En ny bok om de svåra och många gånger kontroversiella frågorna om dödshjälp har kommit ut. Det bör betonas från början att det (den här gången) inte handlar om en skrift som tar ställning vare sig för eller emot dödshjälp, utan det är (enligt min uppfattning)
första gången som dessa frågor belyses ur ett ganska neutralt och mångsidigt perspektiv.

Varför då skriva en bok om frågor som dödshjälp, eutanasi, livstestamenten, terminal sedering, läkarassisterat suicid med mera? Enligt redaktörerna Claes-Göran Westrin och Tore Nilstun emanerar boken från en »tendens till politisk bortträngning« av problematiken i Sverige, trots att frågorna ger upphov till diskussioner i den medicinska vardagen, hos befolkningen och i massmedier. I många andra länder däremot har frågorna kommit på dagordningen. Syftet med boken är därför främst »att ge enskilda människor ett underlag för personliga överväganden kring frågor om hjälp att dö och dödshjälp«. Dessutom skall boken vara av värde i samband med utbildningar och i den allmänna samhällsdebatten.

Redaktörerna har lyckats bra med dessa förehavanden genom att låta många företrädare från olika inriktningar fritt komma till tals. Fjorton olika författare bidrar från sina respektive expertpositioner med fakta, förklaringar och synpunkter i många perspektiv: medicinskt, juridiskt, teologiskt, historiskt, socialpsykiatriskt, medicinetiskt, humanistiskt, palliativmedicinskt osv.

Det är bra att redigerarna redan i inledningen i en faktaruta definierar de olika begreppen som sedan används ganska konsekvent i boken. Till skillnad dock från en rätt etablerad definition av eutanasi som ett aktivt handlande (av en läkare) med syfte att avsluta en patients liv, beskrivs här eutanasi med det semantiskt rättare »… en så lätt och smärtfri död som möjligt«. Det vi idag ofta menar med eutanasi definieras i den här boken däremot som läkarassisterad dödshjälp. Detta kan leda till en del förvirring i början av läsningen.

Varje kapitel inleds med en sammanfattning i en översiktlig ruta, och de olika författarna ger oftast först en saklig genomgång av olika specifika frågor och avslutar med en redogörelse för sin personliga inställning i frågan. Mer eller mindre omfattande referenslistor avslutar de flesta kapitlen, men jag saknar en referenslista i kapitlet »När hjärnan är drabbad«.
Det är något störande också att referenslistan i ett annat kapitel inte stämmer överens med numren i texten. På många sidor i boken finns onödiga och upprepande textrader mellan streck.
Är det för att visuellt bryta den löpande texten? Om man läser dessa rader var för sig blir de rätt sammanhangslösa och är inte så instruktiva.

Sammantaget är boken en mycket bra, aktuell och mångsidig översikt i frågan om dödshjälp i Sverige och delvis också i jämförelse med andra länder. Den kan mycket väl användas i den kliniska vardagen och som referens under diskussioner om döden och dödshjälp. Språket är oftast så bra att boken kan rekommenderas även till den icke medicinskt skolade allmänheten.