas vi inte bättre om vi är fullbemannade, frågade vi oss. Vi satte oss ner och började räkna.
Kåge–Moröbacke är en tämligen stor hälsocentral med ett upptagningsområde på cirka 16 000 personer. Själva vårdcentralen ligger i Moröbacke, som är en stadsdel i Skellefteå, och det finns också en mindre mottagning i Kåge någon mil norr om staden.
Jämfört med många andra vårdcentraler har Kåge–Moröbacke tidigare haft relativt god bemanning, men två ordinarie läkare har slutat under det senaste halvåret utan att man ännu hittat någon ersättare. Kvar finns i dag 5,65 fasta distriktsläkare, omräknat till heltider, samt en ST- och två AT-läkare.
När läkarna tagit hänsyn till olika faktorer, bland annat att vissa patienter går hos så kallade taxeläkare, kom de fram till att detta innebär att det går nästan 2 200 invånare per heltid. Långt ifrån det som de själva och Läkarförbundet definierar som full bemanning: en doktor per 1 500 invånare.
När de granskade siffrorna upptäckte de också något annat. Västerbottens läns landsting satsar mindre pengar på primärvården än något annat landsting i Norrland, 2 940 kronor per invånare och år, medan man i exempelvis Norrbotten satsar nästan 50 procent mer. Även
i jämförelse med hela Sverige ligger Västerbotten bland de allra lägsta.
– Vi blev förvånade över att skillnaderna var så stora, säger Viktoria Strömberg. Det är obegripligt att vi i Västerbotten, som har det bredaste vårdvalet, får minst resurser.
– Den förklaring vi fått är att Norrlands universitetssjukhus i Umeå slukar mycket pengar. Visst behövs det ett universitetssjukhus i Norrland, men det vore rimligt med något slags nationellt stöd eller utjämning för att vi ska klara det.
Att Västerbotten satsar så lite på primärvården är svårbegripligt, eftersom landstinget samtidigt satt upp ett oerhört ambitiöst mål: År 2020 ska Västerbotten ha världens bästa hälsa och världens friskaste befolkning.
De här diskussionerna fick läkarna på Kåge–Moröbacke att skriva ett upprop, där de bland annat redovisar hur många fler tjänster man skulle kunna få på en vårdcentral om anslagen till primärvården höjs till genomsnittet för Norrland. Uppropet utmynnar i en begäran till landstinget: »Ge oss de resurser vi behöver för att ge länets invånare en väl fungerande primärvård.«
Uppropet fick stort gensvar, säger Viktoria Strömberg. På kort tid samlade man in namnunderskrifter från hälften av de primärvårdsanställda i Västerbotten, och i slutet av januari togs två Moröbacke-läkare emot av landstingets högsta politiska ledning. Tidigare samma dag som Läkartidningen besöker vårdcentralen har två oppositionspolitiker varit på besök.
Vad detta kommer att leda till återstår att se. Nyckeln är att skapa en bättre arbetsmiljö, och då behövs mer resurser. Men det behövs också gott teamsamarbete, bra ledning, fungerande fortbildning och en politik som låter medicinska prioriteringar styra, säger Viktoria Strömberg:
– Jag älskar mitt jobb, men inte min arbetsmiljö. Samma sak säger kollegor när jag frågar dem vad man ska göra för att locka fler läkare till vårdcentralerna. Det är arbetsmiljön som stör. Kan vi förbättra den, skulle det bli lättare att rekrytera och att behålla dem vi har.
– Det finns många allmänläkare som i dag har valt andra arbetsuppgifter. De skulle gå att locka tillbaka till vårdcentralerna om arbetsmiljön blir bättre. Läkarbristen går inte att lösa bara genom att skapa fler ST-tjänster, för folk söker inte till dem.
Anna Avander är just nu den enda ST-läkaren på Kåge–Moröbacke hälsocentral. Hon håller med sin handledare Viktoria Strömberg om att jobbet är fantastiskt, men arbetsmiljöproblemen får henne att fundera. Att läkarna här pekar på brister och skriver upprop tycker hon är positivt:
– Det är inspirerande att det finns en vilja på arbetsplatsen att få det bättre, säger hon. Det är inte avskräckande utan väldigt hoppingivande, så länge man får vara med i diskussionen.
– Jag älskar mitt jobb, men inte min arbetsmiljö. Samma sak säger kollegor när jag frågar dem vad man ska göra för att locka fler läkare till vårdcentralerna. Det är arbetsmiljön som stör. Kan vi förbättra den, skulle det bli lättare att rekrytera och att behålla dem vi har, säger distriktsläkaren Viktoria Strömberg. Foto: Viktor Lundberg.
