Inlärning pågår.

Spänn fast säkerhetsbältena, uppmanar författaren sina läsare. Färden kommer att bli skakig när den nya tekniken spelar ut sin hand.

Hjärnan med sin (förmodat) Hebbianska metod för att minnas och lära av erfarenhet har länge varit förebild och inspirationskälla vid utvecklandet av artificiell intelligens (AI). Samtidigt har utvecklingen av AI gjort det möjligt att lära sig mer om hur hjärnan arbetar.

Professor Martin Ingvar flätar perspektiven på 157 informationskompakta och tankevittförgrenade sidor i boken »Tänkandets maskineri, när AI lär av hjärnan«.

Vilar människans tänkande och medvetande helt på biologisk och materiell grund? Kan då allt som sker i hjärnan beskrivas matematiskt? Om så är fallet, kan människans tänkande och medvetande återskapas på konstgjord väg med rätt mekanik? Kan vi tala om en fri vilja för människans del när vi vet att hennes hjärna jobbar så långsamt att den fattar beslut en stund innan beslutet når människans medvetande?

Stora frågor som man anstränger sig allt mer för att få svaren på. Bemödanden som bland annat resulterar i att den konstgjorda intelligensen alltmer kan ta upp kampen med den naturliga och alltmer potent kan påverka människor psykologiskt och politiskt mm. Martin Ingvar är i grunden optimistisk inför alla möjligheter AI skapar för mänskligheten. Men han ser som många andra betydande risker. Den avgörande kunskapen i AI tenderar mer och mer att ansamlas hos ett fåtal företag och människor. Kunskapsbildningen runt vad som håller på att ske behöver i demokratins namn breddas. Detta är, om jag förstår honom rätt, den avgörande orsaken till att Ingvar skrivit boken.

Men detta är inte en helt lättläst bok. Inte ens för den som på förhand vet en del om hjärnan och AI. Man skulle välvilligt kunna se det som att boken är disponerad i analogi med hur hjärnan är uppbyggd och arbetar. Massiv parallellitet.  Detta gör hjärnan än så länge den konstgjorda intelligensen vida överlägsen vad gäller att kunna arbeta energieffektivt och hantera bred kognition. Men metoden att ha lite av mycket lite här och där fungerar pedagogiskt sämre i en bok som denna. De snedpetare ut i ämnesområdenas periferi som här och där förekommer blir därmed inte heller de vilomoment i texten de torde vara tänkta som.

Dessutom finns en hel del slarvfel. Cambridge Analytica blir plötsligt Oxford Analytica. Watson blir plötsligt Deep Blue och när det matematiska underlaget för Bayes teorem ska redovisas stämmer inte siffrorna i ekvationen. En »snabbkurs i AI« på 10 sidor som plötsligt dyker upp i texten kan knappast göra någon något klokare. Skrivfel eller grumligt tänkande?

Jag är den förste att lyfta på hatten för förlag Fri Tankes utgivning och verksamhet men här kunde man gott ha bistått författaren med lite hjälp i textstringens och korrekturläsning.

Jag tycker med detta sagt att detta är en rik bok i ett brännande angeläget ämne. Det kommer allt fler böcker på samma tema, t ex Googles utvecklingschef Ray Kurzweils »How to create a mind«. Förvisso betydligt mera lättläst men också mera spektakulär och inte lika brett och konsekvent vetenskapligt underbyggd.

Det är nog så man ska använda Martin Ingvars bok. Som en rapsodisk men mycket initierad vägvisare in i området via den 401 noter historiskt och vetenskapligt grundliga referenslistan. Då blir boken nästan som en saga som inte kan ta slut. Sagan om våra barns liv.

Naturen med den långsamma människohjärnan har ett försprång och leder ännu överlägset över tekniken som dock närmar sig utan pardon med otrolig fart.