Denna webbplats vänder sig till läkare

»Varför gick jag till skolan med hög feber så ofta?«

»Varför gick jag egentligen till skolan med hög feber så ofta?«

Krig och kristider genererar hjältar – ofta helt vanliga människor som gör någonting storslaget eller ovanligt, deras handlingar är nästan alltid förknippade med risktagande eller fara för den egna personen. I pandemisjukvården i dag finns det gott om tillfällen till sådana självuppoffringar, skriver Evelina Rosenqvist i en krönika.

»Nu är vi i rummet med en man som lider – och vi måste bestämma oss«

»Vi kan alla önska att vi inte hamnar här, men nu är vi i rummet med en man som lider …«

Flera läkare och två barn till patienten står vid sjuksängen på akutmottagningen i det lilla sjukhuset vid den stora sjön. Det som pågår är medicin som det så ofta framställs i tv-serierna, men som det så väldigt sällan blir i verkligheten. Jakob Ratz Endler berättar i sin krönika om fattandet av ett beslut. (3 kommentarer)

»Laddar mentalt – jag har max sex minuter att göra ett intryck«

»Student in. Fotstatus, förhoppningsvis korrekt utfört. Knack-knack. Visselpipa. Student ut. Repeat.«

Som ansvarig för stationen »fotstatus« under medicinkursens OSCE-prov (»objective structured clinical examination«), i sällskap med en snäll patient som ställt upp för dagen, satt Sophia Rössner och såg ett axplock av en nära framtids svenska läkare passera i revy. Sina reflexioner kring upplevelsen meddelar hon i en krönika. (5 kommentarer)

»Vi måste hjälpas åt och tänka som läkare, inte som specialister«

»Det känns helt rätt, vi måste hjälpas åt och tänka som läkare, inte som specialister.«

I pandemitider känns det rätt för specialister att bli läkare, kort och gott, och rycka in för att avlasta trötta kollegor. Så var det i rondrummet där teamet bestod av en infektionsläkare, en öron- näs- och halsspecialist, en onkolog och en klinisk forskare, berättar Nina Cavalli-Björkman i sin krönika. (2 kommentarer)

»Vårt möte för 25 år sedan kom att spela en viktig roll även för hennes framtid«

»Vårt möte för 25 år sedan kom att spela en viktig roll även för hennes framtid«

Diplomet med en krokodil på hängde inramat på väggen i alla år, strax intill det stora promoveringsdiplomet. Utfärdaren av det förra dök upp plötsligt 25 år senare, nu som kollega. Tina Vilhelmsson berättar i sin krönika om ett oväntat möte. (3 kommentarer)

»Ytlig kunskap som i bästa fall blir brus, och i värsta fall vilseledande«

»Ytlig kunskap som i bästa fall blir brus, och i värsta fall vilseledande«

Det gäller att förstå skillnaden mellan korrelation och kausalitet när man rapporterar om nya rön inom medicinen. Annars riskerar man att sprida ytlig kunskap, skriver Jonathan Ilicki i sin krönika. (1 kommentar)

»På samma sätt som studiepopulationer kan skilja sig, gör även länder det.«

»På samma sätt som studiepopulationer kan skilja sig, gör även länder det.«

Interventioner kan ha biverkningar och konsekvenser som man ännu inte har upptäckt. Det gäller såväl icke-kontrollerade studier om nya läkemedel som expertbeslut under en pandemi med ett nytt okänt virus, typ covid-19. Det gäller att inte låta sig lockas av förhastade åtgärders eventuella effekt, skriver Jonathan Ilicki i sin krönika. (2 kommentarer)

»Stödet för ‘our NHS’ har vuxit enormt under de senaste veckorna.«

»Stödet för ’our NHS’ har vuxit enormt under de senaste veckorna.«

Londonborna står i sina öppna fönster och applåderar landets alla sjukvårdsarbetare. Ekot av klappande händer mellan husen vittnar om en plötslig insikt om hur livsviktigt det kan vara att ta hand om människor i akut behov av vård och omsorg, skriver Kjell Tullus i sin krönika.

»Med en säker uppkoppling kan jag ha telefonkontakt med patienter, läsa journal, vara med på läkarmöten.«

»Med en säker uppkoppling kan jag ha telefonkontakt med patienter, läsa journal, vara med på läkarmöten.«

Paret hann just med sista färjan till Danmark innan landet bommade igen gränsen som skyddsåtgärd mot covid-19. Kärestan är på hemmaplan, men för den svenska läkaren, verksam på Åland, innebär den påtvingade exilen ett tvång att utöva sitt kall på distans. Om detta skriver Herman Holm, överläkare, psykiatri, i en krönika.

»Plötsligt vänder sig B mot doktorn och tar ett grabbatag i skrevet på honom«

»Plötsligt vänder sig B mot doktorn och tar ett rejält grabbatag i skrevet på honom och nyper till ordentligt«

Nödvändigheten av att se varje patient som en individ med individuella krav på bemötande vid patientmötet illustreras av Hans Olssons krönika, som visar vad som kan inträffa om man tummar på hänsynstagandet. (3 kommentarer)

»Dagtid arbetar jag nu i ett tält utanför min vårdcentral«

»Dagtid arbetar jag numera i ett tält utanför min vårdcentral«

Dagtid tar ST-läkaren Agmall Sarwari hand om dem som har ett personnummer, en adress, en fast punkt i livet. Men det är på torsdagskvällarna magin händer. Då volontärarbetar han för Läkare i världens klinik och tar hand om de andra. (1 kommentar)

»Min morgonrutin skapar nya arbetstillfällen för sjukvården«

»Min morgonrutin skapar nya arbetstillfällen för sjukvården«

Arbete är ett effektivt sätt att hålla tankarna borta från det egna hälsotillståndet, medan man som pensionär är fri och ledig att nagelfara såväl fysik som psyke på jakt efter minsta tecken på någonting sjukt. Hur det kan vara berättar Göran Elinder i sin krönika. (2 kommentarer)

»Fokus glider obemärkt från att bota, lindra och trösta till att koda, registrera och skarva.«

»Fokus glider obemärkt från att bota, lindra och trösta till att koda, registrera och skarva.«

Visst är det bra att skattefinansierade verksamheter som sjukvården mäts och utvärderas så att ineffektiva arbetsmetoder kan bytas ut. Men hur mäts effekten av att jag hejar på en patient i väntrummet och glatt noterar att han har blivit av med kryckorna, frågar sig Gustav Brattström i sin krönika?  (12 kommentarer)

»Detta är så långt ifrån nätläkarens vård av samhällets mest friska och resursstarka som jag någonsin kan komma.«

»Detta är så långt ifrån nätläkarens vård av samhällets mest friska och resursstarka som jag någonsin kan komma.«

Med all aktiv behandling avslutad vårdas patienten palliativt i hemmet i en avlägsen del av ön. Och i akut läge finns sjukvården på plats rent fysiskt – inte bara som en skärmbild av en konsult från cyberrymden, berättar Björn Englund i sin krönika. (11 kommentarer)

»Jag byter kön, jag byter ålder … etniskt ursprung. Jag byter diagnos, bostadsort, släktförhållanden, frisyr …«

»Jag byter kön, jag byter ålder … etniskt ursprung. Jag byter diagnos, bostadsort, släktförhållanden, frisyr …«

Läkare behöver lära sig av autentiska fall därför att hopdiktade fall aldrig någonsin blir så komplexa som de är i verkligheten, skriver Nina Cavalli-Björkman i sin krönika. Samtidigt måste sekretess och patienters integritet ovillkorligen skyddas – en sak som hon arbetar mycket med inför varje fallbeskrivning. (6 kommentarer)

»Vi borde vara betydligt vaksammare på vad det är som övervakas, av vem och i vilket syfte.«

»Vi borde vara betydligt vaksammare på vad det är som övervakas, av vem och i vilket syfte.«

Vem ska övervaka övervakarna som dokumenterar en medarbetares hela arbetspass till exempel inom sjukvården. Mätningar för kvalitetskontroll är bra, men vi måste hålla koll på Storebror om vi vill värna om vår integritet, menar Jakob Ratz Endler i sin krönika. 

»Jag förstår nu varför geriatrikbakjouren sa nej till MRSA-patienten«

»Jag förstår nu varför geriatrikbakjouren sa nej till MRSA-patienten«

En bakjour i geriatrik har sagt nej, och en patient smittad med MRSA får ligga kvar på akuten – efter 30 timmar där. Jonathan Ilicki tappar först förtroendet för systemet, men efter att ha läst en text som ger perspektiv ändrar han uppfattning.

»Att gråta inför mina patienter när jag vill vara stark och professionell känns som ett svårt nederlag.«

»Att gråta inför mina patienter när jag vill vara stark och professionell känns som ett svårt nederlag.«

Ska man ifrågasätta sin förmåga att verka som läkare om man i sitt förhållningssätt till det otänkbara uttrycker sin empati genom en känsloyttring som vanligtvis uppfattas som svaghet och brist på kontroll? Tina Vilhelmsson berättar om en typisk situation då läkare kan ställa sig just den frågan. (5 kommentarer)

»Sedan minns jag hur de kastar sig mot den röda larmknappen och salen fylls med människor.«

»Sedan minns jag hur de kastar sig mot den röda larmknappen och salen fylls med människor.«

Det är vår, med en mild sol som silar in genom tallarna utanför fönstret, trivsam stämning bland kollegorna i kvinnoklinikens konferensrum. Men i minnet är avståndet inte alls stort till förlossningsrummet där de egna barnens liv, i två fall av tre, kunde räddas bara tack vare samma kollegors iskalla professionalism. Max Hedmark berättar i sin krönika. (10 kommentarer)

»Om kvällarna var hon glädjestrålande, den onda ryggen till trots.«

»Om kvällarna var hon glädjestrålande, den onda ryggen till trots.«

Som sommarjobbande ungdom i vården får man sprita britsar, bädda rent och gå ärenden tills ryggen värker. Men man träffar också människorna, de som jobbar för att hjälpa och de som får lindring eller tröst. Man ser och förstår och strålar av glädje på kvällen. Nina Cavalli-Björkman berättar.