I oktober 2005 konfirmerade en appelationsdomstol i USA det tvååriga fängelsestraff som Thomas Butler, klinisk epidemiolog och infektionsläkare, dömts till för »illegally shipping bacteria to Tanzania and defrauding his former employer, Texas Tech University Health Sciences Center, Lubbock, Texas«. Bakom denna dom ligger en märklig historia om en skicklig klinisk forskare som i självtillräcklighet följde sina egna regler och bortsåg från vad lagar och bestämmelser föreskrev, bland annat i fråga om ersättning från läkemedelsföretag. Att det blev en tillfällighet som avslöjade Butler visar att samröret mellan kommersiell verksamhet och akademisk forskning kan leda till tvivelaktiga företeelser, som inte avslöjas med mindre än att en större skandal sätter strålkastarljuset på forskaren, företaget, universitetet eller alla inblandade.
Det har sagts att intressekonflikter i samband med klinisk prövning av läkemedel kan dölja förhållanden som skulle behöva komma fram i ljuset. Exemplet med Butler visar hur sådana tvivelaktiga förhållanden kan se ut.
Universitetet i Lubbock är nog inte ensamt om att slå vakt om sina forskare, även om de i sina kontakter med företagsvärlden bortser från överenskomna regler. De stora penningsummor som förekommer i samband med kliniska prövningar av läkemedel kan vara alltför lockande för svaga själar.

Född på 1940-talet i en liten stad i Tennessee började Thomas Butler 1969 sin medicinska karriär som ung forskare vid den amerikanska flottan, placerad i Vietnam. Böldpest, dödlig infektionssjukdom, var frekvent och blev Butlers forskningsområde. »Den svarta pesten« har sedan minskat och förekommer numera endast i avlägsna, tropiska områden. Efter fullbordad militärtjänstgöring fortsatte Butler, anställd vid Johns Hopkins Hospital i Baltimore, sina undersökningar av böldpest i Vietnam fram till krigets slut. Efter att Saigon fallit 1975 och kriget avslutats besökte han inte längre Vietnam. Han fortsatte dock studiet av böldpest, bland annat i Brasilien, under slutet av 1970-talet. Den vidare forskningen ägnade han åt andra infektioner, främst sepsis. Han följde litteraturen om böldpest och tog upp studier av böldpest i slutet av 1990-talet igen, när terroristhoten gjorde sjukdomen till ett »hett« område.
Han var framgångsrik som forskare och blev så småningom en eftersökt infektionsspecialist. Efter en tid vid Case Western Reserve University, Cleveland, Ohio, kom Butler 1987 till Texas Tech University Health Sciences Center i Lubbock som chef för divisionen för infektionssjukdomar. Där studerade han behandling av allvarliga infektioner och deltog i ökande omfattning i prövning av nya mediciner för detta ändamål. Han samarbetade med flera läkemedelsföretag, främst Chiron Corp, Emoryville, California och Pharmacia-Upjohn, Kalamazoo, Michigan. I Lubbock var allt frid och fröjd tills Butler råkade in i en tvist med universitetets vicekansler (associate vice president för research), Barbara Peace.

Barbara Peace var ordförande för universitetets etiska kommitté (IRB). Denna hade uppmärksammat vissa oklara uppgifter från Butler i samband med en sepsisstudie. I sin ansökan till den etiska kommittén hade Butler räknat med en dödlighet på 50 procent medan 70 procent av patienterna avled i den pågående sepsisstudien. Den etiska kommittén stoppade därför undersökningen tillfälligt. Efter närmare granskning av samtliga fall upphävdes detta beslut, och Butler fick fortsätta undersökningen. Peace ansåg emellertid att vissa tveksamheter kvarstod och uppdrog åt en underordnad tjänsteman att ytterligare granska undersökningar som Butler gjorde för Chiron Corp rörande sepsisbehandling.
Butler blev upprörd över att hans trovärdighet blivit ifrågasatt, vilket rubbade det goda anseende han hade hos läkemedelsindustrin, i synnerhet Chiron Corp. Kontroversen innebar en långvarig konflikt mellan Butler och Peace.
Den fortsatta granskningen av Butlers kliniska prövningar vid universitetet avslöjade vissa oklarheter rörande ersättningen till universitetet. Butler hade mottagit – och underlåtit att redovisa – ersättningar från flera företag, bland andra Chiron Corp och Pharmacia-Upjohn, för deltagande i kliniska prövningar av nya läkemedel. I dessa multicenterstudier hade prövarna och företagen kommit överens om en ersättning per rekryterad patient om 6 000 dollar. Alla andra prövare levererade in totalsumman till sina respektive universitet. Butler hade i stället kommit överens med företagen om att dela ersättningen i två lika delar, varav den ena gick till universitetet och den andra till Butlers privatkonto.
När universitetsledningen upptäckte dessa transaktioner mellan Butler och företagen drog man återigen in Butlers tillstånd att driva kliniska prövningar vid universitetet. Butler började då att ägna sig åt studier på andra håll i världen. Han aktiverade kontakter han tidigare haft med forskare i Tanzania, som studerade böldpest, och kom överens om ett samarbete. Böldpest förekommer endemiskt i vissa områden där, vilket innebar ett idealiskt tillfälle till undersökningar. De afrikanska kollegerna var tacksamma att få utnyttja Butlers expertis, och han fick ansluta sig till en redan påbörjad studie.

Vetenskapliga undersökningar i utvecklingsländer har sina speciella problem. Ett dominerande sådant är att etablera ett invändningsfritt etiskt förhållningssätt till patienter som deltar i behandlingsstudier. För Butler blev problemet vilken etisk kommitté som skulle godkänna hans deltagande i dessa studier eftersom han inte längre hade förtroende i sitt hemmauniversitet. Det var för övrigt olämpligt att dess etiska kommitté handlade en studie i ett annat land, dessutom ett i tredje världen. Det ansågs därför tillräckligt att forskarna i Tanzania fått tillstånd av sin lokala kommitté. Huruvida eller i vilken utsträckning detta tillstånd också innefattade Butler var oklart. Eftersom undersökningen drevs med den lokale forskaren som huvudman, antog man att alla formalia var uppfyllda.
Butlers deltagande i undersökningarna i Tanzania skulle antagligen inte ha väckt någon uppmärksamhet om inte USA som följd av terroristattackerna under år 2001 hade infört nya, stränga bestämmelser för innehav och transport av vissa bakteriestammar. Dessa beslöts snabbt, och många vetenskapsmän fick svårt att följa de nya reglerna eftersom det tog tid att formulera dem och distribuera dem till dem det angick. Kontrollen av de nya reglerna var emellertid effektivare än distributionen, eftersom FBI, the Federal Bureau of Investigation, omgående aktiverades.
Flera akademiker har haft anledning att beklaga det sätt på vilket de handskats med bakterieprov. Stephen Kurtz, konstprofessor vid New York State University, Buffalo, NY och Robert Ferrell vid University of Pittsburgh, School of Public Health, har åtalats för slarv i hanterandet av bakterier. Ferrell hade försett Kurtz med en bakterieodling som denne hade tänkt använda i en konstinstallation (!). Petriskålar, provrör och annan laboratorieutrustning upptäcktes i Kurtz hem när denne kallade på en ambulans på grund av hustruns död i en hjärtattack. Ambulanspersonalen anmälde att det fanns bakterieodlingar i en röra i Kurtz hem, vilket fick FBI att agera.
Ännu allvarligare blev utvecklingen för experten på böldpest, Thomas Butler i Lubbock, Texas. Hans laboratorium fanns i officiella register och fastnade i det kontrollnät som FBI lagt ut. Till en början var det endast frågan om att redovisa vad som hänt med ett antal provrör med böldpeststammar som saknades vid en inventering av de stammar som skulle finnas i laboratoriet.
När FBI frågade var de 30 provrören med böldpest hade tagit vägen, tog Butler den enkla vägen ut ur problemet och uppgav att de hade förstörts. Det saknades dock protokoll över att detta skett. Då han inte kunde prestera några bevis för att dessa stammar verkligen förstörts, anklagade FBI honom för att ha lämnat falska upplysningar, ett allvarligt brott i synnerhet i den allmänna rädslan för terrorism som rådde. FBI anhöll därför Butler i januari 2002 och inledde en förundersökning. Anhållandet väckte stor uppmärksamhet, och flera kolleger som kände Butler som skicklig infektionsläkare organiserade protestaktioner.
FBI nöjde sig inte med denna åtgärd utan utökade förundersökningen när man upptäckte att Butler deltog i studier rörande böldpest i Tanzania. Dessa hade bedrivits utan tillstånd från myndigheter i USA, och det var tveksamt om de hade granskats av någon etisk kommitté. Under samarbetet med sina afrikanska kolleger hade Butler dessutom transporterat bakterieodlingar både till och i USA på ett sätt som ansågs potentiellt farligt. Bland annat hade han importerat aktiv böldpest från Tanzania utan att anhålla om tillstånd. Den utökade förundersökningen tog betydlig tid. Först sju månader senare inleddes en rättegång mot Butler i Lubbock. Utredningen hade då vuxit till att Butler anklagades på 69 olika punkter.

Större delen av dessa punkter (54 av de 69) hade inte med hanterandet av pestbakterier att göra utan sammanhängde med en annan fråga som inte intresserade FBI, utan universitetets administration och skattemyndigheterna.
Samtidigt som FBI granskade Butler hade skattemyndigheten (IRS) erfarit att universitet avslöjat ekonomiska oegentligheter i samband med Butlers kliniska prövningar. De summor som betalats in på Butlers privata konto hade Butler inte uppgivit i sin inkomstdeklaration. Butler motiverade detta med att inkomsten hade motsvarats av ett lika stort avdrag »för kostnader«. Något underlag för dessa kostnader kunde Butler dock inte prestera. IRS ansåg därför att denna inkomst skulle beskattas. Därutöver ansågs undanhållandet av inkomsten som skattebrott motsvarande ett stort antal åtalspunkter.
Rättegången som varade närmare tre veckor ledde till en fällande dom. Tolvmannajuryn (nio män och tre kvinnor) frikände Butler för 22 av de 69 åtalspunkterna, men fällde honom för 47 punkter. Hade han fällts för alla 69 punkterna i åtalet hade han kunnat dömas till 469 år i fängelse och 17 miljoner dollar i böter(!). Anmärkningsvärt var att 44 av de 47 punkter han fälldes för, utgjorde ekonomiska brott enligt IRS, medan det som från början var huvudfrågan, behandlingen av stammar av pestbakterier i USA och Tanzania, inklusive oskyddad transport av dessa både till och i USA, ledde till fällande dom endast i tre fall. De gällde transporten av pestbakterier i en Federal Express-kartong till Tanzania utan att ha sökt tillstånd till detta. Ironiskt nog uppgav en expert från biosäkerhetsavdelningen inom Handelsdepartementet att han utan vidare skulle ha fått tillstånd till denna transport om han hade ansökt om detta.
Efter viss tvekan uppdrog Butler åt sin försvarsadvokat att överklaga domen, som innebar ett tvåårigt fängelsestraff. Överklagandet hade ingen framgång och i oktober 2005 konfirmerade appelationsdomstolen i New Orleans det tvååriga fängelsestraffet, som Butler för närvarande avtjänar med beräknad frigivning 2 januari 2006.
Butler ämnar överklaga denna dom, även om han måste gå till Högsta Domstolen, the Supreme Court. Många av Butlers kolleger som uttalat sig under resans gång, trodde att Butler slutligen skulle frikännas. De försöker hjälpa honom till ett arbete efter frigivningen. Trots att medlemmar i National Academy of Science’s Committee on Human Rights ställer upp, tycks det vara omöjligt »short of him leaving the country« som bakteriologen Stanley Falkow uttryckte det, för honom att få arbete..

Hur kunde en känd vetenskapsman med gott rykte som expert på böldpest och andra akuta infektionssjukdomar hamna i denna situation som åsamkade honom fängelsestraff? När medierna i USA först uppmärksammade den bristande kontrollen av peststammar i Butlers laboratorium såg både kolleger runt om i landet och allmänheten Butler som en ansedd vetenskapsman med gott rykte. Hans vetenskapliga verksamhet med kliniska prövningar av behandling vid infektioner hade varit framgångsrik. Företag, flertalet kolleger och många som administrerade multicenterprövningar hade haft stort förtroende för Butler.
Trots att hans arbete med aktiv böldpest borde gett honom respekt för riskerna, slarvade han med kontrollen både i laboratoriet och vid förflyttning mellan arbetsplatser.
Även i förhållande till universitetets etiska kommitté och dess ordförande, vicekanslern Barbara
Peace, ansåg sig Butler kunna följa egna lagar. När det visade sig att även IRS hållits okunnigt kom brottsrubriceringen att eskaleras.
Universitetsledningen var välvilligt inställd till sina forskare och van vid att behandla kontroverser med anställda med silkesvantar. Ledningen hade en utarbetad policy hur konflikter skulle handläggas och brukade göra upp i godo även när det var fråga om ekonomiska oegentligheter. Även Butler kunde antagligen ha behandlats välvilligt om inte hans konflikt med Peace hade funnits. När sedan både FBI och IRS var inblandade blev det inte möjligt att undgå en domstolsprövning av det sätt på vilket Butler handskats med såväl bakterier som pengar. Skattemyndigheten – som i USA är lika aktiv som i Sverige – var lika angelägen som FBI att föra saken till domstol.