»Jag har alltid satt patienterna i det första rummet«
»Jag hade dock svårt att hantera känslan över att ha gjort mer än jag skulle för patienten och att tacket för det blev en anmälan till HSAN. Det var en känslomässig dualitet.« Läs Tina Vilhelmssons krönika om när hon blev anmäld till HSAN av en patient. (2 kommentarer)
»I en utopi skulle alla handledare behandla oss på värdigt sätt«
Melissa Abednazari lunchar med sina kursare och de pratar om sina erfarenheter från praktiken. »Under dessa samtal är en sak slående: ju mer jag får ta del av mina kursares erfarenheter, desto fler historier framkommer om handledare som betett sig olämpligt«, skriver hon i sin krönika. (7 kommentarer)
»Siri kan inte mäta sig med sekreteraren Ellinor. ’Ylva Trolle’ blir ’Vilda Trollet’.«
»Har jag med den engelskspråkiga Siri att göra, kan sms:et i stället för Ylva avslutas med ett käckt ´Eat liver´«. Ylva Trolle Lagerros är inte lika nöjd med »sekreteraren Siri« i telefonen som av de riktiga medicinska sekreterarna. (1 kommentar)
De osexiga statinerna
»Under min AT var min inställning till allmänmedicin ganska tveksam. Det verkade var en ensam och ensidig specialitet. När jag så hade min sista placering på vårdcentralen blev jag helt överrumplad. Den bredd av kunskap och patientkännedom som läkarna på vårdcentralen hade, hade jag aldrig mött förut. Här såg man hela människan och inte bara ett symtom«, skriver allmänläkare Linda Ängeby i sin krönika. (12 kommentarer)
Vad har vi för blick?
»Jag har avdelningsrond och överläkaren säger att det kan vara nyttigt för underläkare att vara placerade på psykiatrin, de flesta har haft en skyddad uppväxt. Själv har jag föräldrar som flytt krig. Själv är jag uppväxt med en förälder med psykisk sjukdom.« Kaberi Mitra funderar på den egna bakgrundens betydelse i läkarrollen. (9 kommentarer)
»... ett sjukhus för att uppfostra en läkare«
Evelina Rosenqvist har ett tråkigt besked att lämna till en patient och funderar över två händelser som på olika sätt har gett henne verktyg att hantera situationen. (3 kommentarer)
»Överväldigad … grät jag några tårar på läkarexpeditionen.«
»Jag tog mitt ljusblå stetoskop med mig in för att konstatera att han inte längre fanns. Lika blått var stetoskopet, som jag var grön i yrket.« Mikaela Winderud berättar i sin krönika om första gången hon behövde fylla i ett dödsbevis. (5 kommentarer)
»Utskrivningsklar«
» … jag kommer inte längre att vara inskriven på universitet, jag kommer inte längre att få allt det jag ska lära mig under terminen serverat på ett fat i form av kursmål, och jag kommer inte längre att kunna hävda att jag inte har något medicinskt ansvar.« Läs Sophie Cervins krönika om att vara nyexaminerad läkare. (1 kommentar)
»Du måste läsa de ryska författarna!«
»Hon föll i sommarhuset i norra Värmland. Därefter hade hon stängt huset, gått några kilometer till lokalbussen, tagit tåget från Karlstad och promenerat från centralstationen och hem.« Jacob Fricke berättar om en energisk patient som får honom att se nya saker, men som bara vill ha godkänt för att ta Alvedon så att hon kan få ro att läsa igen. (2 kommentarer)
»Det är det svåra … att jag inte vet hur mycket person som finns där bakom.«
»Efter att jag undersökt dig är det egentligen inget kvar att göra. Kanske tänkte du som jag innan jag läste till läkare, att några få tabletter räcker för att dö. Det var som tur var inte sant, men jag hade fel om annat i stället. Som att saker alltid går att laga när de gått sönder.« Evelina Rosenqvist träffar en patient på akuten som kommit in med polisen. (2 kommentarer)
»På andra sidan läkarrocken«
»För mig som läkare har situationen lett till många frågor med djupa bottnar. Hur ska man kunna vara döende även på jourtid? Finns det tillräckligt med resurser för att klara av att vårda svårt sjuka människor i deras hem – både nu och med en åldrande befolkning?« Linnea Schmitz skriver i sin krönika om hur det är att vara anhörig i sjukvården, och samtidigt läkare, och vilka frågor det väcker i henne. (4 kommentarer)
