»Jag agerar lyssnare åt en äldre dam med livshistorier att berätta«
»Jag kan förstå att min patient är trött på att bli missförstådd i sitt varande som äldre människa, och jag kan också förstå barnens oförmåga att kunna sätta sig in i sin mors upplevelse av åldrande, sjukdom och den närhet till döden hon stundvis känner«, skriver Melissa Abednazari i sin krönika. (7 kommentarer)
»… jag säger till mina patienter att heroism inte är nödvändig«
»Som patient vill man vara tålig, och fraser som ’jag har ovanligt hög smärttröskel’ eller ’jag är inte den som klagar i onödan’ är vanliga. Man ska helt enkelt kunna bita ihop.« Jakob Ratz Endler träffar en patient som har bitit ihop lite väl mycket. (2 kommentarer)
»Sällan har jag klamrat mig så hårt fast vid en bit gulfärgad metall«
»För somliga av er är kanske de första månaderna som ST-läkare numera ett minne blott. För andra är dessa skälvande månader så kallad vardag. Här kommer därför en påminnelse till er som glömt, och en tröst till er som fortsatt kämpar – direkt från stormens öga«, skriver Sarah Daag Jacobsen. (1 kommentar)
»Att landa i sin kompetens och våga byta skor tar tid«
»Att sakta ta bort snuttefilten runt halsen, i bröstfickan eller på fötterna, är kanske en nödvändig del av utvecklingen mot att bli en trygg och mogen legitimerad läkare.« Läs Sigrid Nilssons krönika om att växa i rollen som AT-läkare och våga ta klivet över till att arbeta mer självständigt som legitimerad. (4 kommentarer)
»Hon ska inte ha något jävla psyktjack! Hon ska ha IVIg«
»De vida symtomkriterierna och frånvaron av biologiska markörer gör det ibland lätt för föräldrarna att argumentera för sin sak, svårare för oss. Vården ska bedrivas i samförstånd, men beträffande PANS tycks det ibland vara föräldrarna som beslutar om barnens behandling«, skriver Björn Axel Johansson i sin krönika. (14 kommentarer)
»För oss studenter består praktiken av nya tärningskast«
»Slå en udda siffra för en stressad handledare som vid dagens slut inte bemödat sig fråga om ditt namn. Slå jämnt och hitta dig själv kvar på sjukhuset långt efter schemalagda timmar. Inte för att du måste, utan för att du vill«, skriver läkarstudenten Julia Rehn i sin krönika. (5 kommentarer)
»I anosmins tidevarv får den första kranialnervens signaler förbli dolda i skriften …«
»Ingen skriver journal om någons lukt. Aldrig heller har någon hjälpande senior kollega frågat: ’Ja, men hur luktade vederbörande?’«. Gustav Brattström funderar över patienternas olika lukter i sin krönika. (2 kommentarer)
»Hur berättar man för ett barn att livet aldrig blir sig likt?«
Camilla Rahm tar med sig mycket på sin cykeltur hem från jobbet, mycket som inte går att skaka av sig. »Det är de unga kvinnorna som trängt sig in. De som inte har en given plats i vården, som inte blir tagna på allvar, de som varje månad kräks av smärta för att de fått höra att det är normalt, de som inte får har sex men inte heller göra abort för att det är för sent …«, skriver hon i sin krönika. (1 kommentar)
»Man kanske vill ha blod som levt ett ganska liknande liv som en själv?«
En patient accepterar bara blod från en givare som inte är vaccinerad mot covid-19. Detta sätter igång tankar hos Jakob Ratz Endler: »Vem skulle man vilja få blod ifrån? Helst någon ung och frisk, oförstörd individ, uppvuxen på klar fjälluft och vildfångad lax. Okysst och aldrig exponerad för livsfarligheter som kanelbullar eller strålning från mobiltelefoner.« (3 kommentarer)
»Det är som om en ful hals får omdömet att vackla en aning«
»Jag vill tro att vi är flera läkare som får ett extra stresspåslag av vissa tillstånd. Symtom som återkommande får oss att be någon annan titta för säkerhets skull, som kanske remitteras en gång för mycket eller som ibland genererar en onödig uppföljande kontakt. Kanske är det ett tillstånd, likt mitt, som drabbat dig själv?«, skriver Wilma Wirén i sin krönika. (5 kommentarer)
»Vad är det för djävla fråga?« Det är min första tanke …
»Om någon upprepade det jag precis hade sagt och sedan tittade menande på mig under tystnad skulle jag nog inte gå till den personen igen. Om detta som lärs ut faktiskt tillämpas i verkligheten så måste det uppstå många märkliga situationer i vården därute.« Nina Cavalli-Björkman häpnar över viss kommunikation i vården. (26 kommentarer)