Denna webbplats vänder sig till läkare

»Man kanske vill ha blod som levt ett ganska liknande liv som en själv?«

»Man kanske vill ha blod som levt ett ganska liknande liv som en själv?«

Krönika En patient accepterar bara blod från en givare som inte är vaccinerad mot covid-19. Detta sätter igång tankar hos Jakob Ratz Endler: »Vem skulle man vilja få blod ifrån? Helst någon ung och frisk, oförstörd individ, uppvuxen på klar fjälluft och vildfångad lax. Okysst och aldrig exponerad för livsfarligheter som kanelbullar eller strålning från mobiltelefoner.« (3 kommentarer)

»Äntligen … en ’riktig’ sjukdom.«

»Äntligen … en ’riktig’ sjukdom.«

Krönika Trots sina svåra cancersjukdomar är de två patienternas psykiska mående bättre än någonsin. När de nu har drabbats av »en riktig sjukdom« får de äntligen det stöd och den hjälp de skulle haft för länge sedan. Läs Malin Nystrands krönika. (2 kommentarer)

»Det är som om en ful hals får omdömet att vackla en aning«

»Det är som om en ful hals liksom får mitt omdöme och min beslutsamhet att vackla en aning.«

Krönika »Jag vill tro att vi är flera läkare som får ett extra stresspåslag av vissa tillstånd. Symtom som återkommande får oss att be någon annan titta för säkerhets skull, som kanske remitteras en gång för mycket eller som ibland genererar en onödig uppföljande kontakt. Kanske är det ett tillstånd, likt mitt, som drabbat dig själv?«, skriver Wilma Wirén i sin krönika. (5 kommentarer)

» … han tänkte döda den förste som närmade sig honom med en spruta.«

»Då skrek han att han tänkte döda den förste som närmade sig honom med en spruta.«

Krönika »Min överläkare gjorde klart för mig att ansvaret för att injektionen gavs var mitt. Personalen förklarade att man förväntade sig att jag personligen skulle ge sprutan. Jag kunde inte backa.« Lars Sjöstrand berättar om en erfarenhet långt tillbaka i tiden.

»Vad är det för djävla fråga?« Det är min första tanke …

»Vad är det för djävla fråga?«

Krönika »Om någon upprepade det jag precis hade sagt och sedan tittade menande på mig under tystnad skulle jag nog inte gå till den personen igen. Om detta som lärs ut faktiskt tillämpas i verkligheten så måste det uppstå många märkliga situationer i vården därute.« Nina Cavalli-Björkman häpnar över viss kommunikation i vården. (26 kommentarer)

En lärorik kirurgjour i svampens tecken

»Använd helst grov och trubbig pincett när du plockar svamp i bukhåla«

Krönika Barnläkaren Stina Osterman fick under sin AT en annorlunda kirurgjour i svamptider, och fick bland annat lära sig att trattkantareller är svårsmälta. (1 kommentar)

»Nästan omedelbart klargörs det att han inte självklart vill ha någon behandling …«

»Nästan omedelbart klargörs att han inte självklart vill ha behandling, han är ’klar med livet’ …«

Krönika »Det är när patienter inte önskar det vi förväntar oss som vår yrkeskår verkligen sätts på prov«, skriver Hanna Lindvall i sin krönika där hon berättar om en man som inte vill ha behandling, men som låter sig övertalas. (4 kommentarer)

»Sa min 85-åriga patient precis till mig, sin 26-åriga läkare, att jag är rynkig?«

»Sa min 85-åriga patient precis till mig, sin 26-åriga läkare, att jag är rynkig?«

Krönika »Inom loppet av några sekunder har min friska, frispråkiga, 85-åriga patient fått mig chockerad, glad och berörd.« Sarah Daag Jacobsen får en sista patient innan sin lunch och tror att besöket ska gå fort, men blir i stället en påminnelse rikare.

»Kollegialitet, förtroende och tillit en svår balansgång«

»Kollegialitet, förtroende och tillit är en svår balansgång«

Krönika »Jag tar bakjouren avsides och frågar vad som förväntas av mig under förflyttningen och vad jag kan göra om aneurysmet rupturerar under transporten. Jag får två ord som svar: ’Notera klockslaget’«. Tina Vilhelmsson minns en episod under sin tidiga läkarkarriär där hon hade velat haft mer stöd av en äldre kollega. (3 kommentarer)

Läkare en livsväg för att inte skada andra

»Som läkare får man försöka hålla samman människors kroppar så gott det går«

Krönika »Oppenheimer och medarbetare gjorde ett val att använda sina kunskaper på ett sätt som kanske kan ha räddat liv på det stora hela, men som definitivt förstörde oräkneliga. Men i livet som läkare får man försöka hålla samman människors kroppar så gott det går, i stället för att spränga sönder de atomer de består av«, skriver Evelina Rosenqvist.

»Jag frågar om jag kan göra något, och får svaret: ’Ge blod’«

»Jag frågar narkossköterskan om jag kan göra något, och får som svar: ’Ge blod’«

Krönika Jonathan Ilicki ligger på en brits på blodgivarcentralen och minns en händelse tidigt i karriären då han fick bistå vid en operation med att ge blod. (1 kommentar)

»När döden gör sig påmind blir livet starkare«

»När döden gör sig påmind blir livet starkare«

Krönika »När livets prioriteringar klarnar och allt oviktigt sätts på paus. Ett sätt vi många önskar leva på, men som endast tycks vara möjligt i tider av kris, när vi blir medvetna om livets ändlighet«, skriver Frida Losell i sin krönika.

»Är det yrkesrollen som är viktigast och då ska stå överst?«

»Detta är väl egentligen en variant på frågan om man är läkare eller om man arbetar som läkare.«

Krönika Jakob Ratz Endler funderar över namnskyltarna han har i skåpet, och vilken ska sitta överst. »Är yrkesrollen viktigast och därför den som ska stå överst? Eller är det människan som kommer först och därefter vad man fyller för funktion. Laget eller jaget?«, skriver han i sin krönika. (6 kommentarer)

»Alla har varit längst ned i hierarkin«

»Jag är längst ned i pyramiden«

Krönika »Det finns ingen önskan om att någon ska peppa mig, ge mig beröm eller tycka att jag gör saker och ting bra. Däremot finns det en önskan om att bli sedd, få ett ’hej och välkommen’«. Läs läkarstudenten Jesper Celanders krönika om hur det kan vara som student på kliniken. (5 kommentarer)

»Vad som helst kan drabba vem som helst, när som helst«

»Vad som helst kan drabba vem som helst, när som helst.«

Krönika »Nu sitter han här mittemot mig och överläkaren, i samtalsrummet på psykosavdelningen där jag tillfälligt tjänstgör; aggressiv för att han inte förstår varför vi låst in honom här, upprörd för att hans sjukdomstillstånd verkar övergå vår kompetens och för att vi inte kan förklara hans symtombild …«. Läs Frida Losells krönika om en patient på psykosavdelningen.

»Jag har alltid satt patienterna i det första rummet«

»Jag har alltid satt mina patienter i första rummet.«

Krönika »Jag hade dock svårt att hantera känslan över att ha gjort mer än jag skulle för patienten och att tacket för det blev en anmälan till HSAN. Det var en känslomässig dualitet.« Läs Tina Vilhelmssons krönika om när hon blev anmäld till HSAN av en patient. (2 kommentarer)

»När man pratar AI blir verkligheten lätt en elefant i rummet«

»Det finns många elefanter i sjukvården, i synnerhet när det gäller AI«

Krönika »Hur kan AI hjälpa när datan som behövs är utspridd i journalsystemet, på en handskriven lapp och i sambons huvud? När man pratar om AI blir den stökiga verkligheten lätt en elefant i rummet, som alla ignorerar trots att den står där«, skriver Jonathan Ilicki.

»Hos veterinären gråter jag så mycket att jag inte kan prata«

»Det finns många misskötta sköldpaddor därute.«

Krönika Nina Cavalli-Björkmans hobby har mer och mer kommit att handla om palliativ vård för misskötta reptiler. »Rakit är en sjukdom som få av oss har sett i verkligheten, men den finns att se i varje zooaffär. Sköldpaddor som får fel mat och brist på UV-ljus blir hjulbenta och missbildade i skalet. Det är irreversibelt och när det väl skett återstår bara att lindra och försöka se till att återstående liv blir bra«, skriver hon i sin krönika.

Vilken roll hade jag … och vilken tog jag?

»Vilken roll hade jag när jag kom dit och vilken tog jag på platsen: medmänniska eller läkare?«

Krönika »Vårt yrke går inte att hänga upp på en krok vid arbetsdagens slut. Det går inte att bortse ifrån den kliniska blicken även utanför sjukhusmiljön«, skriver Sigrid Nilsson i sin krönika, där hon funderar över sitt agerande vid ett hjärtstopp.

»I en utopi skulle alla handledare behandla oss på värdigt sätt«

»I en utopi skulle alla handledare behandla oss på ett värdigt sätt«

Krönika Melissa Abednazari lunchar med sina kursare och de pratar om sina erfarenheter från praktiken. »Under dessa samtal är en sak slående: ju mer jag får ta del av mina kursares erfarenheter, desto fler historier framkommer om handledare som betett sig olämpligt«, skriver hon i sin krönika. (7 kommentarer)

1 2 3 4 5 … 20