Denna webbplats vänder sig till läkare

»Nu vet hon: 14,1 månader! Hon är upprymd, verkar glad. Äntligen kan hon planera!«

»Nu vet hon: 14,1 månader! Hon är upprymd, verkar glad. Äntligen kan hon planera!«

Människor är olika ända till slutet, även om diagnosen är samma. Ibland räcker det med en forskningsalgoritm som säger sig kunna uppskatta återstående livslängd för att en cancerpatient ska lämna oron därhän och börja prata om sitt liv och saker som är trevliga att göra. Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika. (5 kommentarer)

»När morgonen gryr inser jag skamset att jag varit den klart mest störande patienten på salen.«

»När morgonen gryr inser jag skamset att jag varit den klart mest störande patienten på salen.«

»Om jag bara tagit bussen i stället«, tänker ST-läkaren Sophia Rössner, på väg hem från sjukhuset, med armen i gips, nyopererad, två dygn försenad till föräldramötet – men med en erfarenhet rikare i och med den spontana rollen som akutpatient. Allt finns dokumenterat i hennes krönika.

»Och sedan, prick kl 12, är det över. Kaoset av pusselbitar har mirakulöst fallit på plats – igen!«

»Och sedan, prick kl 12, är det över. Kaoset av pusselbitar har mirakulöst fallit på plats – igen!«

Först är man ute och cyklar, på väg till sin överläkartjänst på den överbokade ultraljudskliniken. Med ett flertal extra akutpatienter att ta hand om blir kaoset fulländat – men så faller alla bitar mirakulöst på plats, liksom av sig själva, och snart cyklar man samma väg tillbaka. Joanna Ahlkvist berättar i sin krönika. (1 kommentar)

»Det är händerna vi kramar i mörkret som gör att vi sitter kvar.«

»Det är händerna vi kramar i mörkret som gör att vi sitter kvar.«

Livets biosalong kan ibland vara en psykakut med publik sittande i olika ändar av samma bord. Någon i vit rock med namnskylt, någon i huvtröja och med personnummer, trött på filmen och beredd att lämna bion. AT-läkaren Olivia Landén berättar i sin krönika. (3 kommentarer)

»Hur föräldraskapet nästlar sig in i mitt läkarskap.«

»Hur föräldraskapet nästlar sig in i mitt läkarskap.«

Rollen som läkare och rollen som förälder. Hur likartade de kan vara, funderar Ulrika Nettelblad i sin krönika. Läkarrollen nästlar sig in i föräldraskapet – föräldraskapet i läkarskapet. Och man blir väl bara så bra som man orkar.

»Om man ska bry sig om människor måste man bry sig om hela människor.«

»Om man ska bry sig om människor måste man bry sig om hela människor.«

Själva läkarjobbet är allt hon har drömt om, men människan visar sig vara helt annorlunda än hon hade trott. »Det känns som en oändligt tung börda, och jag blir rädd för vad jag ser«, berättar ST-läkaren Evelina Rosenqvist i sin krönika.  (4 kommentarer)

»Jag tror, trots alla skräckhistorier, att personal i sjukvården är trogna sina patienter.«

»Jag tror, trots alla skräckhistorier, att personal i sjukvården är trogna sina patienter.«

Har man väl upplevt vad svensk sjukvård kan ge någon som verkligen behöver den vill man, som Hans Olsson i sin krönika, tacka läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, ambulanspersonal, sekreterare, städarna på avdelningarna och alla andra som drar runt sjukvårsapparaten. (2 kommentarer)

»Det finns osignerade provsvar – är du säker på att du vill skicka hem patienten?«

»Det finns osignerade provsvar – är du säker på att du vill skicka hem patienten?«

Det är mänskligt att begå misstag – och mänskligt att vilja berätta om det i vänners och kollegers sällskap. Och ännu mänskligare kan det bli om man låter maskiner ingripa mot den mänskliga faktorn hos dem som har ansvar för andras liv och hälsa. Jakob Ratz Endler berättar i sin krönika. (3 kommentarer)

»Vi vinner inte ensamma över kraven, lika lite som vi kan vinna över havet.«

»Vi vinner inte ensamma över kraven, lika lite som vi kan vinna över havet.«

Stress beror på organisatoriska brister, inte individuella brister. Det fick man lära sig på Handelshögskolan, enligt Läkartidningens krönikör. På läkarutbildningen fick man lära sig att även om det inte fanns tid till ens det viktigaste så skulle man ändå alltid ta sig den tiden. (2 kommentarer)

»Jag har hållit ett stort antal ledsna människors händer.«

»Jag har hållit ett stort antal ledsna människors händer.«

Transportsträckorna till och från jobbet avverkas i sällskap med alla människor man bär med sig i huvudet. Alla patienter man har mött som doktor, alla berättelser man lyssnat på, öden man bevittnat. Ibland känns det till brädden fyllt – som att man inte får plats med mer, skriver Nina Cavalli-Björkman i sin krönika. (6 kommentarer)

»Vi går till jobbet … tar beslut, svåra som lätta, utreder, diagnostiserar, lyckas och misslyckas.«

»Vi går till jobbet … tar beslut, svåra som lätta, utreder, diagnostiserar, lyckas och misslyckas.«

Under utbildningen till specialist i akutsjukvård fattar man såväl lyckade som misslyckade beslut om vartannat. Viktigast att fortsätta fatta besluten är just när man känner att man borde ge upp att göra det, enligt ST-läkaren Magdalena Forsbergs krönika. (2 kommentarer)

»Vet du om invandrare har svårt för fyrverkerier och smällare med tanke på krigserfarenheter?«

»Vet du om invandrare har svårt för fyrverkerier och smällare med tanke på krigserfarenheter?«

Uppdraget efter pensioneringen gäller att träffa allmänläkare på möten, berätta om tortyrskador och visa bilder med utgångspunkt från olika patientärenden. Kristian Svenberg, läkare vid Flyktingmedicinsk mottagning i Göteborg, berättar om ett tungt ämne som lyser med sin frånvaro i svensk läkarutbildning. (1 kommentar)

»En timmes flygresa bort finns alla moderna behandlingsmöjligheter, men de kunde lika gärna ha varit på en annan planet.«

»En timmes flygresa bort finns alla moderna behandlingsmöjligheter, men de kunde lika gärna ha varit på en annan planet.«

En klen tröst i hopplösheten var att den terminalt sjuke patienten inte skulle ha överlevt ens i det tekniskt mest avancerade land. Men nu fördes brytpunktssamtalet i Dili på Östtimor och man ville kanske inbilla sig att alla moderna behandlingsmöjligheter bara en timmes flygresa bort skulle ha gjort någon skillnad.

»… som Fångarna på fortet-celler med uppgifter att klara under tidspress.«

»… som Fångarna på fortet-celler med uppgifter att klara under tidspress.«

Något är skevt i systemet när man så ofta måste kliva utanför sitt inlärda fundament och därför önska att man från början blivit lärd att arbeta avskalat med en gnutta ofarligt slarv och utan för mycket tidskrävande empati, funderar allmänläkaren och vårdcentralsdoktorn Sara Åkerberg i sin krönika. (6 kommentarer)

»Högt och tydligt ropar han: ’Jag har ebola!’ … och på bara någon minut är hela väntrummet tomt.«

»Högt och tydligt ropar han: ’Jag har ebola!’ … och på bara någon minut är hela väntrummet tomt.«

När K sätter press på vårdapparaten står det klart för alla att han egentligen inte är mottaglig för vård utan måste få rå sig själv. Men sjuksköterskan på mottagningen som portionerar ut hans piller är en livförsäkring som han i bättre stunder till och med kan tycka om, skriver Hans Olsson i sin krönika. (7 kommentarer)

»Jag är en människa som har rätt att säga ja eller nej. Även om jag råkade få två X och bli en kvinna.«

»Jag är en människa som har rätt att säga ja eller nej. Även om jag råkade få två X och bli en kvinna.«

Jag är visst någon – även om jag är kvinna. Och säger jag som kvinna nej så behöver inte det recenseras, skriver överläkaren Jenny Persson i sin krönika, apropå ovälkomna händer vid besök på dansrestaurang – och hos gynekologen. (23 kommentarer)

»Nu har Joanna tillräckligt bra koll på vad hon inte kan för att bli överläkare.«

»Nu har Joanna tillräckligt bra koll på vad hon inte kan för att bli överläkare.«

Cirka sex år efter läkarlegitimeringen har man bra koll på vad man kan i sitt läkaryrke. Och tillräckligt bra koll även på vad man inte kan. Man är helt enkelt kvalificerad att bli överläkare, berättar Joanna Ahlkvist i sin krönika. (2 kommentarer)

»Man kan sörja bristen på positiva överraskningar och värna om de tillfällen som ges.«

»Man kan sörja bristen på positiva överraskningar och värna om de tillfällen som ges.«

Läkare såväl som patient kan applådera tillförlitligheten i sjukvården – resultat av en standardisering som gör att vårdkonsumenter vet vad de får. Överraskningar är inte önskvärda men man kan sörja bristen på positiva sådana och värna om de tillfällen som faktiskt ges, menar Jakob Ratz Endler i sin krönika. (1 kommentar)

»Man går från topp till botten – på mindre än en timme, mindre än en minut.«

»Man går från topp till botten – på mindre än en timme, mindre än en minut.«

Den bästa av tider och den värsta av tider – sådan är tiden som AT-läkare med allt som uppstår och händer, såväl positivt som negativt. Som ung läkare är man uppfylld av både och – en vidunderlig känsla, skriver Ulrika Nettelblad i sin krönika.  (4 kommentarer)

»På baksidan av en medicinlista skriver jag ’då var det ju klart’ …«

»På baksidan av en medicinlista skriver jag ’då var det ju klart’ …«

Det finns många olika sätt att lämna besked om allvarlig sjukdom. I vissa fall kan besked om att avstå från köp av ett stycke skog vara besked nog. Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika.