För en tid sedan publicerade Läkartidningen en uppmärksammad artikel om våldtäktsoffer på Panzisjukhuset i Kongo. Den visade på en tragedi som upprör många, men sättet jag hanterade publiceringen på var felaktig. Avsikten var att skaka om, få människor att reagera, men i den ambitionen gick jag som utgivare för långt i och med att både namn och bild på offren för våldsbrotten publicerades. Dels i den tryckta tidningen, dels på nätet.
Nätversionen av artikeln fick ett enormt gensvar och delades av flera tusen personer. Normalt sett läses våra artiklar till största delen av målgruppen, svenska läkare, och det brukar i allmänhet stanna vid det. Senare, på sajten, försökte jag i någon mån gottgöra detta med att ta bort bilder och namn.
Icke desto mindre – sättet vi publicerade reportaget på från start var fel, och jag vill härmed be om ursäkt för det. Varsamhet vid publicering av känslig natur gäller alla medier, även Läkartidningen, men i det här fallet iakttog jag inte detta som jag borde.
