»Plötsligt vänder sig B mot doktorn och tar ett grabbatag i skrevet på honom«
Nödvändigheten av att se varje patient som en individ med individuella krav på bemötande vid patientmötet illustreras av Hans Olssons krönika, som visar vad som kan inträffa om man tummar på hänsynstagandet. (3 kommentarer)
»Dagtid arbetar jag nu i ett tält utanför min vårdcentral«
Dagtid tar ST-läkaren Agmall Sarwari hand om dem som har ett personnummer, en adress, en fast punkt i livet. Men det är på torsdagskvällarna magin händer. Då volontärarbetar han för Läkare i världens klinik och tar hand om de andra. (1 kommentar)
»Min morgonrutin skapar nya arbetstillfällen för sjukvården«
Arbete är ett effektivt sätt att hålla tankarna borta från det egna hälsotillståndet, medan man som pensionär är fri och ledig att nagelfara såväl fysik som psyke på jakt efter minsta tecken på någonting sjukt. Hur det kan vara berättar Göran Elinder i sin krönika. (2 kommentarer)
»Fokus glider obemärkt från att bota, lindra och trösta till att koda, registrera och skarva.«
Visst är det bra att skattefinansierade verksamheter som sjukvården mäts och utvärderas så att ineffektiva arbetsmetoder kan bytas ut. Men hur mäts effekten av att jag hejar på en patient i väntrummet och glatt noterar att han har blivit av med kryckorna, frågar sig Gustav Brattström i sin krönika? (12 kommentarer)
»Detta är så långt ifrån nätläkarens vård av samhällets mest friska och resursstarka som jag någonsin kan komma.«
Med all aktiv behandling avslutad vårdas patienten palliativt i hemmet i en avlägsen del av ön. Och i akut läge finns sjukvården på plats rent fysiskt – inte bara som en skärmbild av en konsult från cyberrymden, berättar Björn Englund i sin krönika. (11 kommentarer)
»Jag byter kön, jag byter ålder … etniskt ursprung. Jag byter diagnos, bostadsort, släktförhållanden, frisyr …«
Läkare behöver lära sig av autentiska fall därför att hopdiktade fall aldrig någonsin blir så komplexa som de är i verkligheten, skriver Nina Cavalli-Björkman i sin krönika. Samtidigt måste sekretess och patienters integritet ovillkorligen skyddas – en sak som hon arbetar mycket med inför varje fallbeskrivning. (6 kommentarer)
»Att gråta inför mina patienter när jag vill vara stark och professionell känns som ett svårt nederlag.«
Ska man ifrågasätta sin förmåga att verka som läkare om man i sitt förhållningssätt till det otänkbara uttrycker sin empati genom en känsloyttring som vanligtvis uppfattas som svaghet och brist på kontroll? Tina Vilhelmsson berättar om en typisk situation då läkare kan ställa sig just den frågan. (5 kommentarer)
»Sedan minns jag hur de kastar sig mot den röda larmknappen och salen fylls med människor.«
Det är vår, med en mild sol som silar in genom tallarna utanför fönstret, trivsam stämning bland kollegorna i kvinnoklinikens konferensrum. Men i minnet är avståndet inte alls stort till förlossningsrummet där de egna barnens liv, i två fall av tre, kunde räddas bara tack vare samma kollegors iskalla professionalism. Max Hedmark berättar i sin krönika. (10 kommentarer)
»Man kan inte gå från död till födelse så snabbt, inte i huvudet.«
Ibland är det bara två våningsplan som skiljer liv från död. På ett sjukhus vet man aldrig vad någon just varit med om eller vad någon just ska konfronteras med. Jakob Ratz Endler berättar i sin krönika. (1 kommentar)
»Väl inne på det medicinska universitetet förstår jag nu att det så klart inte är så enkelt …«
Frågor och funderingar hör höstmörkret till. Man undrar om den känsla av frihet och kontroll som man drömde om när man bytte till läkare från ett annat yrkesliv kommer att kunna att infinna sig, eller om allting bara blir som vanligt igen. Jesper Strömbäck Eklund, läkarstuderande vid Karolinska institutet, tänker framtid i sin krönika. (2 kommentarer)
»Under AT har vi fått förmånen att arbeta inom olika områden och öva på olika kompetenser.«
Bra ändå med AT, tänker Mia Lind och skriver om förmånen att ha fått arbeta inom olika områden och öva på olika kompetenser på vägen till legitimation, kvittot på att man är »en hel läkare«. Men nu ska allmäntjänstgöringen fasas ut och bastjänstgöringen fasas in. (1 kommentar)
»Vid återkomsten från semestern finns där ingen skrivare på mottagningsrummet.«
Centrala besparingsåtgärder ökar inte produktiviteten men hjälper kanske personalen att bli av med ett par kilo. Jenny Persson berättar om »pullprint«, »sithskort« och stärkande motionspromenader mellan mottagningsrum och postrum där den gemensamma skrivaren står. (12 kommentarer)
»Omedvetet döljer jag min oförmåga genom att förklara att symtom kan vara psykiskt orsakade.«
På en mottagning, långt tillbaka i tiden, visade det sig att djävulen i örat på den exalterade skogsarbetaren var mycket mer än ett hjärnspöke – fast ändå mycket liten. Olle Hellström berättar i sin krönika. (2 kommentarer)
»Otydliga besked skapar oroliga patienter som söker sig till både primär- och sekundärvård, ofta genom akutmottagningar.«
Som läkare utbildas man att kartlägga symtom och utreda orsak. Utredningen fortsätter och fortsätter, trots att man alltför ofta träffar patienter med uppenbar icke-somatisk genes till sina besvär. Andreas Skalleberg, ST-läkare i akutsjukvård, berättar i sin krönika hur det kan gå till. (5 kommentarer)
»Jag låtsas aldrig om det inför patienterna, men ibland framkallar arbetet en nästan smärtsam medkänsla.«
Vädret är inte likgiltigt på en geriatikavdelning: hög sommarvärme ger högre dödlighet bland de sköra äldre. Den starka medkänsla man har för patienterna förtar inte vetskapen om att Sverige har ett av världens största koldioxidutsläpp per capita, berättar Fredrika Fabri i sin krönika. (6 kommentarer)
»Min patient … talar om godhet och omtanke, osjälviskhet och saftsoppa som man får ta så mycket man vill av.«
En »jävlig« dag i jobbet på canceravdelningen, med överbokning och underbemanning i semestertider. Men när en patient med uppenbart svår smärta ler och säger det hon säger, via tolken, tappar man målföret. Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika. (3 kommentarer)