Krönika: »Hon mår så dåligt, hur kan det få vara så här?«
»Hon står framför mig i det kala samtalsrummet, inte patienten utan mamman. Mamman till flickan som inte vill äta, inte vill prata och inte vill leva.« Ibland kan man som läkare inte göra så mycket annat än att ta emot. Det skriver Jessica Järkvik Krönmark om i sin krönika. (8 kommentarer)
»Masken i tarmarna måste bort och enklaste sättet vore att skära ut den«
»Det han inte berättade för doktorn var att han hade en lösning. Han hade slaktat många djur som jägare och visste hur man gjorde.« Erik Smedler träffar en man med psykotisk depression, som är övertygad om att en mask äter honom inifrån. (2 kommentarer)
I bräschen för det nya läkarprogrammet
»Med tillförsikt, mognad och förhoppning om att de återstående 3 åren kommer att möjliggöra en plattform och grogrund för att bli duktiga nog att motta examen och legitimation våren 2027 tar vi nu sommarlov.« Henning Dahlberg berättar i sin krönika om hur det har varit att gå de första 3 åren av det nya läkarprogrammet. (1 kommentar)
»Sanningens tystnad bryts av egot som går till motattack«
»Kampen mellan egot och hjärtat manifesteras när egot ställer till med panik och du hyperventilerar. Din ’utmattning’ är som bortblåst och du argumenterar kraftfullt!«, skriver Hamed Shayegh om en patient som inte vill titta djupare inom sig själv. (23 kommentarer)
»Intellektuellt har varken jag, eller någon av människa född, en chans«
»Intellektuellt har inte jag eller någon av människa född en chans. Journalläsning, diagnostisering, remisskrivande och andra vanliga arbetsuppgifter för läkare är snart ett minne blott.« Jakob Ratz Endler har provat den nya versionen av Chat GPT. (6 kommentarer)
»… ge patienten utrymme. Knäpp händerna. I morgon gör vi det igen …«
»Dagen går vidare och jag studerar mina patienters sorg. Jag säger avsiktligt ’studerar’ därför att jag iakttar, betraktar. Hur empatiska vi än är, och hur nära vi än sitter så är patienten i den stunden ensam med sin känsla.« Nina Cavalli-Björkman har en mottagningsdag där många patienter får ett tråkigt besked. (5 kommentarer)
»Det är som om jag har en 10-åring i en 60-årig kvinnas kropp framför mig«
»Patientens ögon är bruna och uppmärksamma som på en ekorre. Håret är tufsigt. Kläderna hänger löst på hennes magra kropp. Munnen vittnar om missbruket, nästan tandlös. Hon har hamnat på min mottagning på vårdcentralen.« Läs Maria Birgerheims krönika. (4 kommentarer)
»Det är en ynnest att få följa en människa«
»Det är en förmån att få förtroendet att hjälpa till att nysta i funderingar om livet, sjukdomarna och döden. Att få lägga pusslet kring vem människan bakom patienten är utifrån de ledtrådar man får vid rutinkontrollerna och akutbesöken«, skriver Karolin Planting i sin krönika. (13 kommentarer)
»Jag agerar lyssnare åt en äldre dam med livshistorier att berätta«
»Jag kan förstå att min patient är trött på att bli missförstådd i sitt varande som äldre människa, och jag kan också förstå barnens oförmåga att kunna sätta sig in i sin mors upplevelse av åldrande, sjukdom och den närhet till döden hon stundvis känner«, skriver Melissa Abednazari i sin krönika. (7 kommentarer)
»… jag säger till mina patienter att heroism inte är nödvändig«
»Som patient vill man vara tålig, och fraser som ’jag har ovanligt hög smärttröskel’ eller ’jag är inte den som klagar i onödan’ är vanliga. Man ska helt enkelt kunna bita ihop.« Jakob Ratz Endler träffar en patient som har bitit ihop lite väl mycket. (2 kommentarer)
»Sällan har jag klamrat mig så hårt fast vid en bit gulfärgad metall«
»För somliga av er är kanske de första månaderna som ST-läkare numera ett minne blott. För andra är dessa skälvande månader så kallad vardag. Här kommer därför en påminnelse till er som glömt, och en tröst till er som fortsatt kämpar – direkt från stormens öga«, skriver Sarah Daag Jacobsen. (1 kommentar)
»Ingen anamnes och ingen status togs«
»Jag är just hemkommen från ett akutbesök och det känns som om något skaver, långt in i bröstet, där mitt i, i djupet av min läkarsjäl«, skriver Tina Vilhelmsson i sin krönika. (17 kommentarer)
»Att landa i sin kompetens och våga byta skor tar tid«
»Att sakta ta bort snuttefilten runt halsen, i bröstfickan eller på fötterna, är kanske en nödvändig del av utvecklingen mot att bli en trygg och mogen legitimerad läkare.« Läs Sigrid Nilssons krönika om att växa i rollen som AT-läkare och våga ta klivet över till att arbeta mer självständigt som legitimerad. (4 kommentarer)
»Hon ska inte ha något jävla psyktjack! Hon ska ha IVIg«
»De vida symtomkriterierna och frånvaron av biologiska markörer gör det ibland lätt för föräldrarna att argumentera för sin sak, svårare för oss. Vården ska bedrivas i samförstånd, men beträffande PANS tycks det ibland vara föräldrarna som beslutar om barnens behandling«, skriver Björn Axel Johansson i sin krönika. (14 kommentarer)
»För oss studenter består praktiken av nya tärningskast«
»Slå en udda siffra för en stressad handledare som vid dagens slut inte bemödat sig fråga om ditt namn. Slå jämnt och hitta dig själv kvar på sjukhuset långt efter schemalagda timmar. Inte för att du måste, utan för att du vill«, skriver läkarstudenten Julia Rehn i sin krönika. (5 kommentarer)