Forskningsetik för medicinare och naturvetare.Författare: Förlag:Recensent:
Det finns ett stort behov av utbildning och debatt kring etiska frågor i forskningen. En ökad medvetenhet bland forskare och inte minst de yngre är en väsentlig strategi för att förebygga olika former av oredlighet i forskningen. Särskilt tydligt blir detta inom medicinsk forskning där riskerna för att enskilda människor skall komma till skada är uppenbara såväl under forskningsprocessen som vid tillämpning av forskningsresultat. Det är därför med stort intresse man tar emot Gert Helgessons bok i ämnet.

Helgesson har haft ambitionen att ge en bred och heltäckande bok om etik i forskningsprocessen, med målgruppen forskare inom medicin och naturvetenskap. Han vill att boken skall kunna användas i såväl introducerande som fördjupningskurser i ämnet och på både grundutbildnings- och forskarutbildningsnivå.
Boken behandlar alltså såväl problemområdet forskningsetik som problemområdet forskaretik. Till viss del presenteras också mer filosofiska diskussioner kring bakomliggande moraliska värden och etisk analys, men också kring riskbegreppet och objektivitetsbegreppet. Vidare berörs ett antal aktuella forskningsproblem, såsom kloning och möjligheten att med genteknikens hjälp välja bort individer eller egenskaper.

Ambitionen att så brett täcka ämnesområdet etik i forskningen men ändå ha ett läroboksformat, ca 250 sidor, fungerar tyvärr inte särskilt väl. Vissa områden blir väldigt ytligt och schablonmässigt behandlade, exempelvis beskrivningen av Helsingforsdeklarationen (en halv plus en halv sida), den historiska utvecklingen av forskningsetiken och dess samband med aktuella forskningsetiska riktlinjer och lagstiftning. Andra områden kan tyckas onödigt detaljerade, exempelvis mer filosofiska betraktelser av riskbegreppet och vetenskaplig objektivitet, områden som ändå på intet sätt behandlas på djupet.
Problematiken med klinisk prövning av läkemedel och annan uppdragsforskning samt bakgrunden till viktiga dokument, som GCP och EG-direktivet om klinisk prövning av läkemedel, saknas i stort sett trots att objektivitetskravet behandlas extensivt från filosofisk synpunkt.
Diskussionen om oacceptabel forskning och om aktuella kontroversiella forskningsfält som kloning och genmodifiering blir också ojämn; bitvis korta konstateranden, bitvis mer ingående men ändå inte heltäckande beskrivningar av aktuell debatt.
Boken lider också av att framställningen hoppar fram och tillbaka mellan forskningsetiska och forskaretiska problemställningar. Slutresultatet blir att exempelvis diskussioner om det informerade samtycket, Helsingforsdeklarationen och aktuell internationell och nationell reglering av forskningsetik i boken ligger långt ifrån varandra trots det uppenbara sambandet. Den splittrade framställningen leder också till vissa upprepningar.

I slutet av boken ges ett antal forskningsetiska problemsituationer som skulle kunna vara användbara i utbildningssammanhang. Tyvärr är exemplen väldigt teoretiska och förefaller konstruerade och därmed långt ifrån den medicinska forskarens verklighet. Det blir tydligt att författaren är filosof med föga kontakt med medicinska eller naturvetenskapliga forskare.

Sammanfattningsvis kan boken sägas ha en viktig ambition att på ett sammanhållet sätt diskutera etiska problem i forskningsprocessen, och den kan ses som ett försök till en resumé av flera av de idag tillgängliga svenska skrifterna inom ämnesområdet.
Bokens svagheter, som berörts ovan, innebär dock att den ändå inte kan ersätta de grundläggande verken för forskningsetik inom medicinen av auktoriteter som Clarence Blomquist, Göran Hermerén, Knut Erik Tranöy och Birgitta Forsman eller Vetenskapsrådets skrift »Vad är god forskningssed?«