I januari berättade Läkartidningen att en grupp läkarstudenter motionerat till Medicinska föreningen Lund–Malmö (MF) om att studenterna borde strejka under en dag i mars för att sätta press på Skåneregionens politiker att tilldela vården de resurser som krävs (se LT 5/2013). Motionärerna ansåg att nedskärningarna av den skånska vården också var ett hot mot utbildningskvaliteten. Inför MF:s fullmäktigemöte som hölls den 19 februari hade styrelsen enats om att inte ställa sig bakom motionen, även om man delade synen på grundproblemet.
Strejkhotet hade emellertid uppmärksammats av två politiska sekreterare (båda M) från regionledningen, och dagen före fullmäktigemötet träffades de och MF:s styrelse. Julia Frändberg, ordförande i MF, berättar att de politiska sekreterarna först redogjorde för den rådande sjukvårdspolitiken och att de sedan lyssnade på studenternas beskrivning av situationen.
– Vi förklarade att utbildningen på klinikerna ibland inte är accepterbar eftersom resursbristen påverkar så mycket. Det kändes som om de lyssnade och tog till sig, säger Julia Frändberg.
Hon säger att samtalet gav henne möjlighet att under fullmäktigemötet argumentera mot motionen i och med att MF nu inlett en dialog med politikerna.
Men mötet ville annorlunda, och man kom fram till att en arbetsgrupp ska formulera en lista med krav på åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa utbildningskvaliteten och arbetsmiljön inom regionens sjukvård.
Politiker och studenter ska också bjudas in till ett öppet möte kring frågorna om vårdens kris i förhållande till utbildningens kvalitet.
Ett extra fullmäktigemöte ska hållas redan den 13 mars för att fastställa MF:s krav och även en tidsplan.
Om inte regionens politiker kan tillmötesgå kraven inom den uppsatta tiden ska föreningen planera för en endagsstrejk.
– Det blev en kompromiss som alla är nöjda med, säger Julia Frändberg.
Hon får medhåll av Sten Axelson Fisk, en av motionärerna. Han menar att fullmäktigebeslutet blev historiskt för Medicinska föreningen »eftersom kåren tog steget ut på den vårdpolitiska arenan och visade att morgondagens läkare är beredda att ta strid för läkarutbildningens och sjukvårdens kvalitet«.