Genteknologi och idrott är ett aktuellt ämne, och nyligen hölls i Stockholm det andra internationella mötet kring denna problematik. Med stor nyfikenhet kastade jag mig därför över boken. Den innehåller ett flertal kapitel av experter inom olika områden med anknytning till ämnet. Flera av dessa är utmärkta, andra är mindre bra och mindre genomtänkta. Det senare kan illustreras av ett citat: »Genetic technology will lead to relatively harmless genetic modifications, no more risky than the highly specialized training techniques used at present.«

De mer filosofiska delarna i boken känns passé trots det aktuella ämnet. Diskussionerna kring huruvida ökning av prestationsförmågan med diverse metoder/substanser skall bejakas har funnits tidigare, men då med andra substanser och metoder. Den mer feministiskt inriktade diskussionen kring »bio-amazoner«, dvs att gendoping ökar möjligheten till likhet mellan könen inom idrotten känns främmande. Även de mest teoretiska filosoferna borde lyfta blicken och ta del av de sociala och medicinska konsekvenser som exempelvis långvarigt bruk av anabola steroider leder till hos kvinnor.

Det som förvånar mig är att boken inte tar upp den kanske största praktiska, etiska utmaningen i ämnet just nu, nämligen handikappidrotten. Där kommer inom några få år rätten till optimal behandling (i detta fall med genteknologi) hos patienter att ställas mot världsidrottens antidopingregelverk, under vilket ju även den internationella handikappidrotten lyder.

Sammanfattningsvis är det en något ojämn men i vissa stycken intressant bok. Den kan enbart rekommenderas till en smal krets av specialintresserade kolleger. Slutbetyg: 3 stetoskop av 5.