»Att hjälpa någon att överleva går gradvis över i att hjälpa någon att själv klara av sitt liv.«
Inte lätt att sätta sig över sitt kontrollbehov vare sig i rollen som förälder eller i den som läkare. Det lyckas först när man inser vikten av att delegera ansvar till dem som måste anförtros att leva ett eget liv. Ulrika Nettelblad berättar i sin krönika. (1 kommentar)
»Förstå något mer än vad som skulle ha framgått ur en triageringsalgoritm.«
Det är berättelser ur patientens egen mun, inte algoritmer, skattningsskalor och digitala frågeformulär som får doktorn att lyssna och förstå – bli berörd och kanske lägga handen på hjärtat av tacksamhet för förtroendet. Distriktsläkaren Josabeth Hultberg berättar i sin krönika. (11 kommentarer)
»Min karriär och min utveckling ligger i samtalet jag precis haft på mitt rum«
Patientmötet börjar med småprat om promenader, syjuntan, familjen, katten som nu är 12 år. Det blir en undersökning till slut, sjukintyg, och recept, även om Cosmic strular. Distriktsläkaren Magnus Adern ger en glimt av samtalen som utgör hans karriär och utveckling. (7 kommentarer)
»… ett hån att tala om sekretess när vi faktiskt inte har möjlighet att följa den lagen.«
Trängsel, ilska, uppgivenhet – inte en chans att hålla patientsekretess. Redan i väntrummet är det uppenbart att saker har förändrats sedan hon själv jobbade på en sådan mottagning. Nina Cavalli-Björkman berättar om ett akutbesök. (5 kommentarer)
»Det är vår bedömning att din artikel inte tillför något av vetenskapligt intresse.«
Mannen med det krävande arbetet ombord på en fiskebåt hade magrat dramatiskt, vägde nu bara 48 kilo. Hans prover visade ingenting, humöret och skämtlynnet var på topp. Biopsi från tarmen ledde slutligen till rätt diagnos men när läkaren försökte berätta om sitt fynd i en vetenskaplig publikation blev det kalla handen. Kristian Svenberg minns en gammal historia. (1 kommentar)
»Förhoppningsvis slutar denna läkare aldrig att eftersträva kunskap, utveckling och erfarenhet.«
Att skilja på sitt jag och sitt läkarjag kan vara besvärligt nog. En prövning är när en patient signalerar att någonting i personkemin inte binder som det borde. AT-läkaren Mia Lind tänker på patientmöten som inte blir bra förrän efter ett tag. (2 kommentarer)
»Jag kommer att tänka på Margareta då jag läser en slarvig och onödigt lång journalanteckning.«
Tydliga rutiner, ordning och reda, korsförhör på morgonronden efter nattjouren, diskussion tänkbar men inte möjlig. Jakob Ratz Endler tänker på Margareta, en överläkare i järnladyklassen, hård och bestämd men med en inneboende värdighet. Och rödpennan ständigt till hands. (3 kommentarer)
»Hon kanske ville men inte vågade säga det som var på väg att slippa fram.«
Se, lyssna och hör – framför allt. Först därefter receptblocket, om det behövs. Så kan doktorn undvika misstaget att uppfatta patientens budskap enbart som symtom, tecken på botbar sjukdom. Olle Hellström, pensionerad allmänläkare, berättar varför man inte alltid måste hitta något som går att förklara. (3 kommentarer)
»… en ’besvärlig patient’, en sådan som ingen vill träffa och som hela tiden ska vara någon annans problem.«
Att älska sitt jobb och de personmöten det medför, innebär inte att man kan ta sig an varenda besvärlig patient som kliver över tröskeln. Men då och då kan man försöka, och uppnå resultat, berättar Mia T Johansson, ST-läkare i allmänmedicin. (15 kommentarer)
»Men ut kom en liten trasa. Som levde några timmar. Jag var så oförberedd.«
Det är fantastiskt att vara den som gör skillnad. Att få en tacksam blick från barnmorskan som sett den annalkande katastrofen undanröjd. Men triumferna kan inte tränga undan kyrkogården i ens bröst, skriver Ylva Strandberg, överläkare gynekologi och obstetrik, i sin krönika. (14 kommentarer)
»Jamen, hur svårt kan det vara? Det är väl klart att Ali behöver sitt insulin.«
Om en person med diabetes har fått avslag på sin asylansökan, och dokumentet som berättigar till subventionerat insulin har slutat gälla, blir det läkarens problem att säkra kontinuiteten i den livsnödvändiga behandlingen. Sophia Rössner berättar om en utmaning i vardagen på diabetesmottagningen. (3 kommentarer)
»Hon knäpper upp behån, rör sig ogenerat i rummet, säger att hon är jättenöjd med kirurgens arbete.«
»Kanske kunde familjen få hjälp av pappans pappa som kunde sälja en ko.«
En månadsgammal bebis, en ung fattig mamma och dito pappa. Ett handikapp som kostar pengar att åtgärda, och en prognos som inte bådar gott. Agneta Runbom, pensionerad geriatriker, berättar i sin krönika varför läkare måste fortsätta att inspirera till god barn- och mödrahälsovård även i avlägsna trakter. (1 kommentar)