»Ett barn som behövde och fick hjälp med kroppen, själen och tillvaron.«

En anteckning i kanten av en patientjournal blev orsak till grubbel ett halvsekel längre fram i tiden. Den dåtida patienten träffar läkaren av en slump i nutid och föreslår en diagnos. Göran Aurelius krönika berättar om en upplösning. (4 kommentarer)
»Lyssnar avundsjukt på äldre kollegor som inte bara är sjukdomsexperter«

Svårt för en ljusgrön ST-läkare att koppla ihop förnuftsbromsen med »Diagnosmaskinen«, skriver Gustav Brattström i sin krönika. Därför lyssnar han avundsjukt på äldre kollegor som inte bara är sjukdomsexperter utan också människoexperter. (12 kommentarer)
»Nu är vi i rummet med en man som lider – och vi måste bestämma oss«

Flera läkare och två barn till patienten står vid sjuksängen på akutmottagningen i det lilla sjukhuset vid den stora sjön. Det som pågår är medicin som det så ofta framställs i tv-serierna, men som det så väldigt sällan blir i verkligheten. Jakob Ratz Endler berättar i sin krönika om fattandet av ett beslut. (3 kommentarer)
»Laddar mentalt – jag har max sex minuter att göra ett intryck«

Som ansvarig för stationen »fotstatus« under medicinkursens OSCE-prov (»objective structured clinical examination«), i sällskap med en snäll patient som ställt upp för dagen, satt Sophia Rössner och såg ett axplock av en nära framtids svenska läkare passera i revy. Sina reflexioner kring upplevelsen meddelar hon i en krönika. (5 kommentarer)
»Vi måste hjälpas åt och tänka som läkare, inte som specialister«

I pandemitider känns det rätt för specialister att bli läkare, kort och gott, och rycka in för att avlasta trötta kollegor. Så var det i rondrummet där teamet bestod av en infektionsläkare, en öron- näs- och halsspecialist, en onkolog och en klinisk forskare, berättar Nina Cavalli-Björkman i sin krönika. (2 kommentarer)
»Vårt möte för 25 år sedan kom att spela en viktig roll även för hennes framtid«

Diplomet med en krokodil på hängde inramat på väggen i alla år, strax intill det stora promoveringsdiplomet. Utfärdaren av det förra dök upp plötsligt 25 år senare, nu som kollega. Tina Vilhelmsson berättar i sin krönika om ett oväntat möte. (3 kommentarer)
»På samma sätt som studiepopulationer kan skilja sig, gör även länder det.«

Interventioner kan ha biverkningar och konsekvenser som man ännu inte har upptäckt. Det gäller såväl icke-kontrollerade studier om nya läkemedel som expertbeslut under en pandemi med ett nytt okänt virus, typ covid-19. Det gäller att inte låta sig lockas av förhastade åtgärders eventuella effekt, skriver Jonathan Ilicki i sin krönika. (2 kommentarer)
»Plötsligt vänder sig B mot doktorn och tar ett grabbatag i skrevet på honom«

Nödvändigheten av att se varje patient som en individ med individuella krav på bemötande vid patientmötet illustreras av Hans Olssons krönika, som visar vad som kan inträffa om man tummar på hänsynstagandet. (3 kommentarer)
»Dagtid arbetar jag nu i ett tält utanför min vårdcentral«

Dagtid tar ST-läkaren Agmall Sarwari hand om dem som har ett personnummer, en adress, en fast punkt i livet. Men det är på torsdagskvällarna magin händer. Då volontärarbetar han för Läkare i världens klinik och tar hand om de andra. (1 kommentar)
»Min morgonrutin skapar nya arbetstillfällen för sjukvården«

Arbete är ett effektivt sätt att hålla tankarna borta från det egna hälsotillståndet, medan man som pensionär är fri och ledig att nagelfara såväl fysik som psyke på jakt efter minsta tecken på någonting sjukt. Hur det kan vara berättar Göran Elinder i sin krönika. (2 kommentarer)
»Fokus glider obemärkt från att bota, lindra och trösta till att koda, registrera och skarva.«

Visst är det bra att skattefinansierade verksamheter som sjukvården mäts och utvärderas så att ineffektiva arbetsmetoder kan bytas ut. Men hur mäts effekten av att jag hejar på en patient i väntrummet och glatt noterar att han har blivit av med kryckorna, frågar sig Gustav Brattström i sin krönika? (12 kommentarer)
»Detta är så långt ifrån nätläkarens vård av samhällets mest friska och resursstarka som jag någonsin kan komma.«

Med all aktiv behandling avslutad vårdas patienten palliativt i hemmet i en avlägsen del av ön. Och i akut läge finns sjukvården på plats rent fysiskt – inte bara som en skärmbild av en konsult från cyberrymden, berättar Björn Englund i sin krönika. (11 kommentarer)
»Jag byter kön, jag byter ålder … etniskt ursprung. Jag byter diagnos, bostadsort, släktförhållanden, frisyr …«
WEBB.jpg)
Läkare behöver lära sig av autentiska fall därför att hopdiktade fall aldrig någonsin blir så komplexa som de är i verkligheten, skriver Nina Cavalli-Björkman i sin krönika. Samtidigt måste sekretess och patienters integritet ovillkorligen skyddas – en sak som hon arbetar mycket med inför varje fallbeskrivning. (6 kommentarer)