Som vanligt var jag bakjour under julhelgen. Även denna jul inkom ett märkligt fall. Vi hade just flyttat in till det nya Karolinska Forum i Solna – en fantastisk byggnad lika fin som den nya F-terminalen på Arlanda. Jag började som vanligt på BB. Barnmorskorna satt vid sina terminaler och lyfte knappt blicken när jag kom in. När jag önskade god jul till en av de få barnmorskor jag råkade känna igen svarade hon: »Have a nice day«. Denna dag var det ett tjugotal nyfödda barn som skulle besiktigas. Det var bråttom för alla ville komma hem till eftermiddagen. Jag trodde att det var för att föräldrarna ville se Kalle Anka. Nej, det var en ny relationsdokusåpa som ersatt Kalle Anka. Jag satte igång att klä av barnen och byta blöjor innan jag började min undersökning. Vid ett tidigare tillfälle, redan år 2004, hade jag frågat några sjuksköterskeelever om de möjligen kunde klä av och byta på barnen innan jag kom. Då fick jag genast en skrapa av sektionschefen, som förklarade att det inte ingick i deras arbetsuppgifter. Dessutom hade de inte passerat det momentet i sina studier. Min favoritbarnsköterska, Britt-Marie, som brukade hjälpa mig, hade för länge sedan rationaliserats bort. Man behövde tjänsteutrymmet för att anställa nya varumärkesexperter.

BB-ronden gick sin gilla gång. Barnen ville inte suga från bröstet, och en del var gula. Men det fanns ingen möjlighet att låta barnen vara kvar. De ingick nämligen i ett nytt forskningsprojekt mellan KI och Handelshögskolan: »Tidigare tidig hemgång«.
Medan jag höll på att undersöka barnen hörde jag springande steg och kvidande från korridoren. Det var en gravid kvinna, som egentligen inte var kvalificerad som patient på NKS (Nya Karolinska Universitetssjukhuset Solna), utan borde ha vänt sig till en privat närförlossning i sitt eget landsting. Men hon hade lyckats ta sig in via kliniken för molekylärmedicin då hon kände hjärtklappning. Hon bad doktorn lyssna på hjärtat och ta ett EKG. Doktorn, som var docent i molekylärmedicin, svarade att man inte längre hade något stetoskop eller någon EKG-apparat på medicinakuten. Men han erbjöd sig att köra en mikroarray för att se om hon hade någon genmutation som kunde förklara takykardin. När han märkte att hon började få värkar vid undersökningen skickade han för säkerhets skull över henne till Förlossningen.

Barnet föddes den 24 december klockan 24.00. Det var en fin pojke, men lite för tidigt född. Egentligen borde barnet ha fötts i det landsting där modern var skriven, men man hade inte hunnit dit.
När barnet kom fanns det ingen ledig kuvös. Sjukhusdirektören hade vägrat inköp av nya kuvöser. Lyckligtvis hittade man en gammal AGA-kuvös, som överförts från Medicinhistoriska museet, som hade stängts för några år sedan på grund av sparbeting.
Värmen fungerade förstås inte. Vi fick bädda in barnet i lite halm. Eftersom barnet var inlagt på det nya Karolinska måste det inkluderas i ett forskningsprojekt. Problemet var att hitta rätt profilområde.

Efter några dagar dök det upp tre translationsforskare, som hade anslag från Strategiska fonder. Den förste ville att barnet skulle inkluderas i en studie om human genomics. Den andre menade att det var ute med genmapping. I stället borde barnet gå med i ett projekt rörande proteomics. Den tredje vise mannen menade dock att både genomics och proteomics var ute. Nu gäller det metabonomics. Ett litet problem var dock att de tre vise männen bara kände till provtagning från nematodmasken och bad mig ta blodprov från barnet. Man lovade mig att jag skulle få stå med som medförfattare på artikeln som åtminstone skulle kunna publiceras i PNAS (Proceedings of the National Academy of Science).

Mamman vägrade dock att ge sitt medgivande till någon av dessa undersökningar, eftersom hon menade att det här inte var något vanligt barn. Dessutom förklarade hon att det skulle vara svårt att få ett buckalutstryk från barnafadern. Mannen, som hon i hast hade tillkallat, hävdade bestämt att han inte hade någonting med barnets tillkomst att göra. Mamman gick dock med på att jag fick inkludera barnet i mitt omvårdnadsprojekt: »Vård av nyfödda i halm«, som jag fått lite ALF(avtal om läkarutbildning och forskning)-medel för. Resultaten skulle nog bara räcka till publikation i en Acta-tidskrift. Jag kände mig ändå utvald att just jag fick ta hand om detta välsignade barn.