»Att vara pretentiös är också att vara mycket anspråksfull och ställa höga krav«
Att vara pretentiös framkallar vanligen ogillande grimaser hos en omgivning som inte tar hänsyn till att den pretentiöse vanligen är en person som månar om att vara mycket anspråksfull och ställa höga krav. Jakob Ratz Endler förklarar. (2 kommentarer)
»Det svåraste blir att förklara att man inte får bli gravid under cancerbehandling«
Tolken översätter utan att förstå någonting. Sonen förstår men har svårt att förmedla allt. Patienten, mångbarnsmamman från ett annat land, säger plötsligt på svenska: »Min kropp gråter«. Nina Cavalli-Björkman berättar om en cancerbehandling. (1 kommentar)
»… att få uppleva det överraskande – det som för oss närmare livet, och närmare döden, innan allting är förbi.«
Med den vita rocken ordentligt knäppt kan läkaren lära sig att inte rysa av kylan i dödens skugga. Med rocken avhängd blir det plötslig viktigt att ringa gammelfaster, köpa glass och verkligen lukta på syrenerna – eller att bara låta sig hänföras av eldflugor i sommarnatten. Ebba Lindqvist förklarar i sin krönika. (6 kommentarer)
»Hon hade förmågan att plocka fram rätt del av sin personlighet för rätt människa.«
Auskulterande hos en erfaren kollega på hälsocentralen bevittnar Ulrika Nettelblad en exceptionell förmåga att möta människor just där de befinner sig, med resultat att patienter känner sig ha träffat en doktor som förstår just deras problem. Belöningen blir ibland en vattenmelon. (4 kommentarer)
»Jag kan bara hoppas att den unga kvinnan i hijab vill jobba kvar och hjälpa K till ett drägligt liv.«
Neuropsykiatriska diagnoser blir allt fler inom psykiatrin. Ändå finns i dag ingen fungerande organisation för medicinskt omhändertagande av de gravt utvecklingsstörda, skriver läkaren och vuxenrehabiliteraren Hans Olsson. Begåvad hjälp kommer ibland från enskild vårdpersonal som han hoppas inte ska byta yrke alltför snart. (1 kommentar)
»De placerar en kvinnlig student i varje smågrupp om tre – just för att garantera en livmoder.«
Läkarstudenten Sofia Zettermark, som skriver krönikan i detta nummer, kom plötsligt ovanligt nära sin anatomi när hon såg sin livmoder och urinblåsa skymta fram på skärmen i samband med ultraljudsundersökningen. Och att ultraljudsproben hanterades av en av hennes manliga kurskamrater föranledde också en del funderingar. (10 kommentarer)
»Jag föreslår att vi respekterar patientens sätt att hantera sin situation och inte forcerar samtal om att sjukdomen är obotlig.«
En kollega inom den palliativa hemsjukvården vill att onkologen tar sitt ansvar och inskärper hos kvinnan med långt gången cancer att hennes sjukdom är obotlig. Men att ta det ansvaret vore att förstöra patientens strategi för att uthärda det outhärdliga, skriver onkologen Nina Cavalli-Björkman i sin krönika. (16 kommentarer)
»Hitintills förskonad från allvarlig sjukdom utanför mitt professionella liv blir jag plötsligt Anhörig Till Någon Som Är Svårt Sjuk.«
%20%5b1%5d.jpg)
En ytterst ovanlig diagnos, utan bot eller behandling, med snabb progress och dödlig utgång – ingenting ovanligt för en kliniskt arbetande doktor. Ovanligt blir det först när den som får diagnosen inte är ens patient, utan en anhörig remitterad till andra specialister. (4 kommentarer)
»Som läkare fungerar jag som en sorts medicin för mina patienter, med verkningar och biverkningar – och de påverkar mig tillbaka.«
(webb)%20%5b3%5d.jpg)
Ett patientmöte genererar ömsesidig påverkan, förutsatt att läkaren vågar känna och medkänna. Doktor och vårdsökande påverkar varandra, på gott och ont, varför det är viktigt för läkaren att tillägna sig en kultur av känslohantering, skriver familjeläkaren Judit Erdös, som har funderat en del på fenomenet. (2 kommentarer)
»Patienter kräver kanske snart att deras operation görs i simulator först, innan någon sätter en riktig skalpell i magen på dem.«
Ingen i operationsteamet som genomförde det komplicerade ingreppet hade ägnat ens fem minuter åt att öva innan, i simulator. I en snar framtid kanske tillsynsmyndigheter och patienter kräver att simulatorövningar blir obligatoriska, resonerar narkosläkaren Jakob Ratz Endler i sin krönika. (4 kommentarer)
»Finns det ingenting som du kan ge oss som gör att vi bara kan somna in tillsammans?«
.jpg)
Det är inte svårt för en underläkare att förstå att man som doktor jobbar med livet, inte döden. Svårt blir det först när en terminalt sjuk 90-åring ber att få »någonting« som gör att hon och jämnårige maken kan somna in tillsammans. Olivia Marsh Landen, underläkare, berättar. (17 kommentarer)
»Jag beundrar dem, allmänmedicinarna. Hur de i bruset tycks kunna urskilja en sinustrombos bland huvudvärkar«
Med bara ett par veckor in i allmänmedicinen är det lätt att känna sig grön, så grön. Lika lätt att imponeras av allmänmedicinarna och deras breda förmåga att lösa problem. Rätt vad det är vågar man försöka själv, berättar Vendela Berglund i sin krönika. (8 kommentarer)
»Jag tycker verkligen att konsultuppdragen bidrar till att jag är en bredare kliniker än jag annars skulle vara.«
Det finns en omvänd medicinsk turism – den som idkas av doktorn själv. Nina Cavalli-Björkman berättar om uppdragen som bjuder på en spännande mångfald av diagnoser att ta hand om, men också på ensamma kvällar på hotellrum, utan möjlighet att bistå barnen hemma annat än per telefon. (1 kommentar)
»Sköldpaddor behöver ren sand och vatten och stora ytor att röra sig på … Men … vad behöver Conny?«
Bör principen för djurskyddet kanske vidgas så att det kan gälla även människor? För i så fall kanske Conny skulle få del av samma omsorg som tillkommer hans sköldpaddor i den kullvälta bokhyllan. Hans Olsson, Psykosvården och vuxenhabiliteringen, Länssjukhuset Ryhov i Jönköping, förklarar. (3 kommentarer)
