I november: »Egentligen var hon redan död. Hon dog för en vecka sedan när beskedet kom. Hon dog för tjugofyra år sedan när det hände.« Nu står hon inte ut längre, nu när hon vet att hon inte kan få barn. Nu hänger hon sig. Några veckor senare, luciadagens morgon – en man hittas skjuten i en fåtölj på Hotel Knaust i Sundsvall. Offret är bygdens kände son,
jazzmusikern Rick Johnsson. Kriminalkommissarien John Axberg står i fönstret och ser ut i den kalla morgonen, minus sexton grader och snö. Han är trött efter mycket arbete under natten men rycks snabbt ur sina grubblerier när han kallas till mordplatsen på Knaust. Läkaren Erik Jensen kan äntligen lämna akutmottagningen efter ett hektiskt pass under luciadagen. När vindrutetorkarna svept undan ett lager snö fyllde nya flingor på och skymde sikten. »Som arbetet på akuten, tänkte han med en suck. Blir man klar med en patient står tre nya och väntar, otåliga och sura efter fyra timmars väntetid.« Vännerna Axberg och Jensen har bägge problem i sitt familjeliv, mycket arbete, och hinner inte med sina vanliga veckoträffar på puben för att prata en stund och plita ihop en rad för veckans trav. Men när de till slut får en stund över och träffas på det vanliga stället filosoferar de över
sjukvårdens villkor och Jensen säger: »Idag är sjukvården lika mycket en social inrättning som en medicinsk.« Axberg tillägger att det är samma sak inom polisen: »Att hjälpa individer som fallit igenom det sociala nätverket.«
Här har ni utgångspunkterna för kollegan Jonas Moströms andra kriminalroman »Svart cirkel« och spelet är strax i full gång. Rick har blivit skjuten i ljumsken och i hjärtat – omständigheterna talar för att han först skjutits i ljumsken och därefter dödats med ett hjärtskott. Han har vapen och knark i fickorna och en blodig porrtidning i knät. Han har lurats till hotellet av ett falskt telefonsamtal med löfte om en intervju. Och många kan ha haft anledning att ta livet av honom. Ett mord till rapporteras – en lokförare har dödats på samma sätt som Rick – och småningom går spåren ihop, de bägge mordoffren har varit bästisar under skoltiden.
En man som visar sig vara syster till kvinnan som hängt sig får en dagbok med besked om varför hon tagit livet av sig och beslutar sig för att hämnas, men vet inte hur han ska bete sig. Men »i ett dimmigt rus av alkohol, trötthet och hat visste han plötsligt hur han skulle göra« – han behövde hjälp och han visste var han kunde få den.
Nu kan jag inte avslöja mer: i allt snabbare takt går berättelsen mot en oväntad – och omänsklig! – upplösning. Under slutjakten blir Axberg skjuten i axeln och Jensen nedslagen och bortförd, men de klarar sig och firar till slut nyår tillsammans. »Allting ordnar sig till slut. Det brukade göra det!«
Att Jonas Moström skriver en utmärkt prosa och att hans intriger är realistiska har jag redan skrivit i min anmälan av hans förra bok, »Dödens pendel«. Både personer och miljö är väl skildrade och historien är såväl tids- som socialt aktuell, här finns familjekonflikter och funderingar över arbetssituationen, både inom polisen och sjukvården. Slutsatsen är klar – »Svart cirkel« är en mycket bra och högst läsvärd kriminalroman av en författare som vi nu ställer stora krav på – fler böcker, tack!
