Den 1 januari 2013 väntade 775 personer i Sverige på ett eller flera organ. För att fler donationer ska kunna ske har regeringen beslutat att utreda om det ska vara tillåtet med behandlingsåtgärder enbart i syfte att möjliggöra donation, vilket vore ett avsteg från principen att all vård ska vara till gagn för patienten. På så sätt skulle man kunna fortsätta respiratorvården av en terminalt sjuk patient som sagt ja till att donera för att möjliggöra donationen.
Antalet personer som i princip är positiva till organdonation är långt större än det antal som aktivt tagit ställning via exempelvis Donationsregistret. Åtgärder för fler ska kunna göra sin vilja känd ska därför utredas, till exempel att frågan finns med när man förnyar körkortet, lämnar in deklarationen samt i det personliga hälsokontot.
Utredningen ska även bedöma vad som ska gälla när patientens vilja inte är känd. I dagsläget har enskilda anhöriga veto mot donation i dessa lägen. Lyckas man inte nå de anhöriga inom de 24 timmar som man får hålla i gång andning och hjärtverksamhet efter att en person förklarats hjärndöd får inte donation ske. Det som utredaren ska analysera är om principen om så kallat presumerat samtycke ska få genomslag i fler situationer än i dag.
Utredaren ska även se hur identifieringen av möjliga donatorer ska bli bättre. I dag finns skillnader mellan landstingen i hur många donatorer som identifieras. En annan fråga är huruvida det åter ska bli tillåtet med donation av organ från hjärtdöda, DCD (donation after cardiac death).
Av de ca 3 500 patienter som avlider varje år på en intensivvårdsavdelning uppfyller runt 225 de medicinska förutsättningarna för organdonation. Det är dock bara ca två tredjedelar av dessa potentiella donatorer som faktiskt donerar.
