I dag arbetar cirka 4 800 specialistläkare på de svenska vårdcentralerna; fast eller på långa vikariat och omräknat till heltider. Det räcker inte alls för att uppfylla målet att det ska finnas en fast allmänläkare per 1 500 invånare. För att kunna klara det, behöver man öka antalet specialistläkare på vårdcentralerna med cirka 1 400 personer, alltså med 30 procent. Annorlunda uttryckt: det saknas motsvarande 1 400 heltidsarbetande specialistläkare i primärvården.
Detta är ett av de viktigaste resultaten i en stor kartläggning av bemanningen i primärvården, som Läkarförbundet nu lägger fram. Själva datainsamlingen ägde rum i höstas, då förbundet gick ut med en enkät till verksamhetscheferna vid alla de drygt 1 160 vårdcentraler som finns i Sverige. Praktiskt taget alla svarade; svarsfrekvensen var smått osannolika 98,5 procent.
– Detta visar att det finns ett engagemang för att få upp läkarbemanning på dagordningen, säger Svante Pettersson, utredare vid Läkarförbundet och projektledare för undersökningen.
– Det visar också att det finns en frustration. Trots alla löften om satsningar på primärvården har det inte blivit något.
Att Läkarförbundet har gjort den här undersökningen beror på att ingen annan gjorde det. De närmast föregående siffrorna som kan användas för att jämföra bemanningen i olika delar av landet kommer från en undersökning som Socialstyrelsen gjorde 1998. Socialstyrelsen redovisar visserligen varje år hur många specialister i allmänmedicin det finns i Sverige – cirka 5 900 år 2010 – men hur mycket dessa faktiskt arbetar i primärvården har man inte vetat förrän nu.
Kravet att vårdcentralerna ska vara bemannade med minst en fast läkare per 1 500 invånare har drivits länge av Läkarförbundet; det är vad som behövs för att klara primärvårdens uppdrag fullt ut. År 2000 ställde sig även riksdagen bakom detta mål, och utlovade en satsning på primärvården som skulle leda till att målet nåddes 2008. Någon nämnvärd utveckling av primärvården blev det dock inte, visar den utvärdering Socialstyrelsen gjorde.
Eftersom svarsfrekvensen är så hög, kan resultaten i Läkarförbundets nya undersökning med stor tillförlitlighet redovisas landsting för landsting. När det gäller läkartätheten är skillnaderna stora.
Genomsnittet för hela Sverige är 1 942 listade personer per specialistläkare i primärvården. Inget landsting når målet med 1 500 listade per heltidsarbetande läkare. Närmast kommer Jämtland med 1 584 listade, medan läkartätheten är lägst i Örebro, som har 2 422 listade per läkare. Jämtland har sällskap i toppen av Gävleborg, Kronoberg och Uppsala, medan Sörmland, Västernorrland och Dalarna har den lägsta läkartätheten efter Örebro.
Det är svårt att se några tydliga geografiska tendenser. I Socialstyrelsens undersökning från 1998 var det framför allt Norrlandslänen som hade högst läkartäthet, men i dag är bilden splittrad. Några av dem har rasat neråt i listan, medan flera landsting i södra Sverige ökat sin läkartäthet. Den enda av storstadsregionerna som förbättrat sin läkartäthet är Stockholm.
Ser man till de enskilda vårdcentralerna är spännvidden mycket stor. Närmare 25 procent av landets vårdcentraler har en förhållandevis god läkartäthet med 1 600 eller färre listade per läkare. I andra änden av skalan hittar man 14 procent av vårdcentralerna med så låg läkartäthet att de har 2 600 eller fler listade per läkare.
När den ordinarie bemanningen inte räcker till kan hyr- eller stafettläkare vara en utväg. En vanlig tisdag i höstas tjänstgjorde 949 hyrläkare vid de svenska vårdcentralerna, visar undersökningen, och drygt 40 procent av vårdcentralerna anlitade en eller flera hyrläkare. Användningen av hyrläkare är störst i Jämtland och Blekinge, medan Östergötland, Stockholm och Kronoberg ligger lägst.
Det kanske tyngsta avsnittet i Läkarförbundets undersökning handlar om ST-läkarna. De som i dag går ST-tjänstgöring på vårdcentralerna är ju framtidens specialistläkare i allmänmedicin. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är det landstingens uppgift att inrätta ST-tjänster, utifrån en bedömning av det framtida behovet av specialistläkare.
Totalt fanns det i höstas 1 863 ST-läkare i allmänmedicin vid landets vårdcentraler, visar undersökningen. Flest ST-läkare i förhållande till befolkningen fanns det i Halland, medan Västmanland och Gävleborg låg lägst.
Med detta som grund ombads verksamhetscheferna att göra en bedömning av specialistläkarbehovet om fem år på respektive vårdcentral, utifrån två olika förutsättningar. Fem år valdes som tidshorisont för att det är den kortaste tid en ST-tjänstgöring kan ta.
Den första frågan var hur många ytterligare ST-läkare som skulle behövas i dag för att vårdcentralen ska vara fullt bemannad 2017, med det uppdrag som gäller i dag. Verksamhetschefernas bedömning är att det behövs ytterligare 958 ST-läkare för att klara det kravet – en ökning med drygt 50 procent jämfört med situationen i dag.
I den andra frågan lade man till ytterligare en förutsättning: att målet med 1 500 listade per allmänläkare ska vara uppfyllt till 2017. Här anser verksamhetscheferna att det behövs ytterligare 1 679 ST-läkare – nästan en fördubbling jämfört med läget i dag.
Värst ute är landstingen i Gävleborg och Västmanland, som nästan behöver tredubbla antalet ST-läkare för att vårdcentralerna ska bli tillräckligt bemannade om fem år. Det enda landsting där antalet ST-läkare är i någorlunda balans med behoven är Stockholm.
– De här resultaten visar att landstingen inte planerar specialistutbildningen utifrån primärvårdens uppdrag, trots att de har lagstadgat ansvar för detta, säger Svante Pettersson. Därför är det dags att pröva ett mer sammanhållet system för ST-tjänstgöring i primärvården.
– Ska bristen på ST-läkare kunna hävas behövs en planering på nationell nivå. Landsting med problem måste kunna få hjälp att utbilda ST-läkare av landsting som fungerar bättre.
Genom att sikta in sig på ST-tjänsterna tar Läkarförbundet ett nytt grepp i debatten om primärvården. Fler ST-läkare på vårdcentralerna ska ge en mer långsiktigt hållbar situation, hoppas Svante Pettersson:
– Kanske har vi hittat nyckeln till primärvårdens strukturproblem. Att få fram fler ST-läkare handlar inte i första hand om pengar. Stafettläkare kostar till exempel mycket i dagens system.
– Nej, det handlar mer om idéer. Landsting med problem skulle kunna lära av dem som lyckats bäst, till exempel vad gäller ersättningssystem för ST-tjänster.
Antal listade personer/läkare, landsting för landsting. (Se även klickbar karta på Googlemaps)
Hyrläkare i relation till listade i landstingen.
Behovet av ST-läkare. Om diagrammet är svårläst, se artikeln i bifogad pdf!
Svante Pettersson, utredare vid Läkarförbundet och projektledare för undersökningen. Foto: Göran Segeholm
