Läkartidningen är medlemsorgan för Sveriges läkarförbund. Du som läser detta är med stor sannolikhet läkare. När du tituleras med namn är du inte längre läkare utan doktor. Du råkar ut för samma titelbyte i andra stora språk som engelska, tyska, franska mfl. Men nu håller vi oss till svenskan.
Enligt beprövad erfarenhet, väl dokumenterad i våra ordböcker, har doktor helt eller delvis trängt ut läkare i två sammanhang, i titlar och i folkliga uttryck. Orsakerna är troligen flera.
Skilda sammanhang och stilnivåer
För att beteckna utövare av verksamhet har svenskan två vanliga suffix, -are och -or. Det förra lånades visserligen en gång från latinets -arius, men det var så länge sedan att det kommit att kännas alldeles hemtamt och kan kombineras med helsvenska stammar som i fiskare och städare. Från latinet kommer tex sekreterare, av secretarius. Ändelsen -or är senare importerad från latinet och betecknar på det hela taget mer offentliga yrken med högre status. Ibland har ändelsen den franska formen -ör. Några exempel: direktor (-ör), inspektor (-ör), kantor, kurator, professor, rektor, revisor. Alla dessa hör naturligt hemma i titulering. De är latinska lån från första bokstaven till den sista.
De flesta yrken på -are är inte fullt lika användbara i titlar, antingen har de för låg status eller är de för allmänna. Det senare gäller tex läkare och lärare. Ingen adresserar sitt kuvert med Läkare E Jansson, däremot går Överläkare E Jansson bättre. Lika konstigt låter Lärare B Lind, titeln måste specificeras till Överlärare eller Lektor B Lind. Tjänsternas benämningar är aldrig de allmänna läkare eller lärare utan avdelningsläkare, underläkare, adjunkt, lektor osv.
Latinets doctor är etymologiskt synonymt med docent, båda betyder Ôlärare´. Redan i tidig medeltid blev doctor en hög akademisk titel. Ända in på 1800-talet utnämndes i Sverige endast medicine, teologie och juris doktorer, medan motsvarande grad inom den filosofiska fakulteten kallades magister. De akademiker som gemene man hade mest kontakt med och aktning inför var pastorn och doktorn. Respekten för yrket bidrog säkert till att den latinska universitetsgraden kom att bli den folkliga benämningen. I och med detta hade alltså doctor övergått till att bli en yrkesbenämning. Denna popularisering började redan under 1500-talet, kanske ännu tidigare, och tycks ha vunnit insteg i de flesta av Europas språk. Ett språkbruk som befästs under ett halvt årtusende är svårt att ändra, det får vi leva med.
Intressant är att man under 1600- och 1700-talen även finner varianten doctare, alltså ett försök att ansluta yrkesbenämningen till ett mer invant vardagssvenskt mönster. Nu lever Doctare kvar bara som efternamn.
I de flesta folkliga uttryck har doktorn bestämd form. Det betecknar mer verksamheten än den bestämda personen bakom. TV-programmet Fråga doktorn skulle inte ha kunnat byta till läkaren, lika litet som uttrycket gå till doktorn. Mera sällan finner man obestämd form, tex i: Det kan ingen doktor hjälpa.
Officiella sammansättningar är läkarbesök, läkarlegitimation, barnläkare, smärtläkare, medan djurdoktor, radiodoktor, bildoktor är exempel på folkliga, ibland inte helt seriösa ordbildningar.
Liten risk för missförstånd
Doktor och läkare används alltså i skilda sammanhang och på skilda stilnivåer. Gränsdragningen är relativt klar, den ingår i den sk språkkänslan. En liten olägenhet kvarstår, nämligen tvetydigheten hos titeln. Är doktor Jansson läkare eller disputerad i något ämne vilket som helst? Skrivna titlar tillägger för det mesta fakulteten, tex fildr, jurdr. För 50 år sedan och längre tillbaka var doktorstiteln en artighet som slösades på personer med allehanda akademiska yrken, tex gymnasielärare. Detta (miss)bruk förekommer knappast längre. Doktor som tilltalsord råkade ut för tidernas bakslag vid 70-talets du-revolution. Bland annat dessa omständigheter gör det idag mer sannolikt än någonsin att en läkare döljer sig bakom doktor Jansson.
