Patogenes (sjukdomsorsaker) finns i ordböcker. Salutogenes (hälsans orsaker) däremot lyser med sin frånvaro, trots att hälsan är oss kär. Professorn i medicinsk sociologi Aaron Antonovsky (1923–1994) präglade begreppet salutogenes år 1979 i »Health, stress, and coping«, som visade hur stress kan bemästras. »Unraveling the mystery of health«, år 1987, blev hans nästa betydande verk, nu översatt till svenska som »Hälsans mysterium«. Aron Antonovsky häpnar över att medicinska uppsatser bara behandlar sjukdomar och att författarna inte kommenterar sina intressantaste resultat, nämligen att några lyckas hålla sig friska trots belastning av kända sjukdomsorsaker. Han manar till kliniska studier som inriktas på de psykologiska förhållanden som främjar hälsa.

I »Hälsans mysterium« lanserar Antonovsky känsla av sammanhang (förkortat
KASAM) som viktig hälsoorsak. Ett högt KASAM disponerar för god hälsa. Människor med god självkänsla håller sig friska. De ser tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull. I bästa fall kan de se livets påfrestningar som stimulerande utmaningar. Harmoniska människor har ett rikt kontaktnät att ty sig till, vänner som är hjälpsamma och stödjande. Folk med god självkänsla styr själva sin tillvaro, de har inga problem att ta kontakt med tjänstemän och politiker. De är aktiva och håller sig lättare friska. Människor med låg känsla av sammanhang skildras däremot som passiva eller paranoida olycksfåglar, vilka lätt faller offer för alla sorters sjukdomar. De ser livet som fyllt av disparata budskap, ett ständigt svårbegripligt störningsbrus.

Så här enkelt uttrycker sig inte Aaron Antonovsky. Hans text har inte det minimalistiskt informationstäta språk man kan finna i fackmedicinska uppsatser. Ordrikt slår Antonovsky ner på medicinska arbeten, vilkas beklagliga brist på hälsotänkande är vanligt. Själv skickar Antonovsky med alla sina facktermer mig på täta besök i ordbokshyllan. Läsningens svårigheter är dock värda att övervinna, ty Antonovsky behandlar människans viktigaste arenor, familjeliv och arbetsförhållanden. Han skildrar hälsans beroende av samhällsförändringar. Han visar att hälsa och sjukdom ligger i var sin ände av en kontinuerlig skala. De flesta närmar sig sjukdomssidan, och därför känns det angeläget och uppfriskande att läsa om hälsans bevarande. Det här är en optimistisk bok, som visar att självkänsla också kan byggas upp i mogen ålder. Livets påfrestningar kan till och med bli utvecklande om de bearbetas på rätt sätt.

Lennart Levi rekommenderar »Hälsans mysterium« till läkare, sjuksköterskor och paramedicinare, alla läsare. Här ges intressanta perspektiv på samvetsfrågan hur ofta mötet mellan patient och läkare blir till fromma för hälsan. Antonovsky berättar hur sjukdomsbesked kan delges så att de stärker känslan av sammanhang och därvid främjar patientens tillfrisknande. Levis förord, »Författaren försöker få fakta att passa teorierna, vanligen utan svårighet«, är oroande. Menar Levi att Antonovsky har rätt eller fel? Man får intrycket att kreativt tänkande kan ge olika slutsatser av psykosociala forskningsresultat, som därför borde tolkas med största försiktighet.
Ständigt presenterar forskare nya tankemodeller kring hälsans bevarande, alla med inslag från klassikern »Hälsans mysterium«. •