Sent en tisdagskväll söker en 52-årig man på kirurgakuten på grund av ihållande buksmärta, illamående och feber. Han tas emot av en AT-läkare, akuta blodprov tas och en datortomografi av buken beställs. Röntgensvaret visar en misstänkt appendicit, och senare under natten opereras han. Allt går komplikationsfritt, och en skyldig blindtarm plockas ut genom öppen kirurgi. Så långt allt väl. Vid morgonronden upptäcks det, av en slump, att antiviral medicinering är insatt. Han är HIV-positiv och har under flera år vårdats på en annan klinik inom länet, men de använder sig av ett annat journal­system, varför uppgiften inte kommit fram tidigare. Patienten själv har inte sagt något.

Det nya journalsystemet Take Care, som införts inom Stockholms läns landsting, har väckt stor uppmärksamhet i medierna. Systemet är ett integrerat journalsy­stem och möjliggör en transparens mellan olika enheter. Olika röster har hörts som talat om nyttan och riskerna med detta system. En ökad överblick av patientens pågående och tidigare vård har ställts mot risken för en urvattnad patientsekretess. Många har hört av sig till vården och velat spärra delar av sin journal.
En aspekt som inte kommit fram i debatten är personalens säkerhet. Var fjärde läkare har under de senaste två åren upplevt våld eller hot om våld på sin arbetsplats. Var fjärde läkare! Problemet är inte avgränsat till särskilt utsatta områden som psykiatri och rättspsykiatri, där aggressivitet kan vara en del i ett sjukdomstillstånd. Även läkare på vårdcentraler vittnar om ett hårdare klimat, och bilden överensstämmer med vad Arbetsmiljöverket funnit vid en granskning.
Den andra arbetsmiljöaspekten som utgör en fara är smittsamhet. Sjukvården är unik i det avseendet att vi träffar patienter med smittsamma sjukdomar under riskabla förhållanden. Det handlar även om andra patienters säkerhet. Då en patient med MRSA opererats rengörs operationssalen enligt ett särskilt protokoll. Samma sak gäller för hepatit C, och patienter med dessa tillstånd vårdas enligt principerna för barriärvård på uppvakningsavdelningen.
Den 52-åriga mannen har, medvetet eller genom oaktsamhet, utsatt en rad männi­skor för risken att smittas med HIV. Det är inte bara de uppenbara aktörerna, operationssköters­kan och kirurgen, som utsatts för risk.
Under­sköters­kan på akuten som tog de förs­ta blodproven, narkos­sköterskan som satte en ny droppnål, sjuksköterskestudenten på uppvakningsavdelningen som kontrollerade förbandet och sjuksköterskan som tog morgonproven – alla har de utsatts för en ökad risk, trots att informationen fanns tillgänglig.

Den moderna vården alstrar många kontakter och många möten. Med vårt nya integrerade journalsystem skulle ovanstående risksituation förmodligen inte ha inträffat. Man kan argumentera att patienten har rätt till sekretess angående vissa uppgifter, men läkare måste få ta del av patientuppgifter som rör deras personliga säkerhet och hälsa. De som ska behandla dem som är potentiellt farliga har också rätt att få veta om det så att de kan skydda sig.
I förväg.