»En patient bad mig att låta bli att göra något, och jag fortsatte. Det var ju den sortens läkare jag aldrig tänkte att jag skulle bli.«
Att få sin kompetens som doktor ifrågasatt av en patient, särskilt i ett skede då man ännu inte har en sådan fullt ut, är bekymmersamt i början av en läkarkarriär. Ulrika Nettelblad berättar om ett autentiskt fall i sin krönika. (8 kommentarer)
»Om lojaliteter måste ställas mot varandra är valet mellan patienten som riskerar avsevärt och en läkare som riskerar en stukad hybris inte svårt.«
Kollegialitet i krävande yrken som polisens och läkarens kan vara bra. Men det finns situationer då kollegialiteten står för någonting negativt och skadligt – för kåren och utomstående. Jakob Ratz Endlers krönika berättar mer. (3 kommentarer)
»Då förstod jag på allvar hur det kommer att kännas att tvingas slita mer än mina manliga klasskompisar för att bli tillfrågad och lyssnad på.«
Att bli sedd och talad till när man får undervisning i läkaryrkets låtanden och göranden borde inte vara ett privilegium för manliga kandidater, skriver läkarstudenten Hanna Lekedal, termin 6, Linköping. (28 kommentarer)
»Den ska kännas som en sandslipad sten under böljande sjögräs – hård, sammandragen och med mjuk bukvävnad över.«
Första dagen på förlossningsplaceringen är en pirrig upplevelse för en läkare under utbildning. Man får inblick i såväl klinisk dramatik som metaforernas domän av naturpoesi, rapporterar underläkaren Maria Samuelsson i sin krönika. (1 kommentar)
»När han och jag ses igen föreslår jag att vi ska lägga ner behandlingarna och låta cancern vara.«
En patients utsatthet och bristande nätverk kan påverka en cancerbehandling. Det gäller för läkaren att vara följsam i fråga om såväl praxis som patient. Nina Cavalli-Björkman berättar om ett fall. (3 kommentarer)
»Ingen rekryteringskampanj slår kraften hos en kliniker som brinner för sitt yrke.«
Varför är det så svårt att rekrytera underläkare? Frågar sig överläkarna – utan att fråga läkarkandidaterna som sitter förskrämda längs väggen. Ulrika Nettelblads berättar en rekryteringssaga. (7 kommentarer)
»Patienter, precis som restauranggäster, vill dock ha en jämn kvalitet oavsett om någon har sovit dåligt eller inte.«
Checklistor och kontrollsystem på en restaurang förhöjer säkerhet, effektivitet och upplevelse av det som konsumeras. Att tillämpa samma förfaringssätt inom sjukvården vore en god sak, förklarar Jakob Ratz Endler i sin krönika. (2 kommentarer)
»Kanske tar det ett helt läkarliv att lära sig behärska balansen doktor och medmänniska.«
En rutinundersökning i en stor maskin, och alla utom patienten vet redan svaret. Hur lär man sig balansera invigdheten som läkare och empatin som medmänniska, frågar sig Vendela Berglund i sin krönika. (3 kommentarer)
»På den ena VAB-sidan finns ett antal bokade läkarbesök, på den andra en planeringsdag i den långsiktiga förbättringen av sjukvården.«
Ett barn som känner sig lite krasslig. Två läkare till föräldrar som känner sitt ansvar. Och en sjukvård som potentiellt kommer att känna av det hela. ST-läkaren Joanna Ahlkvist berättar hur det går i sin krönika. (1 kommentar)
»Märkligt att så litet sägs under kommunikationskurser om värdet av att säga inget alls.«
Ibland kan en tv-veterinär vara den som får läkaren att begrunda vikten av att läsa människor och uppfatta viktiga signaler. Ibland är det värdefullt i patientkommunikationen att inte säga någonting alls, skriver Nina Cavalli-Björkman i sin krönika. (3 kommentarer)
»Jag vet fortfarande inte hur man bäst hanterar sin egen sjuklighet när man är van att hjälpa andra«
Hur hanterar man sin egen sjuklighet när man är van att hjälpa andra? Ulrika Nettelblad ställer frågan i sin krönika. (7 kommentarer)
Superkraften
Ny teknologi och smart apparatur ger läkaren de extra ögon som han eller hon har saknat för att känna sig som någon i besittning av superkrafter. Förutom självkänslan blir också behandlingen bättre, liksom patientsäkerheten. Till och med patienten kan se vad som händer, berättar Jakob Ratz Endler. (1 kommentar)
Tänkt vid säng 14:2
Att sitta vak vid sängkanten hos terminalt sjuka är betald tid för tankar och reflexioner kring den »allra sista scenen, som slutar detta rika skådespel«. AT-läkaren Vendela Berglunds krönika berättar mer. (6 kommentarer)
Jag har en vän
Kallt ljus i kala kulvertar. Situationer som trotsar förmågan att bota eller lindra. Då är det skönt för en nybakad doktor att ha någon att prata med – om det så sker i en kallt upplyst kulvert. Underläkaren och medicinstudenten Maria Samuelsson berättar om lisan att ha en vän. (5 kommentarer)