Jag fikar med någon som brinner för sjukvården, men som aldrig handlagt en patient. Som drömmer om bättre patientutfall, men aldrig skrivit ett recept. En ingenjör som vigt yrkeslivet åt att ge sjukvården bättre verktyg. Han kommer snabbt in på hur han tror att artificiell intelligens, AI, kommer att revolutionera sjukvården.

Mina tankar går till inskrivningssamtal, när läkemedelslistan i handen skiljer sig från det patienten säger sig ta och det som står i journalsy­stemet. Hur kan AI hjälpa när de data som behövs är utspridda i journalsystemet, på en handskriven lapp och i sambons huvud? När man pratar om AI blir den stökiga verkligheten lätt en elefant i rummet, som alla ignorerar trots att den står där.

Den veckan »whatsappar« jag med en vän. Hen beskriver en klinisk vardag med konstant ökade krav på att handleda fler kollegor, ronda fler patienter på mindre tid, läsa mer journaltext och dokumentera allt mera. Vännen tror inte att AI kommer att lösa dessa utmaningar. Kan AI hjälpa en att ronda fler patienter snabbare? Eller skapa vårdplatser i vårt stora och klumpiga sjukvårdssystem? Ingen AI kan hålla en hand eller följa med en patient till toaletten. Tidsbrist, vårdplatsbrist, medmänsklighet. Det finns många elefanter i sjukvården, i synnerhet när det gäller AI. 

En ny rapport uppskattar att 25 procent av sysslorna i USA:s sjukvård kan automatiseras med hjälp av AI. Kan var fjärde sak vi gör reduceras till en automatiserbar digital process? Jag föreställer mig en genomsnittlig dag på en genomsnittlig mottagning. Jag har svårt att se hur 25 procent kan göras av en AI. 

I januari är jag på studiebesök i USA. En person från ett stort teknikbolag slår på en app på sin mobil och ber mig låtsas vara patient. Han tar en anamnes, och jag hittar på diverse detaljerade symtom efter en skidolycka. Han avrundar samtalet med en tydlig bedömning och plan. 15 sekunder senare har hans app skrivit ihop ett utkast till en journalanteckning – och jag är helt paff. 

AI:n har alltså lyssnat på vårt samtal, transkriberat det och skrivit ihop ett journalutkast på ett koncist sätt – utan ett enda fel. 

På resan hem till Sverige läser jag om ett annat AI-system. Det kan gå igenom en journal och sammanfatta patientens sjukdomshistoria på olika sätt, beroende på vad man behöver. Tänk om vi kunde göra detta hemma i Sverige. Tänk om alla kliniker kunde slippa manuell journalföring – eller få en relevant sammanställning av patientens uppgifter i journalen. Tänk om.  

Det finns en flera tusen år gammal berättelse. En kung tog en elefant till sitt palats. Han bad stadens blinda att undersöka den, och de kände på olika delar av elefanten. En kände på huvudet och beskrev en skål, en annan kände på örat och beskrev ett lakan, en tredje kände på benet och beskrev en trädstam. Alla upplevde olika saker och kunde inte enas om vad de kände på eller vad de skulle göra.  

Sjukvården är som kungens elefant. Stor och klumpig, och en som måste upplevas från flera olika perspektiv för att kunna se helheten. Och det är därför ingenjören, läkarvännen, AI-rapporten och teknikpersonen alla har rätt. AI kommer inte att lösa alla problem i sjukvården. Samtidigt kommer AI att automatisera väldigt mycket och radikalt förbättra vissa processer. 

En svindlande tanke dröjer kvar: om systemen bara blir bättre för varje år och det i dag redan finns AI-system som kan automatisera journalföring – hur kommer det att se ut om 10 år?

Möten och händelser från klinisk vardag som omtalas i Läkartidningens krönikor är antingen fingerade eller anonymiserade.