»Otydliga besked skapar oroliga patienter som söker sig till både primär- och sekundärvård, ofta genom akutmottagningar.«

»Otydliga besked skapar oroliga patienter som söker sig till både primär- och sekundärvård, ofta genom akutmottagningar.«

Som läkare utbildas man att kartlägga symtom och utreda orsak. Utredningen fortsätter och fortsätter, trots att man alltför ofta träffar patienter med uppenbar icke-somatisk genes till sina besvär. Andreas Skalleberg, ST-läkare i akutsjukvård, berättar i sin krönika hur det kan gå till.   (5 kommentar)

»Jag låtsas aldrig om det inför patienterna, men ibland framkallar arbetet en nästan smärtsam medkänsla.«

»Jag låtsas aldrig om det inför patienterna, men ibland framkallar arbetet en nästan smärtsam medkänsla.«

Vädret är inte likgiltigt på en geriatikavdelning: hög sommarvärme ger högre dödlighet bland de sköra äldre. Den starka medkänsla man har för patienterna förtar inte vetskapen om att Sverige har ett av världens största koldioxidutsläpp per capita, berättar Fredrika Fabri i sin krönika. (6 kommentar)

»Min patient … talar om godhet och omtanke, osjälviskhet och saftsoppa som man får ta så mycket man vill av.«

»Min patient … talar om godhet och omtanke, osjälviskhet och saftsoppa som man får ta så mycket man vill av.«

En »jävlig« dag i jobbet på canceravdelningen, med överbokning och underbemanning i semestertider. Men när en patient med uppenbart svår smärta ler och säger det hon säger, via tolken, tappar man målföret. Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika.  (3 kommentar)

»Att hjälpa någon att överleva går gradvis över i att hjälpa någon att själv klara av sitt liv.«

»Att hjälpa någon att överleva går gradvis över i att hjälpa någon att själv klara av sitt liv.«

Inte lätt att sätta sig över sitt kontrollbehov vare sig i rollen som förälder eller i den som läkare. Det lyckas först när man inser vikten av att delegera ansvar till dem som måste anförtros att leva ett eget liv. Ulrika Nettelblad berättar i sin krönika.  (1 kommentar)

»Förstå något mer än vad som skulle ha framgått ur en triageringsalgoritm.«

»Förstå något mer än vad som skulle ha framgått ur en triageringsalgoritm.«

Det är berättelser ur patientens egen mun, inte algoritmer, skattningsskalor och digitala frågeformulär som får doktorn att lyssna och förstå – bli berörd och kanske lägga handen på hjärtat av tacksamhet för förtroendet. Distriktsläkaren Josabeth Hultberg berättar i sin krönika.  (11 kommentar)

»Många av oss är oroliga över saker som vi inte vet och tänker att det kanske kommer att skada någon.«

»Många av oss är oroliga över saker som vi inte vet och tänker att det kanske kommer att skada någon.«

Det känns betydligt lättare att förebrå oss själva för kunskaper som vi saknar än att ifrågasätta dem vi tror oss ha. Den insikten kommer Jakob Ratz Endler fram till i sin krönika gällande en diskussion mellan kolleger i ett fikarum med magnifik utsikt. 

»För att berättelsen ska ha något verkligt att säga … kan vi behöva låna tekniker från litteraturen.«

»För att berättelsen ska ha något verkligt att säga … kan vi behöva låna tekniker från litteraturen.«

Människor behöver berättelser för att förstå världen bättre. Samtidigt ska människor som vänder sig till sjukvården kunna lita på att känsliga uppgifter inte läcker ut. Evelina Rosenqvists krönika diskuterar patientsekretess i anknytning till läkares litterära ambitioner.

»Min karriär och min utveckling ligger i samtalet jag precis haft på mitt rum«

»Min karriär och min utveckling ligger i samtalet jag precis haft på mitt rum«

Patientmötet börjar med småprat om promenader, syjuntan, familjen, katten som nu är 12 år. Det blir en undersökning till slut, sjukintyg, och recept, även om Cosmic strular. Distriktsläkaren Magnus Adern ger en glimt av samtalen som utgör hans karriär och utveckling. (7 kommentar)

»… ett hån att tala om sekretess när vi faktiskt inte har möjlighet att följa den lagen.«

»… ett hån att tala om sekretess när vi faktiskt inte har möjlighet att följa den lagen.«

Trängsel, ilska, uppgivenhet – inte en chans att hålla patientsekretess. Redan i väntrummet är det uppenbart att saker har förändrats sedan hon själv jobbade på en sådan mottagning. Nina Cavalli-Björkman berättar om ett akutbesök.       (5 kommentar)

»Att ha ett så stort ansvar innebär att man måste känna sina begränsningar«

»Att ha ett så stort ansvar innebär att man måste känna sina begränsningar«

Jobb på lasarett i glesbygd innebär att man får en brant inlärningskurva. Eftersom man är primärjour i »allt« gäller det att känna sina begränsningar och fråga dem som vet bättre. Den farligaste typen av läkare är den som tror sig kunna allt, skriver Sofia Palmarsson i sin krönika.  

»Det är vår bedömning att din artikel inte tillför något av vetenskapligt intresse.«

»Det är vår bedömning att din artikel inte tillför något av vetenskapligt intresse.«

Mannen med det krävande arbetet ombord på en fiskebåt hade magrat dramatiskt, vägde nu bara 48 kilo. Hans prover visade ingenting, humöret och skämtlynnet var på topp. Biopsi från tarmen ledde slutligen till rätt diagnos men när läkaren försökte berätta om sitt fynd i en vetenskaplig publikation blev det kalla handen. Kristian Svenberg minns en gammal historia.  (1 kommentar)

»Förhoppningsvis slutar denna läkare aldrig att eftersträva kunskap, utveckling och erfarenhet.«

»Förhoppningsvis slutar denna läkare aldrig att eftersträva kunskap, utveckling och erfarenhet.«

Att skilja på sitt jag och sitt läkarjag kan vara besvärligt nog. En prövning är när en patient signalerar att någonting i personkemin inte binder som det borde. AT-läkaren Mia Lind tänker på patientmöten som inte blir bra förrän efter ett tag. (2 kommentar)

»Som utländsk besökare drillas jag inte lika hårt … men återkoppling ges kontinuerligt och skoningslöst.«

»Som utländsk besökare drillas jag inte lika hårt … men återkoppling ges kontinuerligt och skoningslöst.«

Patienten som skrivs in talar bara stamspråket xhosa. Två patienter av tre är HIV-positiva. Tuberkulos är så vanligt att alla måste röntgas före operation, och den inhemska AT-läkarens nattpass börjar bara en timme efter att hans dagtjänstgöring slutat. Ebba Lindqvist berättar om en alldeles unik, alldeles vanlig dag på ett sjukhus i Kapstaden, Sydafrika.

»För vem är offer och vem är vinnare i detta akutrum på psykiatrin en vanlig sommarnatt i Sverige?«

»För vem är offer och vem är vinnare i detta akutrum på psykiatrin en vanlig sommarnatt i Sverige?«

Ett akutrum på psykiatrin en vanlig sommarnatt i Sverige. Vid detta första och sista möte mellan patient och läkare efter den förres misslyckade självmordsförsök är det oklart varför mannens dödslängtan måste vara läkarens fel. Hans Olsson skildrar en situation som kan uppstå i praktiken.  

»Jag kommer att tänka på Margareta då jag läser en slarvig och onödigt lång journalanteckning.«

»Jag kommer att tänka på Margareta då jag läser en slarvig och onödigt lång journalanteckning.«

Tydliga rutiner, ordning och reda, korsförhör på morgonronden efter nattjouren, diskussion tänkbar men inte möjlig. Jakob Ratz Endler tänker på Margareta, en överläkare i järnladyklassen, hård och bestämd men med en inneboende värdighet. Och rödpennan ständigt till hands. (3 kommentar)

»Hon kanske ville men inte vågade säga det som var på väg att slippa fram.«

»Hon kanske ville men inte vågade säga det som var på väg att slippa fram.«

Se, lyssna och hör – framför allt. Först därefter receptblocket, om det behövs. Så kan doktorn undvika misstaget att uppfatta patientens budskap enbart som symtom, tecken på botbar sjukdom. Olle Hellström, pensionerad allmänläkare, berättar varför man inte alltid måste hitta något som går att förklara.  (3 kommentar)

»… en ‘besvärlig patient’, en sådan som ingen vill träffa och som hela tiden ska vara någon annans problem.«

»… en ‘besvärlig patient’, en sådan som ingen vill träffa och som hela tiden ska vara någon annans problem.«

Att älska sitt jobb och de personmöten det medför, innebär inte att man kan ta sig an varenda besvärlig patient som kliver över tröskeln. Men då och då kan man försöka, och uppnå resultat, berättar Mia T Johansson, ST-läkare i allmänmedicin. (15 kommentar)

»Men ut kom en liten trasa. Som levde några timmar. Jag var så oförberedd.«

»Men ut kom en liten trasa. Som levde några timmar. Jag var så oförberedd.«

Det är fantastiskt att vara den som gör skillnad. Att få en tacksam blick från barnmorskan som sett den annalkande katastrofen undanröjd. Men triumferna kan inte tränga undan kyrkogården i ens bröst, skriver Ylva Strandberg, överläkare gynekologi och obstetrik, i sin krönika. (14 kommentar)

»Jamen, hur svårt kan det vara? Det är väl klart att Ali behöver sitt insulin.«

»Jamen, hur svårt kan det vara? Det är väl klart att Ali behöver sitt insulin.«

Om en person med diabetes har fått avslag på sin asylansökan, och dokumentet som berättigar till subventionerat insulin har slutat gälla, blir det läkarens problem att säkra kontinuiteten i den livsnödvändiga behandlingen. Sophia Rössner berättar om en utmaning i vardagen på diabetesmottagningen. (3 kommentar)

»Hon knäpper upp behån, rör sig ogenerat i rummet, säger att hon är jättenöjd med kirurgens arbete.«

»Hon knäpper upp behån, rör sig ogenerat i rummet, säger att hon är jättenöjd med kirurgens arbete.«

Nybesök bröstcancer. Kvinnan i undersökningsrummet är uppenbart tillfreds, förklarar sig nöjd med kirurgens arbete, säger »det gör mig inget« vid beskedet att hon kommer att tappa håret i samband med cellgiftsbehandlingen. Nina Cavalli-Björkman berättar om ett patientmöte som hon kommer att minnas.