»Det finns något kraftfullt i att lära av någon annan«

»Rent utvecklingsmässigt finns det något kraftfullt i att lära av någon annan«

Läkarstudenten och krönikören Jesper Strömbäck Eklund efterlyser läkarförebilder som delar med sig av sina erfarenheter kopplade till arbetet. (3 kommentar)

»Ett yrkesliv summeras vid sista mötet på palliativa avdelningen«

»I dunklet på den palliativa avdelningen summeras ett yrkesliv«

Läkarkollegor är inte immuna mot sjukdomar, de drabbas som andra, och när diagnosen är ett faktum uppkommer en speciell kontakt mellan läkaren läkaren och läkaren patienten. Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika.(6 kommentar)

»Vem är jag att släcka hoppet och förklara det uppenbara«

»Vem är jag att släcka hoppet och förklara det uppenbara – att ingen bot finns?«

Ska jag skicka dessa tre människor ned i hopplösheten just i dag? skriver Cecilia Billkvist i sin krönika. Nej. »Om tio dagar har vi en mottagningstid«, hör hon sig själv säga, »… för PAD och konferensbeslut.« Tacksamma lämnar de avdelningen en stund senare.(5 kommentar)

»Studier och gamla kök – inte så olika«

»Men innerst inne vet jag att det är en fråga om tid«

Ibland är det lärorikt att begrunda tiden – en faktor med förmåga att påverka såväl gamla kök som randomiserade kontrollerade studier. Jonathan Ilicki rapporterar om kontemplationen i sin krönika.(3 kommentar)

»Ett barn som behövde och fick hjälp med kroppen, själen och tillvaron.«

»Ett barn som behövde och fick hjälp med kroppen, själen och tillvaron.«

En anteckning i kanten av en patientjournal blev orsak till grubbel ett halvsekel längre fram i tiden. Den dåtida patienten träffar läkaren av en slump i nutid och föreslår en diagnos. Göran Aurelius krönika berättar om en upplösning.(4 kommentar)

»Lyssnar avundsjukt på äldre kollegor som inte bara är sjukdomsexperter«

»Jag lyssnar avundsjukt på äldre kollegor som inte bara är sjukdomsexperter, utan också människoexperter.«

Svårt för en ljusgrön ST-läkare att koppla ihop förnuftsbromsen med »Diagnos­maskinen«, skriver Gustav Brattström i sin krönika. Därför lyssnar han avundsjukt på äldre kollegor som inte bara är sjukdomsexperter utan också människoexperter. (12 kommentar)

»Vårt sätt att hitta kunskap är varken perfekt, snabbt eller lättförklarligt«

»Vårt sätt att hitta kunskap är varken perfekt, snabbt eller lättförklarligt«

För svårt sjuka i covid-19 är situationen ofta livshotande. Som läkare vill man gärna göra något – snabbt. Frestande att övervärdera resultat från observationella studier, utan randomisering. Men det är bättre att hålla huvudet kallt och följa protokoll för forskning, skriver Jonathan Ilicki i sin krönika.

»Varför gick jag till skolan med hög feber så ofta?«

»Varför gick jag egentligen till skolan med hög feber så ofta?«

Krig och kristider genererar hjältar – ofta helt vanliga människor som gör någonting storslaget eller ovanligt, deras handlingar är nästan alltid förknippade med risktagande eller fara för den egna personen. I pandemisjukvården i dag finns det gott om tillfällen till sådana självuppoffringar, skriver Evelina Rosenqvist i en krönika.

»Nu är vi i rummet med en man som lider – och vi måste bestämma oss«

»Vi kan alla önska att vi inte hamnar här, men nu är vi i rummet med en man som lider …«

Flera läkare och två barn till patienten står vid sjuksängen på akutmottagningen i det lilla sjukhuset vid den stora sjön. Det som pågår är medicin som det så ofta framställs i tv-serierna, men som det så väldigt sällan blir i verkligheten. Jakob Ratz Endler berättar i sin krönika om fattandet av ett beslut.(3 kommentar)

»Laddar mentalt – jag har max sex minuter att göra ett intryck«

»Student in. Fotstatus, förhoppningsvis korrekt utfört. Knack-knack. Visselpipa. Student ut. Repeat.«

Som ansvarig för stationen »fotstatus« under medicinkursens OSCE-prov (»objective structured clinical examination«), i sällskap med en snäll patient som ställt upp för dagen, satt Sophia Rössner och såg ett axplock av en nära framtids svenska läkare passera i revy. Sina reflexioner kring upplevelsen meddelar hon i en krönika.(5 kommentar)

»Vi måste hjälpas åt och tänka som läkare, inte som specialister«

»Det känns helt rätt, vi måste hjälpas åt och tänka som läkare, inte som specialister.«

I pandemitider känns det rätt för specialister att bli läkare, kort och gott, och rycka in för att avlasta trötta kollegor. Så var det i rondrummet där teamet bestod av en infektionsläkare, en öron- näs- och halsspecialist, en onkolog och en klinisk forskare, berättar Nina Cavalli-Björkman i sin krönika.(2 kommentar)

»Vårt möte för 25 år sedan kom att spela en viktig roll även för hennes framtid«

»Vårt möte för 25 år sedan kom att spela en viktig roll även för hennes framtid«

Diplomet med en krokodil på hängde inramat på väggen i alla år, strax intill det stora promoveringsdiplomet. Utfärdaren av det förra dök upp plötsligt 25 år senare, nu som kollega. Tina Vilhelmsson berättar i sin krönika om ett oväntat möte.(3 kommentar)

»Ytlig kunskap som i bästa fall blir brus, och i värsta fall vilseledande«

»Ytlig kunskap som i bästa fall blir brus, och i värsta fall vilseledande«

Det gäller att förstå skillnaden mellan korrelation och kausalitet när man rapporterar om nya rön inom medicinen. Annars riskerar man att sprida ytlig kunskap, skriver Jonathan Ilicki i sin krönika.(1 kommentar)

»På samma sätt som studiepopulationer kan skilja sig, gör även länder det.«

»På samma sätt som studiepopulationer kan skilja sig, gör även länder det.«

Interventioner kan ha biverkningar och konsekvenser som man ännu inte har upptäckt. Det gäller såväl icke-kontrollerade studier om nya läkemedel som expertbeslut under en pandemi med ett nytt okänt virus, typ covid-19. Det gäller att inte låta sig lockas av förhastade åtgärders eventuella effekt, skriver Jonathan Ilicki i sin krönika.(2 kommentar)

»Stödet för ‘our NHS’ har vuxit enormt under de senaste veckorna.«

»Stödet för ’our NHS’ har vuxit enormt under de senaste veckorna.«

Londonborna står i sina öppna fönster och applåderar landets alla sjukvårdsarbetare. Ekot av klappande händer mellan husen vittnar om en plötslig insikt om hur livsviktigt det kan vara att ta hand om människor i akut behov av vård och omsorg, skriver Kjell Tullus i sin krönika.

»Med en säker uppkoppling kan jag ha telefonkontakt med patienter, läsa journal, vara med på läkarmöten.«

»Med en säker uppkoppling kan jag ha telefonkontakt med patienter, läsa journal, vara med på läkarmöten.«

Paret hann just med sista färjan till Danmark innan landet bommade igen gränsen som skyddsåtgärd mot covid-19. Kärestan är på hemmaplan, men för den svenska läkaren, verksam på Åland, innebär den påtvingade exilen ett tvång att utöva sitt kall på distans. Om detta skriver Herman Holm, överläkare, psykiatri, i en krönika.

»Plötsligt vänder sig B mot doktorn och tar ett grabbatag i skrevet på honom«

»Plötsligt vänder sig B mot doktorn och tar ett rejält grabbatag i skrevet på honom och nyper till ordentligt«

Nödvändigheten av att se varje patient som en individ med individuella krav på bemötande vid patientmötet illustreras av Hans Olssons krönika, som visar vad som kan inträffa om man tummar på hänsynstagandet. (3 kommentar)

»Dagtid arbetar jag nu i ett tält utanför min vårdcentral«

»Dagtid arbetar jag numera i ett tält utanför min vårdcentral«

Dagtid tar ST-läkaren Agmall Sarwari hand om dem som har ett personnummer, en adress, en fast punkt i livet. Men det är på torsdagskvällarna magin händer. Då volontärarbetar han för Läkare i världens klinik och tar hand om de andra.(1 kommentar)

»Min morgonrutin skapar nya arbetstillfällen för sjukvården«

»Min morgonrutin skapar nya arbetstillfällen för sjukvården«

Arbete är ett effektivt sätt att hålla tankarna borta från det egna hälsotillståndet, medan man som pensionär är fri och ledig att nagelfara såväl fysik som psyke på jakt efter minsta tecken på någonting sjukt. Hur det kan vara berättar Göran Elinder i sin krönika.(2 kommentar)

»Fokus glider obemärkt från att bota, lindra och trösta till att koda, registrera och skarva.«

»Fokus glider obemärkt från att bota, lindra och trösta till att koda, registrera och skarva.«

Visst är det bra att skattefinansierade verksamheter som sjukvården mäts och utvärderas så att ineffektiva arbetsmetoder kan bytas ut. Men hur mäts effekten av att jag hejar på en patient i väntrummet och glatt noterar att han har blivit av med kryckorna, frågar sig Gustav Brattström i sin krönika?  (12 kommentar)

1 2 3 12