»Bara en enda sköterska tog hennes livshistoria på allvar«
Henrik Nyström berättar en historia från det förflutna och resonerar kring lärdomar kring den: »Vi kan lära oss att patienter behöver träffa samma doktor upprepade gånger för att skapa sig en allians som kan bekämpa galenskapen. Att självmordsstatistiken tyvärr pekar åt alldeles fel håll när vårdkontakterna minskat eftersom vi så länge var upptagna med att bekämpa covid-19«. (10 kommentarer)
»Mycket skulle vara annorlunda om läkare sov bland sina patienter ibland«
»Det mesta jag lärde mig under min fem och ett halvt år långa grundutbildning har jag helt glömt. […] Däremot minns jag mycket väl känslan av att ligga i en sjukhussäng och känna de genomdränkta lakanen som var omöjliga att hålla spända, utan korvade sig som polyesterrep.« Jakob Ratz Endler spenderar två lärorika vårddygn på intensiven under sin utbildning. (3 kommentarer)
»Plötsligt säger han: ’Min fru har kört mig hit i dag. Hon är alkoholist’«
»Först förklarar jag vem jag är, varför jag tar den ordinarie doktorns plats. Mannen ser avvaktande på mig. ’Jag har gått på kontroller länge men inte sett dig här förut’, säger han.« Nina Cavalli-Björkman jobbar tillfälligt på en mottagning när en kollega är sjuk. En patient blir besviken över att inte få träffa sin ordinarie läkare, men öppnar sig plötsligt efter lite småprat. (2 kommentarer)
»Septisk chock kom att bli sinnebilden för ett misslyckande«
Tina Vilhelmsson reflekterar i sin krönika över perspektivet på lärande. Hon vill ge bort sina dyrköpta erfarenheter till yngre kollegor, men inser att det inte är så enkelt. (2 kommentarer)
»Om förlossningar är intimt så är det nog ingenting mot hur det kan vara i livets slut«
Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika om sin patients sista halvtimme i livet: »En man sitter och viskar kärleksförklaringar, återberättar minnen, känslomässiga upplevelser. Vi måste vara på salen för att hjälpa Martin, och ändå känns det som ett fasansfullt intrång.« (7 kommentarer)
»På frågan om han hade tankar på att ta sitt liv rörde han munnen, men något svar kom inte«
»Jag förstår inte nollvisionen när det gäller självmord. För mig ter den sig som förljugen, eftersom den aldrig går att uppnå.« Lars Sjöstrand skriver i sin krönika om att rädslan för att patienter ska begå självmord ofta legitimerar ett omfattande och kontraproduktivt bruk av tvång i vården. (7 kommentarer)
»I går blev jag invandrare, men i dag är jag din läkare«
För att döma mig borde du åtminstone veta något mer än dina fördomar mot mig, tycker du inte? Jag vet att vi nog är mer lika varandra än du tror. Så skriver läkaren Hawar Moradi i sin krönika apropå att inte bli bemött som läkare, utan som invandrare. (10 kommentarer)
»Arbete som innebär att sortera ut nålarna ur höstacken«
Distriktsläkaren Henrik Nyströms jobb handlar mycket om rutinarbete, att vara »försäljare av lugnande besked«, men samtidigt att hitta den där nålen i höstacken. »Det utmanande i jobbet är inte fulminant patologi utan att hitta sjukdomarna i tidigt skede, eller till och med förebygga krämporna innan de bryter ut«, skriver han. (2 kommentarer)
»Jag är van att ha mottagning i moll, och helt plötsligt var det inte så längre.«
Onkologer fördelar sig längs en linje: de med önskan att bota brukar arbeta med lymfom, testikelcancer och papillär tyreoideacancer, medan palliativt fokuserade kollegor tar sig an patientgrupper med sämre prognos, skriver Nina Cavalli-Björkman. Själv befinner hon sig på den palliativa planhalvan. (2 kommentarer)
»Var hittar jag facit?«
»10 år efter examen är jag inte lika ung, men känner mig lika dum. Var hittar jag facit? Läroböcker som är föråldrade när de trycks? Riktlinjer som uppdateras för sällan? Studier och översikter med all möjliga bias?« Jonathan Ilicki funderar i sin krönika över om det egentligen finns något medicinskt facit? (3 kommentarer)
Var går gräns mellan valfrihet och rasism?
ST-läkaren David Ojalvo möter en patient som hade »hoppats att få träffa en svensk läkare«, för vad skulle hända om han inte förstod honom? I sin krönika resonerar han kring vad det ligger för motiv bakom att vissa patienter hellre riskerar att bli allvarligt sjuka än att låta sig undersökas av en »icke-svensk« läkare. (3 kommentarer)
»De få kronor som blir över vill K inte lägga på fotvård utan på cigaretter«
Hans Olsson är bekymrad för sin patient med diabetes typ 2. Patienten behöver fotvård, men vill hellre lägga sina sista slantar på cigaretter. Och regionen kan inte heller ställa upp då subventionerad fotvård endast gäller de med diabetes typ 1. (8 kommentarer)
»Det är aldrig någon som ringer om en patientgrupp som gott kan vänta«
Att administrera standardiserade vårdförlopp kräver värdefull läkartid och kloka snabba beslut om vad som ska prioriteras respektive prioriteras bort. Om ansträngningarna att hantera den aldrig sinande strömmen av krav berättar Per Hintze i sin krönika. (3 kommentarer)
»Läkar-mamma är lättad, och tacksam. Jag klarade det!«
»Vad gör läkaryrket med oss som människor?«, skriver Nina Cavalli-Björkman, som är glad över att hon har klarat att finnas för sin dotter så länge att hon får se henne flytta hemifrån. Men är det normalt att vara fullt frisk, 50 år och hoppas på att få leva tre år till så att båda barnen hinner bli myndiga? undrar hon. (5 kommentarer)
»Hur lär man sig att vara doktor?«
Cecilia Billkvist håller som studierektor för AT-läkare i en veckas introduktion av underläkarkunskap. Men när hon tog över jobbet letade hon förgäves i schemat efter något mer än schemarutiner, nya journalsystem, HLR och »kraschkurser«. »Vad det innebär att vara doktor«, var något hon saknade i introduktionen. (5 kommentarer)