Kära tomten,

Nu känner jag mig lite grand som min då 4-åriga dotter när hon skrev ett brev till dig och undrade om det var en knäpp fråga att be dig bli hennes brevvän. Men jag måste ändå få ställa frågan: Kommer du till oss inom vården i år, trots att vi inte alltid varit snälla?

Vi har stängt vårdplatser under året på grund av att det saknas sjuksköterskor som vill jobba inom slutenvården, trots att behovet av slutvårdsplatser är stort. Vi har pressat dem som fortfarande jobbar kvar till bristningsgränsen, trots att vi vet att det på sikt kommer att slå tillbaka med fler avhopp. Vi har nekat patienter dyra halvbra läkemedel som visserligen skulle ha kunnat hjälpa något, men inte tillräckligt mycket enligt TLV:s och vår egen bedömning, för att klinikens budget inte rymmer dessa läkemedel. Jag har inte alltid varit trevlig i telefon när bakjourssökaren gått varm och jag för tredje gången samma dag får en fråga från storregionen som rimligen borde gått att lösa lokalt. Jag har inte heller lyckats motivera alla mina anställda att gå Socialstyrelsens patientsäkerhetskurs, trots att den är obligatorisk. Till mitt försvar vill jag ändå påpeka att den inte är särskilt bra, att den är alldeles för lång och att det dagliga direkta arbetet med patienter 9 gånger av 10 ter sig viktigare. Listan skulle kunna bli längre, men jag känner att jag håller på att sabba våra chanser hos dig så jag slutar där.

Till önskningarna:

  • Kan du fixa så vi får en skattebetalningsvilja som motsvarar behovet inom välfärden?
  • Politikerna måste också vara med på förändringsarbetet och prioritera välfärd före populistiska utspel om drivmedelssubventioner. De lurar oss ju när de säger att vi behöver billigare bensin när det vi egentligen behöver är lönemedel till sjuksköterskor!
  • Kan du ordna så att vi lyckas föra en nationell, sansad och konstruktiv debatt kring var gränserna går för vad vården bör erbjuda? De extremt dyra behandlingarna som tidigare bara funnits diffust borta vid horisonten närmar sig nu med stormsteg, och bara ett par behandlingar med genläkemedel kommer att kunna välta hela läkemedelsbudgetar över ända. Det är liksom lite antingen–eller som gäller, vi kan inte både bekosta slutenvård och köpa dyra läkemedel för samma pengar.
  • Kan du också, när du ändå håller på, kolla igenom det här med julborden? För 50 kronor per skalle går det inte att bjuda medarbetarna på julbord med mindre än att en driftig avdelningschef känner en kockutbildare som kan sätta sina studenter i arbete med att koka risgrynsgröt en masse, och har tillgång till ett eget bryggeri som kan fixa musten. Vi vill ju kunna visa våra anställda att vi uppskattar deras hårda arbete och engagemang, men kan inte trolla med knäna varje gång.

Snälla tomten, jag vet att det är en knäpp fråga. Men kan du inte hjälpa oss att laga vården? Den är trasig och vi har tappat bort både ritningen och några av delarna. Om det hjälper dig att komma i stämning så kan jag meddela att snön faller i Umeå och haren som bor utanför mitt arbetsrum har bytt till vit vinterpäls. Välkommen hit med din släde, dina renar och säcken full med klappar till sjukvården!

Med hoppfulla julhälsningar,

Jonatan Salzer, Umeå
En lite desillusionerad förstalinjeschef inom sjukvården