Citatet är hämtat från Arvid Wretlinds bok »Läkemedelslära« från 1960-talet, en klassiker som flertalet av det decenniets medicinstudenter pluggade in under farmakologikursen.
Arvid Wretlind (1919–2002) var en vänlig man med en stillsam humor, elegant, generös och värdig. Han såg aldrig pressad ut men hade en stor förmåga att få saker gjorda – och att sätta andra i arbete.
Wretlind utgick från farmakologin, och han grundade det dåvarande Folkhälsoinstitutet; bl a medverkade han till att ta fram den första svenska kostcirkeln 1963.
Under 1970-talet blev han en portalfigur i modern svensk humannutrition. Hans stora insats var att utveckla den parenterala nutritionen, först med fungerande aminosyralösningar, sedan med fettemulsioner. Aminosyrorna hade varit kärlskadliga, men Aminosol kom att fungera.
Otaliga försök hade gjorts att tillföra det energirika fettet till patienter i katabolt tillstånd, men toxiska
reaktioner omöjliggjorde en klinisk tillämpning. Tillsammans med medarbetarna vid Vitrum emulgerade Wretlind fett från sojabönor med äggfosfolecitin till en stabil, synnerligen atoxisk och energität produkt, Intralipid.
Emulsionen fick sedermera spridning jorden över och har förblivit standard i decennier.
Arvid Wretlind mottog otaliga hedersbetygelser från olika delar av världen; många sessionssalar, medaljer och föreläsningar bär hans namn.
