Bröstcancer är en sjukdom som uppmärksammas flitigt i medierna, och utbudet av litteratur reflekterar detta. Vad kan Cancerfondens »Rosa boken om bröstcancer« tillföra?
Boken är avsedd i första hand för vårdpersonal och skall ses som ett komplement till befintliga vårdprogram. Man förväntar sig därmed finna information som inte täcks av vårdprogrammen och till största delen är det så.
Bokens fokus är psykologi och emotionella aspekter av cancersjukdomen; vårdpersonalens bemötande, hantering av kris och sorg samt familjens roll i upplevelsen. Det finns även kapitel om olika somatiska senreaktioner hos långtidsöverlevande/botade kvinnor samt ett (utmärkt) kapitel av Peter Strang om palliativ behandling av sjukdomen. De senare sticker ut och verkar inte riktigt höra ihop med övriga utan passar kanske bättre i själva vårdprogrammen.
Det finns en del information som inte känns aktuell – tex diskuteras adjuvanta cytostatikaregimer med tonvikt på kombinationerna CMF och FEC. Taxaner, som idag ges i mycket större utsträckning än CMF, nämns endast översiktligt.
Bokens stora behållning, anser jag, är två högintressanta kapitel av Birgitta Wallberg och Yvonne Brandberg/Peter Nygren. Det första handlar om att informera om cancer, ett ämne som det skrivits oerhört mycket om men som oftast är föremål för författarens eget tyckande. Här har man istället gått igenom den litteratur som finns och sammanfattat de studier som gjorts inom området. Här tas också upp »den internetsökande patienten«, som numera snarast är norm i väntrummet, och vilka särskilda utmaningar denna ställer läkaren inför; informativt och välskrivet.
Det andra kapitlet ställer frågan om huruvida patientens livsstil och psykiska reaktion kan påverka prognosen vid behandling av bröstcancer. Jag läste detta kapitel med häpnad och förtjusning!
Varje dag ställer våra patienter frågor om positivt sinnelag, ginkgo biloba, hajfensolja och Iscador, och trots att det upptar stor del av arbetsdagen att uttala sig om dessa faktorers eventuella påverkan på behandlingen vet vi ytterst litet!
Det visade sig också tydligt när författarna gick igenom litteraturen och fann det vetenskapliga underlaget »svagt till obefintligt«. Här görs trots det en noggrann genomgång av kunskapsläget som mynnar ut i ett förslag om vad man faktiskt kan råda patienterna till.
Delar av denna bok kan vara ett komplement till övrig litteratur, särskilt för vårdpersonal i nära kontakt med de kvinnor (och män, ej att förglömma!) som behandlas för bröstcancer.
