»Använd helst grov och trubbig pincett när du plockar svamp i bukhåla«

Tänk vilken ynnest och förmån vi alla har som kan ströva runt och njuta helt ostört i den vackra svenska skogen. För mig är det den ultimata formen av avkoppling som får mig att varva ner, bara vara i nuet och inte tänka på något annat än fåglarnas kvitter i träden, knakande grenar under fötterna och trollsländornas surr i luften. Vissa år, som i år, finns det dessutom stor chans att snubbla över stora fält med kantareller under de torkade löven, vilket sätter extra guldkant på utflykten, i alla fall för oss som har ärvt »samlargenen«.

Jag kommer att tänka på en händelse som utspelades under min allmäntjänstgöring i en mindre stad. Min tillvaro som AT-läkare kändes lugn och trygg; jag gladdes åt att ha fått ett nytt spännande jobb, nya trevliga kollegor och en ny stad att utforska. Som bonus hade dessutom en regnig sommar lagt grunden för en riktigt bra svamphöst. De småländska skogarna fullkomligt dignade av trattkantareller som både räckte och blev över.

En helg i oktober bjöd jag och min sambo ner ett gäng gamla kursare från Stockholm för att visa vad den mindre staden hade att erbjuda. På lördageftermiddagen gav vi oss ut på svampjakt och hann inte mer än kliva ut ur bilarna förrän vi fick span på stora fält av »trattisar« som gömde sig i mossan. Inom kort hade vi fyllt två stora Ikea-kassar med dessa gulbruna delikatesser. Vi åkte hem till lägenheten för att rensa vår enorma skörd, blanda goda drinkar, laga trerättersmiddag och diskutera livet som AT-läkare i allmänhet och singellivet i synnerhet.

Veckan efter var jag jour på kirurgakuten. På kvällen kom en äldre kvinna in med intensiva buksmärtor. Hon var ordentligt omtöcknad, kräktes och hade inte behållit någon vätska det senaste dygnet. Det var oklart när hon senast haft avföring, och hon hade uppsvälld buk och klingande tarmljud. En buköversikt bekräftade misstanken om ileus och hon op-anmäldes akut. Tillsammans med kirurgen bytte jag om till operationskläder och fick vara med som operationsassistent. Min uppgift blev att hålla sugen och därtill göra det jag blev tillsagd att göra.

Det var en av de stora fördelarna med att göra AT på ett mindre sjukhus – att man som AT-läkare fick följa patienten hela vägen från akuten, vidare till operation, sedan post-op samt dagen efter också ronda samma patient på vårdavdelning. Man fick en bra känsla för olika tillstånds normalförlopp och fick ibland se olika komplikationer som kunde drabba den opererade.

Åter till patienten och operationen: När kirurgen kom in i fri bukhåla uppenbarade sig en ordentligt uppblåst tarm. Nu behövde vi snabbt hitta tarmhindret, varför hela tarmen kvickt hivades upp ur operationssåret. I samband med detta moment sprack plötsligt en del av tarmväggen, och ur en längsgående rift på några centimeter ploppade en massa osmälta trattkantareller ut i fri bukhåla. Nu var stämningen på salen något stressad och kirurgen bad mig med ganska barsk stämma att suga rent i såret. Jag lärde mig flera saker under det där jourpasset:

• Svampileus är inte helt ovanligt. Ha det i åtanke, särskilt efter regniga somrar.
• Trattkantareller är svårsmälta. Tugga ordentligt eller dela dem i mindre bitar.
• Man tager vad man haver: Gamla damer kan välja att äta svampstuvning flera dagar i sträck.
• Använd helst grov och trubbig pincett när du plockar svamp i bukhåla!